Vad bär framtiden i sitt sköte?

Så då var vi framme vid slutet av det här året. Det har varit ett bra år. Jag har haft så sanslöst roligt och jag har lärt mig massor. På både gott och ont.
Ännu en liten bit mer sarkastisk och cynisk kanske, men samtidigt också lite mjukare och säkrare. Det känns lite löjligt att allt alltid måste komma den hårda vägen. Som vanligt undrar jag om jag skulle vilja förändra något - göra något ogjort. Radera möten som kanske gjorde ont i slutändan. NEJ! jag skulle inte för allt i världen göra något ogjort. Jag kanske bara skulle vara lite mindre mesig. Det skulle om inte annat jag må bra av. Jag låter saker bero nu, det får vara som det är och bli som det blir. Mest för att jag inte har vare sig ork eller något egentligt val.

Nyår firar jag tillsammans med My, Carro, Kristin och Anna. Det blir middag och kalas och ingen har en aning om vart den där kvällen kommer ta vägen. Jag vet att det blir kommer bli roligt iallafall. Tyvärr är det lite kris på bh-fronten och frågan är om jag kan ha min fina nyårsklänning som är väldigt urringad om det inte löser sig. (Förra året stack en svinpackad fransman in sin näsa mellan mina boobies när jag hade den på mig, jag blev mäkta förvånad)

Idag har jag jobbat på barnavdelningen, inte det roligaste om man är van vid tempot på dam. Men inget ont utan något gott och jag fick en del bra texttankar till projekt visuell. Nedskrivet och klart på undanhängningslappar. Perfekt.

och Eric verkar ha skaffat sig en bloggoflört.

Vad ska hända det kommande året? Ska jag lyckas med mina planer? Kommer jag åka utomlands? Kommer Exil få en hemsida? Kommer jag starta ett nytt band? Vilka nya männsikor kommer dyka upp i mitt liv? Kommer jag bli heartbroken? Kommer Jimmy fixa beach 09 och vinna Antons gunst? Kommer jag hitta mitt livs soundtrack? Kommer besökarantalet här mondaymorningsaturdaynight fortsätta vara högst på onsdagarna? Kommer blondinbella vinna let's dance? Allt detta återstår att se och jag ser fram emot det med spänning!

Den obligatoriska årsbästa listan kommer i dagarna.

Tåglove

Det blev en god jul. Efter allt åkande hit och dit behöver jag dock nästan semester. Jag tror jag har slagit alla mina befintliga rekord i att träffa människor den här veckan. Det var verkligen jätteroligt att träffa alla. Igår var den roligaste juldagen någonsin. Jag inser att jag saknar alla som jag träffar så sällan rätt mycket och ganska konstant.
På tåget hem idag var det packat och folk var trötta. Jag vet inte riktigt varför, men jag gillar när främlingar sover tillsammans sådär som man gör på tåg. Vi svenskar med en personlig sfär på två meter släpper liksom den lite, när vi nästan dregglar på en främlings axel. En annan bra sak med tåg är tiden att reda ut sina tankar. Jag tror jag vet vart jag har mig själv nu. Kanske.

Juligt

Jag satt mittemot en ca femåring flicka igår på Norrköpingståget. Hon blev mycket konfunderad när jag visade upp min mobilbiljett för konduktören och efteråt undrade hon varför ville han se min telefon? "Undrade han vad klockan var?" Roligt sagt tyckte jag.
Jag har överlevt ännu en julafton och den var helt ok. Ja,ok,jag erkänner att jag faktiskt har haft rätt roligt idag.
Julklappen jag skrev om härromdagen var förresten alla Otoriböckerna. Mamma och syskonen verkade bli glada för dem. Jag fick också en bok, en fet en. Svenska akademins ordlista heter den. Nu ska jag och lillasyster Matilda se någon film och inte slåss.

God jul alla! Här är en virituell julklapp, Green Grass of Tunnel.

Something of value

Jag sitter i min soffa och utanför fönstret är det skitväder. Jag är rätt nöjd med att jag slipper vara ute i skiten. Jag längtar ut i skogen, saknar lukten av fuktiga löv och sol genom träden. Jag längtar efter att galoppera en sväng på fälten. Det är väl våren som just nu känns otroligt långt bort som gör sig påmind.

Det här är en av mina bästa jullåtar och jag vet att det inte är en riktig jullåt (men jag gillar oftast inte vanliga sådana). Den här fanns med på en blandskiva jag fick för två evigheter sen. Det var nära jul, under en dagsvisit i Stockholm och sen spelade jag den där skivan till förbannelse resten av helgdagarna. Det är helt enkelt lite nostalgi som får den att bli en jullåt.

I <3 Julhandeln

Mitt jullov började med att glögga hela eftermiddagen med grafikerna. Det är väldigt mycket drickadricka när det gäller den klassen. De har spritförråd i klassrummet och så vidare. Hur som helst, vi började glögga i skolcafeterian och det hade kunnat sluta i fördärvet, men det slutade med rund- och kungpingis tillsammans med folket från mixed media-klassen. De hade byggt ett finfint pingisbord, mycket provisoriskt, men fullt funktionellt. Det visade sig att jag suger på pingis. Förstås. Jag kom hem halv sex och insåg medan jag spankulerade omkring på konsum att jag var lite onykter. Det är som Ylva brukar säga, något är jävligt roligt med att vara onykter när man inte borde vara det. Som när det är sol ute och onsdageftermiddag.

Mitt jullov varade i sisådär ett par timmar, sen började min maratonhelg på jobbet, julhandel, jultider, alltså öppet hur länge som helst. Vet inte om det är finanskrisen eller det faktum att folk inte har fått lön än, men det var en ganska lugn dag trots allt. Den var rolig också. Jag hade förväntat mig en storm av hysteriska kunder, stressade och otrevliga till förbannelse. Men jag fick den stora glädjen att bli motbevisad. Folk var glada och vänliga - de tycktes ha all tid i världen. Några ryssar på det och dagen var komplett.
Nu är halvtid i jobbhelgen och sen väntar fem dagars...ehh..vila?
En ganska trevlig sak är annars att jag inte har julångest iår. Undrar vad det beror på?

Ninaninana

När jag fyllde år fick jag en bokserie av Carro och Martina. Sagan om Otori klanen av Lian Hearn. De var det finaste och mest spännande jag har läst på länge. En dryg vecka senare var böckerna slut och utlästa. Jag sörjde det och förbannande mig själv för att jag hade läst så fort. Jag slank in på Pocket Shop härromdagen medan jag väntade på tåget.Plötsligt var lyckan fullkomlig. Där bland nyheterna låg den femte boken i serien. Den utspelar sig innan den första boken. Gissa om jag blev glad?
Johanna kom på besök idag. Mysigt och mackmiddag. Johanna agerade tomte och skänkte mig det fulaste hon hade kunnat uppbringa. Det är en rosa badrumsmatta som är formad som en fot. Den är verkligen otroligt jätteful! Bara att konstatera Johanna lyckades med sin mission.

Jakt

Jag fortsätter jakten på tryckmätare. Knallade ner till macken på Birger Jarlsgatan och frågade om det var ok om jag tog lite bilder. Inga problem tyckte de, men det verkade allmänheten tycka när jag fotade pumpar och mätare. Kjol, kappa och kameran i högsta hugg på jakt efter en riktigt bra bild. Folk blängde, men jag fick mina bilder. Imorn ska jag besöka en dykaffär. Där måste det finnas mätare.

Jag har också köpt de enda julklappar som jag ska köpa iår. Killen i affären sa att det var en fantastisk julklapp och det tycker jag med. Återkommer med vad det var för något efter jul.

Kliniskt och mänskligt

Det började med att jag behövde lite fakta om hjärtlungräddning till Projekt Visuell. Man kan ju lugnt säga att det spårade ur lite, men jag lärde mig en del på vägen också. De slutade med att jag och pappa pratade om aktiv dödshjälp från Årstaberg till Solna i telefon. Självklart tyckte vi olika om ungefär allt som vanligt. Hursomhelst nu kan jag i alla fall standardmåtten för HLR. 2 inandningar och 30 kompressioner (och de sistnämda är viktigast). Jag fortsatte med det visuella projektet hemma hos Theo. Han släpade fram sin kompressor och lite bra tillbehör till den. Det var snällt! Jag och kompressorn hade en lång fotosession på golvet. Tog en del riktigt fina bilder. Jag tror alla mina bilder på maskiner och mätare kommer bryta fint mot texten som ska vara mjuk. En bra mix mellan kliniskt och mänskligt. Jag behöver fler grejer med lågt tryckt i eller saker som mäter tryck. Alla sorters tryckklockor är välkomna. Är det någon som kommer på något, säg till mig!

Nu sitter jag i skolan och tittar på mitt juljobbschema. Det ser överkomligt ut. Det blir ett femdagars jullov. Det ska väl räcka?

Bakfyllesofi

Vilken rolig och konstig helg det här har varit. Framför allt så var den ledig. Först någon sorts klassfest med grafikerna i fredags, en utgång som inte blev av, blev kallad för Frau Copy av Tor i marknadsmixen. Efterfest, kall jordgubbsaft, vin och Kenny Starfighter med Eric. Jag gillar barnprogram som nästan är roligare när man ser det som vuxen. På det hela taget, en mycket bra fredag.
Det började om, det blev lördag. Jag kände redan när jag stod i duschen att det var en sån där dag som kunde sluta konstigt. Det blev inte så konstigt, det blev mest bara väldigt sent. Middag och en fyra liters bålskål hos Martina. Insikten om att god mat blir mycket godare när man alltid annars äter tråkig mat. Nåväl. My, Martina, Caroline, Mikaela och jag härjade runt en del.Det blev Pet Sounds bar, Imperiet och slutligen en sväng på Spyan. Sen kom gå-hem-paniken, ni vet den där, jag måste hem NU!Klockan sådär dags går det inte att ta sig hem lite snabbt och smidigt. Jag förbannade SL ett tag, jag hade ju god tid på mig...
Jag ser fram emot den dag då teleportering fungerar. Det kommer vara jättebra(förrutom när folk börjar fylleteleportera sig direkt in i folks sovrum).
Idag är det söndag och jag vilar lite. Jag borde egentligen fila på min debattartikel, eftersom jag har lovat bort även min söndagkväll.
En vecka kvar innan jullovet. Den här hösten har gått så fort och den har inte varit så jävlig. Tvärtom. Den har varit fylld av känslor och nya erfarenheter och det är ju trots allt så jag vill ha det.

Det här är mitt soundtrack till den här helgen.

Sammanhangen

Hela tiden sen jag reste, kom hem och bestämde mig för att aldrig mer fastna så har jag ofta tänkt att jag alltid kan byta sammanhang. Gör jag det så blir det alltid lite bättre. Notera att det inte är en flykt, det är ett mentalt miljöombyte. Inatt har jag varit i byta sammanhangstanketräsket igen. Jag besöker det när något känns lite tungt.
Jag börjar fila på en plan redan nu. Det kanske är dags till hösten. Dags för ett nytt sammanhang. Jag undrar om det är för att det känns som att det är lite uppförsbacke nu eller för att tiden/jag börjar bli mogen?

"Jag vet ju att det både är dåligt och bra" sa Caroline och visst, hon har helt rätt. Det är bara det, att när tiden bara går och går så börjar jag längta...

En Luciafascists bekännelser

Jag hatar julen. Det finns dock några saker jag gillar med den. Glögg och Lucia. Saken är den att jag är en Luciafascist av stora mått mätt och är därmed minst sagt konservativ när det gäller hur det ska genomföras. Det ska vara ett traditionellt Luciatåg. En Lucia, levande ljus, gärna röda band och lingonkransar(jag hatar glitter mer än julen). Det ska vara stämsång, inga fåniga verser och helst inga tomtar heller. Om det är så, så tycker jag det är jättefint. Problemet är ju att det nästan aldrig är så. Oftast är det sjukt amatörmässigt eller ännu värre, barn. Barn som petar näsan med sitt elektriska ljus. Barn som gör rörelser till tipptapp osv. Jag vet, det låter helt hemskt, men jag står inte ut! Jag filar redan nu på ursäkter för att slippa följa med till dagis och titta på mina framtida barns eventuella Luciatåg. I värsta fall skulle det kunna sluta med att jag drillar dem så hårt att de får ett fullständigt skruvat förhållande till Lucia.
På lördag är det dags och jag vill så gärna se ett Luciatåg, men jag har inte riktigt råd att pröjsa 300 kronor för det. Tänkte att den enklaste lösningen var att uppsöka en kyrka, men det är tydligen de som har betaltågen. Detta måste lösas.

Kaffefejden

Ibland, men bara väldigt ibland (och lite oftare nu på sistone) så har jag känt av ett iphonesug. Vet inte om det här beror på en tre månaders hjärntvättning av en ung man som älskar sin väldigt högt.Eller på om att allt jag läser om den får den att verka fantastisk. Vad jag skulle kunna ha för behov av GPS i mobilen låter jag vara osagt. Alla som känner mig blir ju förr eller senare varse mitt stora teknikointresse. Just därför kännns detta iphonetänkande inte riktigt som jag. Är minst sagt förbryllad över det själv. Jag vet ju att jag förmodligen inte ens skulle få igång den...
Idag har jag slagits av suget två(!)gånger. Det här är sjukt!

Eftersom jag har varit hemma från skolan två dagar så har jag missat den kaffefejd så har pågått i köket på min skola. Den består mest i psykologisk krigsföring via diverse lappar (och nu affisher) som är uppsatta runt kaffebryggarna. Jag förstår inte hur det kan bli så mycket snack om vem som har druckit kaffet och mjölken. Hursomhelst är den här kaffefejden ytterst underhållande och jag väntar spänt på fortsättningen.

Torka

Ibland vet jag bara inte. Som idag till exempel.
Gravenhurst - Trust.

But Why?

Åh, jag skrattar ihjäl mig. Råkade få syn på listan över nya körledare i nästa säsong av det fullkomligt jättemeningslösa programmet körslaget. Mina ögon ser, måste kolla en gång till för att förstå att jag ser det jag tror att jag ser och mina ögon ser rätt. Det står klart och tydligt Timo Räisänen. Robert Wells, Hanna Hedlund, Nanne Grönwall och alltså Timo då...Jag tänker bara But Why? och sen skrattar jag lite till.
Sen fick jag ännu mer skäl att skaka på huvudet lite, råkade zappa in Volvo Ocean Race. Inte världens bästa program kanske. Nåväl, de sprutade ketchup och klippte håret på varandra, dessutom var det en som lagade en tand på en annan på däck. Ganska grabbigt och jag undrar bara, är det sådär det är att segla?

Beach 09

Nu jävlar är hårdsatsningen igång. Det är som att det går en träningsvåg, folk går man ur huse för att gymma. När till och med Jimmy gör det kan man generellt sett säga alla. Beach 09 blir en väldigt seriös tillställning då vi hoppas att få se en krallig Jimmy i stars and stripes speedos. Just nu är Jimpan ungefär motsatsen till krallig... Det ska bli väldigt spännande. Jag menar bara att få tag på sånna speedos är ju en utmaning. Kort sagt, jag längtar till midsommar och Beach 09.

Idag har jag varit kulturell och varit på teater, Den ömhet jag är värd på Elverket. Den var minst sagt smutsig och bitvis fantastiskt rolig.

Utan definition

Det här med definitionslöshet kanske inte är så dumt, det kanske rentav ligger oanade styrkor i det. Däremot ska jag nog låta bli att inbilla mig att den gör mig särskilt fri, men jag är ok med det med. Det är trots allt bra som det är. Trodde inte jag skulle tänka såhär, inte såhär fort.

wino

Det är onsdag, jag är någon outgrundlig anledning kvar i skolan. Helt plötsligt plockade grafikerna fram vodka och groggvirke. Alltså är klockan kvart över fem och jag sippar på en liten drink, samtidigt som jag försöker skriva klart en intervju. Jag känner mig lätt dekadent och jag anar att det kommer smyga sig in stavfel snart. Dessutom är jag ju bortbjuden på filmkväll ikväll.

Tell a story

Vi har haft föreläsning om storytelling idag. Det handlar som namnet antyder om att berätta en historia och det är mycket svårare än man tror om man ska göra det enligt reglerna. Visserligen blev vi rådda att bryta regler, men det blir inte lättare för det. Uppgiften tills nästa gång är att skriva ett synopsis för en film. Vi har full konstnärligfrihet, vilket kort sagt innebär - hitta på vadfan ni vill. Karaktärerna ska vara tydliga och det är massa punkter i historien som måste vara med. Vet ni hur svårt det är att hitta på en sån hållbar historia? Det är hur jävla svårt som helst! Nu har jag nog ändå en på gång. Livlig fantasi har ju iallafall aldrig varit ett problem...
Åter till skrivandet.

Idet

Jag känner mig som en pensionär, jag till och med har vilat lite på maten idag. Nu är klockan halv tio och jag är, för att vara sanningsenlig, sugen på att att packa ihop för idag. Snacka om att det är vinter och att jag har gått i idé. Vissa stunder blir tröttheten helt förlamande och allt jag kan tänka på är att få sova. Varje morgon när jag tvingar benen över sängkanten lovar jag mig själv att jag får sova en timme när jag kommer hem. Hur sjukt är inte det?
Låt det bli vår nu, för jag förstår ärligt talat inte hur jag ska överleva.

Förresten så upptäckte jag en jätterolig grej på kundvagnarna när jag storhandlade härromdagen. På Willys i Älvsjö finns det nämligen en karta över butiken på kundvagnens handtag. Det är ju helt fantastiskt. Självklart förstår jag syftet. Men det är ju roligare att låtsas att det är för att butiken är så stor att man lätt går vilse och kanske behöver en karta för att hitta ut igen.

Den maximala hastigheten

Gårdagens Debbankväll måste räknas till en av de roligaste i historien. Jag, Johanna och Eric hade en liten, men trevlig förfest hos mig. Sen tog vansinnet vid och allt var bara sjukt roligt. Vi dansade och snackade runt, ibland är stämmningen på topp. Alla på hela stället var pratiga och glada. Vi träffade arkitekter, en snubbe från staterna och dessutom träffade vi en bror. Inte illa. Det var dans,dans,dans kort sagt.
Jag måste inse att band som är rätt stora i min värld, kanske inte är lika stora i den verkliga världen. Det händer med jämna mellanrum att jag hetsar upp mig och propsar på att åka tidigt till stället för annars kommer kön vara längre än kinesiska muren. När man väl kommer dit är det två pers vid dörren, bara att gå rakt in. Precis så var det igår.

Ni har väl inte missat Hajen? Hon är hursomhelst väldigt intressant.
http://www.myspace.com/hajensmyspace

September

Fredagslåten blir en lugn och fantastisk historia idag. Mina damer och herrar, Tvärvägen:

Daddy DramaQueen

Ibland ringer pappa till mig och pratar med begravningsröst. Först blir jag alltid lite rädd och tror att någon har lämnat jordelivet. Sen visar det sig alltid att pappa ska berätta något viktigt. Viktigt är oftast lika med att han kanske,kanske,kanske ska ut och flyga någonstans med Svenska ambulansflygkåren. Självklart är det bra att han gör lite nytta. Det jag inte förstår är bara varför han måste göra ett drama värdigt Dramaten varje gång han ska berätta något? Kan han inte bara säga det helt vanligt? Han kanske inte skulle blivit läkare, han kanske missade en karriär som skådis på kuppen..
Dessutom blev jag tillsagd att köpa fodrade vinterskor, eftersom det är massa snö i Stockholm. Någon har visst missat att jag har varit vuxen ett bra tag.

Gymtyper del.3

Aerobicstanterna är sannerligen ett släkte för sig. Maken till hurtbullar får man leta efter. De har pannband och kan alla rörelser perfekt. Jag blir lite stressad av dem, men också glad. När jag själv börjar vilja dö, då powerandas tanterna. De ser inte ens trötta ut efteråt och då har de ändå kört hårdast av alla. Puh.

I min sedvanliga morgonförvirring råkade jag slå i min ringtå imorse. När jag drog av mig strumpbyxorna så hittade jag en tå som var jävligt blå och betydligt tjockare än den brukar vara. Inte konstigt att jag har haft skitont idag.

Imorn är det hårdträning inför vår stora redovisning av reklamprojektet. Det ska bli den bästa redovisningen jag har gjort. Så det så. Alltid bra med lite pepp.

Bröllopstal och snö

Jag har fått en skoluppgift som går ut på att skriva och hålla ett bröllopstal. Skrivandet var väl inte hela världen, men det är nog dessvärre så att jag är en pratare och ingen talare. Nu övar jag på att hålla mitt tal och jag känner mig sjukt corny. Tur att det förmodligen är ett tag kvar tills My gifter sig på riktigt, men när hon gör det så är det lugnt. Jag kommer vara redo.
En annan intressant sak är att jag alltid längtar till Norrland på sommaren(jävla barndomsnostalgi)men på vintern tackar jag ödmjukast för att jag slipper vara där. Ett par dagars snö är alldeles tillräckligt. Jag hade världens bästa idé om att slänga iväg ett massmail med en snöbollskrigsutmaning till hela skolan, men kom inte till skott. Nu försvinner snön och jag ångrar mig förstås.

Hate it

På ett reklamavbrott har jag nu hunnit se tre stycken reklamfilmer för julskivor. Det är inte sunt någonstans. Behöver folk verkligen nya julskivor med samma låtar som de var på förra årets julskivor, fast i ny förpackning? Värst av allt är nykomponerade jullåtar. Vad hände med den annars så traditionsbundna julen? Jag vill inte höra sånger om folk som önskar sig ipods i julklapp, men å andra sidan så vill jag ju inte höra O helga natt heller. Med det här inlägget kan jag passa på att konstatera att julhatet är intakt.

Sharkattacks

Ingen definition. Jag tycker att saker tar rätt konstiga vändningar ibland. Jag skäms över vilka låga förväntningar jag har på folk. Jag förväntar mig smitningar och oärlighet. Tack för att jag blir motbevisad då och då. Jag är fortfarande förvirrad, men det är ju ingen ny känsla. Erkände en av mina finaste akilleshälar idag och det är jag faktiskt lite stolt över. En annan glad nyhet är att huset står kvar stormen till trots.

Jag låter Clem Snide tala. Find love and give it all away.

Snöstorm

Ikväll blåser det hårt. SMHI utlyser stormvarning och jag tvivlar inte en sekund på att det här är storm. Jag är lite orolig att huset ska blåsa omkull, det känns som att taket är på väg av. Skulle inte bli så förvånad om det verkligen hände, det här huset är ju redan lite snett och vint.
Det ska bli mycket spännande att se om kollektivtrafiken fungerar imorn. Det är ju nämligen så att pendeltågen här inte tål blöta löv och snö. Då blir det trafikkaos. Jag tycker det är ett ganska underhållande fenomen. Vi bor i Sverige, som ligger i Norden, som är känt för att vara kallt. Det är faktiskt helt normalt att det kommer snö ibland och resten av landet verkar klara av det rätt bra, men i Stockholm blir det en jävla röra. Det är nästan som att det glöms bort mellan snöfallen och
folk blir lika förvånade varje gång det trillar vitt från himlen.
- Jaa, just det, snö!

Det var en galen och rolig helg det här. Dreamteam på herr och en riktigt underhållande utflyttningsfest. Jag är nöjd. Lite less på att ha huset för mig själv. Kom hem nu!

On board

Jag sträcker ut mig i min lånade röda sammetssoffa och undrar över vart Freud håller hus? Funderar över det mentala bungy jump som jag håller på med. Hur länge ska jag våga köra all in med mitt mod? Skräcken, tänk om inte linorna håller den här gången? Fetingkrasch, krater och dammoln. Men seriöst, man överlever alltid fallet och jag ska inte oroa mig. Allra oftast så dras gummibandet åt och man studsar uppåt igen. Jag vet det ju så väl.

Fredagslåten idag är lika svängig som videon är rolig:

Gymtyper del. 2

Jag utlovade historien om uppvärmningsmaskinsmarodörerna. Well, varsågoda.
Ni vet de där typerna som helt har missat reglerna om hur länge man får ockupera en uppvärmningsmaskin.De förvandlar uppvärmningen till ett konditionsträningspass inför Stockholm maraton. De trampar eller ror i timme utan att bry sig om att det(i värsta fall) finns en kö som växer och växer. De ska till varje pris köra klart sitt inmatade program. Oftast är det här tjejer i slinkiga byxor, men det kan likaväl vara weight watchersgubbar. De svettas, trampar och läser tidningen(!) på löpbandet. Ibland har de en kompis som står brevid pratar under tiden. Inte en sekund av konditionsträning får gå till spillo. Jag brukar titta på dem och undra om de har missat grejen med att gymma? Vilket de förmodligen/uppenbarligen har.

Idag hade jag glömt min handduk. Naturligtvis är inte det hela världen.Jag kände mig ändå som en av de där tjejerna som aldrig duschade efter gympan i skolan. Hade inte så stort val, det var bara att dra på sig byxorna och åka hem till huset och skölja av sig svetten. Snacka om att det där med träning och hygien måste satt sina spår, när man i princip känner sig som en brottsling för att man inte tvålar in sig direkt efter passet.

Wolf Parade

Ikväll blir det detta med Victor.

Dålig dag

Hösten i Stockholm är underbar. Vinden piskar och det regnar åt alla håll samtidigt. Fantastiskt. Idag var blötan så kall att jag fick brainfreeze, på riktigt. Jag hade ju bestämt mig för att inte hata hösten i år, men nu sitter jag här och vill inget hellre än att gå i idé. Jag är inte gjord för det här! Jag läser om Lindas lyxtillvaro på en vit sandstrand och unnar henne varenda solstråle. Samtidigt som jag drömmer om svunna backpackerdagar. Fast egentligen älskar jag nuet. Det är bara kylan och regnet som får mig att bli den suraste tjejen i stan. Jag muttrar helvete och fan och tvingar mina ben att skynda lite fortare.

Nyfiken

I min skola förekommer det en del mer eller mindre märkliga föreläsare. En sak som de flesta av dem förmedlar och förespråkar är nyfikenhet. Att man måste vara nyfiken på andra människor för att kunna göra ett bra jobb som copy eller manusförfattare. En av dem som drillar oss nu vill att vi ska ta oss ut på stan och glo. Enligt honom är att glo är det bästa sättet förstå hur folk fungerar. När gör vem vad och hur gör den det? När jag tänker vidare på det så inser jag att jag iaktar andra hela tiden och att jag har gjort det hur länge som helst.
Ingen går säker och alla är inspiration.

Tänkardagen på Älvsjö Lovehotel.

I natt avverkade jag en stunds väntan på T-centralen. Centralen by night är ju verkligen en historia för sig. Helt plötsligt syns folks sämsta sidor. Folk spyr, bråkar, sjunger och skriker. Allt i skeenet av vit lysrörsbelysning. Jag tänkte att det är ett under att folk inte trillar ner på spåret på fyllan oftare. På de kanske max tre minutrarna jag satt där innan mitt sällskap dök upp hann allt det där hända. Kort sagt, det var precis som det alltid är en lördagsnatt på centralen.
Igår var det tjejmiddag hos Annika i Jakobsberg, det var mycket trevligt. Det är väl bara att som vanligt konstatera att man gör för lite sånt där.

När jag vaknade imorse började tankarna röra sig. Stora tänkardagen är något som med jämna mellanrum dyker upp i mitt liv. Den är sällan frivillig, men den skulle inte finnas ifall jag inte behövde den. Lugn och ro, tid att reda ut vad jag faktiskt tänker. Jag har inte kommit fram till något idag, eftersom jag har somnat ungefär varje halvtimme...
Det enda jag har konstaterat är att det här måste vara ett ovanligt bloggtätt hushåll, alla har en förrutom Josse.

Ensam hemma.

Nu är jag helt ensam i huset. Mina kombosar har åkt bort eller hem. Varje gång jag vet att det kommer bli FF(som Linda och jag kallar det) så blir jag alltid lite upprymd. Sen tar det två dagar tills jag börjar tycka att det är tyst och tråkigt. Ingen att blajja med i köket och ingen som har klädpanik. Dessutom låter huset mycket. Ljuden jag hör i huset är nog alltid här, men de hörs mycket bättre när man är ensam hemma.
Igår var jag och My på Nada. My snackade med en av killarna som spelade skivor. Han kände igen mig nere i tunnelbanan och det slutade med att jag berättade om Exil och att han gav mig sitt kort. Kanske blir ett gästspel någonstans.

Sover aldrig

Det är torsdagnatt, jag har inte lagt mig än, jag kommer hata mig själv imorn för att jag inte sover nu. Imorn ska jag och My dricka öl. Jag längtar redan, men en textrad från fredagslåten maler i mitt huvud. Gissa vilken? Jag har kanske inget stygn att ha på mig, men väl ett par nya skor...
En av världens bästa låtar, alla kategorier.

Gymtyper del. 1

Klientelet som nyttjar samma gym som jag är en brokig skara. Jag brukar roa mig med att kategorisera dem medan benen gör sitt på trampmaskinen.
Extra fascinerande är kategorin stönare, morrare och flämtare. Det är de som morrar, gör grimarser och riktigt ljudligt visar hur jävla jobbigt det är med bänkpress. Grejen är att de inte låter som att lyfter tyngder, utan mer som att de har sex eller i värsta fall, som att de håller på att skita på sig. Jag har lagt ner en del tid för att förstå det här beteendet, men jag kan faktiskt inte komma fram till något bra skäl till varför de behöver låta så mycket. Om man verkligen var tvungen att göra det, så skulle väl alla göra det? eller? Jag tycker det är ganska läskigt och ganska roligt. Det är med skräckblandad förtjusning jag iaktar dem i smyg. Och jag blir lika full i skratt som jag skulle bli av att höra grannens sänggavel dunka mot väggen samtidigt som den skriker nåt i stil med "Come to daddy". I nästa avsnitt av Gymtyper så tänkte jag berätta om uppvärmningsmaskinsmarodörerna.

Det bästa av två världar

Jag bor nästan granne med en videobutik som heter typ Dancos . I flera veckor har de fixat med något knepigt ombygge. Det har varit så rörigt att jag har knappt hittat till smågodiset. Idag insåg jag att det inte bara var en ansiktslyftning för butiken. Nej - det är en expandering av utbudet! Nu börjar Dancos med drop-in solarium. Filmaffisherna utanför har blivit utbytta mot stora bilder på solarier. Det måste vara ganska praktiskt, nu kan ju de som vill tänka ut vilken film de ska hyra medan de grillar sig själva. Undrar hur Dancos har tänkt sig det hela? Känns som en väldigt märklig kombination. Ganska påhittigt är det ändå, det måste jag ge dem.

Till My

Robin Hood går på skogsrave. Ljuset är fantastiskt och låten är grym. Både jag och My älskar den. Seså, titta nu. http://www.youtube.com/watch?v=UtUI5MC9tVM&feature=related

Vilse bland grynen?

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article3735456.ab
Svar nej. Möjligen i pannkakan, men aldrig bland grynen. Aldrig.

Fashion och galpals.

Igår, matlagning och inte den mest lyckade falafeln i världen, den blev mer en kikärtspytt... Det blev gott trots allt och kvällen var den bästa på hela veckan. Jag vaknade på det mjuka sättet i morse. Det betyder att man blir snällt väckt och att väckarklockshelvetet inte chockstartade dagen. Te på sängen och klapp på kinden.

Idag så blev Eric min GalPal när jag i skolan jag fick för mig att vi skulle gå och klippa oss. Vi kom som neandertalare och gick som fashionpeople. Snyggt, fräscht och bra. Efter att jag hade velat och provat skorna jag vill ha för femtioende gången, tyckte Eric att vi skulle dricka lite läsk. Läsken förvandlades till öl och bra samtal.
Fortsätter den här veckan vara såhär så kan jag inte ens föreställa mig hur bra den kommer vara framåt lördag. Tur att jag har paniken över det nya stora reklamprojektet som motvikt. Projektledare blev jag också, shit, jag kan ju inget om sånt.Jag menar, visst, jag är bra på att prata för min sak, men att leda saker? nja, vi får väl se.

Mespropp

Åh, jag blir så trött på mig själv. Varför är jag så satans mesig? Att vara bestämd och driva min vilja brukar ju aldrig vara något bekymmer. Men ibland. Nä. Nada.
Nu är det skärpning som gäller.

WTF??

En liten man helt klädd i WCT. Hans långa naglar var målade i rosa med pärlemoskimmer. Han köpte "apcoola" jackor till sina söner. Varsin påse tjejen. Ena sonen provade en keps som han själv hävdade att han såg ut som en jude i.Hmm. Det hela var mycket märkligt och jag fick anstränga mig för att inte tappa hakan medan det hela eskalerade.
Farsdag och sidenkalsonger är tydligen the shit. Där ser man.

Jag har aldrig

Det är en dum idé att leka jag-har-aldrig med några som är syskon. Det slutar med att det bara ska sätta dit varandra. Väldigt underhållande.Det blev lite öl, lite leka i skärmabrink med Anton och Victor ikväll.Det var roligt. Jag är glad att jag gav utmattningen fräcka fingret och gjorde något.
Bäst var ändå - jag har aldrig blivit fastbunden av fyra tjejer som hånglat upp mig och droppat stearin på mig.Det var bara en person som drack och det var vare sig jag eller Victor eller Antons syster...

Fredagsmys as we know it

Ett traditionellt fredagsmys var det längesen man upplevde. Nu har jag haft ett just sådant med Johanna. Det var tacos och godis. Precis som när man var 10.Sen var det idol och skämskudde, precis som när man är 24...
Nu i efterhand blir jag självklart lite nostalgisk när jag tänker på hur fredagsmyset var då och hur heligt det var. Fredagar med ridlektioner, frusna fötter, hela familjen i vardagsrummet.Täcken och kuddar. Slagsmål om det bästa hörnet i soffan och smågodis i varsin skål. Nåväl. Jag saknar det inte, jag minns bara hur det var.
Nu är det sängen nästa eftersom en tidig jobbmorgon väntar. Det känns som att den här helgen kommer gå så sjukt fort. Inte mig emot.

Dosett

Inte för att jag äter medecin/piller så himla ofta, men när jag väl gör det så skulle jag behöva en dosett. Imorse satt jag med fem små piller i min hand och kände mig som en pensionär alternativt en knarkare. Kör ett järntablettsrace och hoppas att jag blir lite piggare. Nu ska jag bli frisk.

Funderar lite över vad som är den felande länken och vad det är som är annorlunda? Jag tänker på det och oroar mig inte för första gången.Det är skönt. Förresten så gillar jag folk som kan förklarar saker bra.

Fredagslåten idag med No Age:

Ojdå. igen.

Vet inte riktigt hur det går till? men om det skulle finnas tävlingar i att hitta på ursäkter för sig själv, så vet jag vet vem som skulle få bita i guldmedaljen. Idag har jag unnat mig en ny varm tröja.Jag fryser hela tiden och eftersom det var en tröja(om än väldigt lång...) så kom jag undan regeln om inga fler klänningar. Hur många regler jag än sätter upp för mig själv, så hittar jag ändå sätt att smita undan dem. Jag vet inte om det är otroligt smart eller inte så väldigt smart? Den eviga inre monologen är just nu lite som att det bor ett gift par som alltid träter i mig. Det är inte bristande karaktär, det är bara anarki.

Trötthet

Jag är drabbad av den stora tröttheten. Ögonen går i kors och igår hällde jag sminkborttagning på tandborsten istället för tandkräm. Det var inte så tasty...
Jag kan inte fokusera och helst skulle jag bara vilja sova sked i en vecka (ok, max två dagar, sen skulle jag bli rastlös). Nu är klockan 22.04 och jag kommer inte palla att vara vaken ens till 23.00. Förstår inte vart det här kom ifrån? Jag är ju nattugglan nr.1!

Idag har vi kört en klassisk sushimiddag i Älvsjö. Det är alltid mysigt och sjukt gott. Nu är paltkoman på intågande.

Imorgon är det redovisning på tidningsprojektet, vi putsar och filar in i det sista. Ska bli riktigt kul att se det färdiga resultatet.Jag väntar spänt, samtidigt som jag är sugen på ett nytt projekt.
Snart ska jag plocka ihop mina och åka till jobbet. Idag vankas det nämligen inventering, som är det roligaste på hela året. Not. I flera dagar räknar man allt som inte är i butiken och under ett par timmar så räknar man allt som är i butiken. Jag menar allt! Varenda örhängeskit och alla strumpförpackningar. Jag vet redan nu att det här inte är mardrömsversionen, då räknar man kladdiga läppstift. Det kommer vara helt ok, även om det är sjukt tråkigt. Mina år på kosmetikavdelningen har trots allt fött ett svårdödat inventeringsförakt i mig.

Helgen

Galen helg det här. Längesen man körde en tredagars. Såg Victors band Strawberry Fair på Landet i fredags, det var en mysig kväll. Höll på att bli av med kameran för att jag fotade alla hela tiden. Det ingen verkade förstå var att jag försökte ställa in ljuset så att bandbilderna skulle bli bra.
I lördags hade vi en klassisk husfest i Älvsjö. Den var trevlig, lång och spårade ur precis som vanligt. Det var som roligast när folk gick lös på utklädningslådan och Heimer hittade en pistol. Han sköt mig och jag dog. Två gånger faktiskt. Sjukt roligt party och jag har betalat i blod. Jag är nämligen mer blåmärkt än någonsin. Överallt växer de fram, påminner om fläcktyfus. Igår sanerade jag och Linda huset och åt pizza. Sen tog jag tåget till stan och såg Låt den rätte komma in med Theo. Den var bra och väldigt snygg, måste läsa om boken tror jag. Det var en bra och mysig bakisdag.
Imorse ville jag svära ihjäl mig när jag kom till skolan. Vår föreläsning var nämligen inställd. Allstå gick jag upp och frös i nödan, dessutom missade jag ju trissskrapet...

Någon har sandpapprat min hals och hällt något vätskedrivande i näsan. Jag är helt enkelt väldigt förkyld. Just idag passar inte det så bra, eller det passar väl aldrig bra, men idag är det extra dåligt. Idag är det nämligen fest. Jag undrar hur det går till, varför blir man alltid förkyld, har skoskav etc. när det gäller? Varför slår det aldrig fel?
Nåväl och nog gnällt, nu ska jag samla ihop allt som pantas, slängas och ta en promenad till återvinningen.

Den här videon är ganska dålig, men tanken är söt. Jag gillar händerna extra mycket.

Making electricity

Det finns många bra saker med att spela skivor. Bland det bästa är ändå när man ser hur folk skiner upp, när de gillar en låt. Det är kul att göra folk glada.En annan bra sak är ju det där med att få bestämma all musik en hel kväll, fascisten i mig trivs då.
Varje gång är det alltid någon som undrar något om det man spelar, så igår fick jag frågor om de här låtarna,
Electric Feel - MGMT
Feel the tide - Mumford and sons
Om du möter varg - Detektivbyrån
Det var lite speciellt eftersom de är några av mina verkliga älsklingslåtar just nu.

Ylva och Johan kom på besök också. Sånt är alltid bra. Efter Exil åkte vi taxi till villan, drack vin och var vakna alldeles för länge. Vi påbörjade en harlekinenstafettskrivning vid halv tre snåret, jag kan knappt bärga mig! Hur ska det gå för Elise och Ben Jones?
Lite lagom sliten sitter jag i skolan och pressar ur mig den sista tidningstexten. Finally. En liten gnutta bakis är jag också, men Thomas har köpt fika så det ordnar sig nog. Sen är det helg och jag ska äntligen få vara bara ledig.

Geni vs. galen

Gränsen mellan genialism och galenskap sägs ju vara väldigt tunn. Hur tunn den är upplevde jag alldeles nyss. Jag tror att jag börjar få en tandköttsinflamation, det avhjälper man oftast lätt genom att gurgla nåt antibaktriellt. Hittade inget klorhexidin hemma, men jag hittade vodka. Sprit är antibaktriellt. Sagt och gjort, jag hällde upp en kapsyl och gurglade. Jag kände mig smart. Tills jag spottade ut skiten, för då började hela tandköttet bränna och pulsera. Helvete, vad ont det gjorde! Inte en av mina smartaste idéer. Nu vet jag det.

Såg ett par som skrek åt varandra och gjorde slut på Kungsgatan förrut idag. Jag hoppas att de blev sams sen. Eller åtminstone fick lite ordning på det. Det är jobbigt det där med att göra slut. Det svider ungefär lika mycket som att gurgla vodka, fast i själen.

Nu ska jag ringa och göra en intervju. Jag är mer än glad över att jag börjar se slutet i tidningstunneln.

Våga vara lite glad

Tog en promenad på lunchen och lyssnade på I'm happy now med Palpitation. Och det är jag. Jag har mycket att vara glad över faktiskt. T.ex. att jag bor med bra människor. Linda peppade upp min skrivkramp igår och sa att jag visst kommer få det gjort, det är bara att sova lite mindre. Jag är också glad att jag vågar igen och att jag började plugga.

Det här är en försmak av Exil som går av stapeln imorn!

You are all I see sometimes

Min nya kamera har kommit! Nu jävlar ska det fotograferas. Det är lite patetiskt hur glad jag blir för nya saker, men den här behövde jag faktiskt. På riktigt.
Jimmy och jag har bestämt vårt klädtema till Exil, jag har tydligen bättre koll på vad han har i garderoben än han själv. Det blir snyggt hur som helst.


Jag älskar rytmen och introt,

Skrivkramp

Min kreativitet vet inga gränser. Iallafall inte när det gäller att hitta på saker att göra istället för att ta tag i mina borden och måsten. Jag blir vansinnig, frustrationen gnager i mig. Jag måste vara världens mest odiciplinerade människa. En promenad hjälpte inte, inte en överdos clemmisar heller. Nu har jag helt slut på uppslag på hur jag ska få mig själv fokuserad igen. Tiden börjar bli knapp och vad gör jag? eh,spontangooglar...

Akta min näsa

Jaha, då blev det höst alldeles på riktigt och näsblodsäsongen verkar börja tidigare än vanligt iår. Började panikblöda först på jobbet igår, det gick inte att få stopp på det! Blodet forsade,jag trodde nästan att jag skulle förblöda och dö på toaletten. Nästan.
Senare på kvällen fick jag vackert inse att söndagspussar och näsblod inte var världens bästa kombo. Man är ju inte så snygg heller,när man har en papperstuss i näsan som gör att man ser ut som en snigel...

Jag är sjukt peppad inför den här veckan, det är mycket som händer. Deadline för tidningstexterna till på fredag(hej, en gång hade jag ett liv) och på torsdag är det Exil. Jag får finfrämmande från GBG dagen till ära också. Ylva och Johan svänger förbi. På fredag spelar Victor på Landet, det måste man ju beskåda och i helgen händer det mycket andra roliga grejer.

word

Köttvarutillverkning! Vilket fantastiskt äckligt ord.

Gnäll

Undrar om det beror på att det är morgon eller om min domedagskänsla i kroppen är befogad? Förmodligen är det bara morgon. En släng av klaustrofobi på tåget och vetskapen om en helhelg på jobbet gjorde inte saker roligare. Jag kommer på mig själv med att gå omkring och längta lite. Det är både fint och skrämmande.Jag är ändå glad över det.

Vi lättar upp det hela med en fredagslåt helt enkelt.

Avslut.

Det är något med tågstationer, perronger och tåg som får miljoner tankar att börja bubbla i mig. Jag smygtittade på det finska hårdrockarparet som var klädda i skinn från topp till tå. Lyssnade på fjortisarnas dumtugg. Grabbarna grabbkramades. Blev nästan överkörd av permobil. Såg pensionärer kånka väskor och laptopsnubbar dricka latte. Och jag väntade och väntade 55 minuter på mitt försenad tåg. Jävla SJ. Hade lovat herr Wredenborg att liveblogga direkt från tåget på min lilla resa, så blev det inte. Istället skrev jag krönikor och kåserier till fingrarna glödde och hjärnan var tom.

Idag vaknade jag med dålig smak i munnen och visste att det skulle bli en ganska tung dag. Det blev det på sätt och vis. På andra sätt blev den också fin. Jag fick både min insikt och mitt avsked. I slutet av begravningen sken solen in genom det målade glaset och rakt på kistan. Under tiden spelades Så skimmrande var aldrig havet och jag tänkte att det här hade nog Rune tyckt var ganska fint. Vilket i sig var en ljus tanke.

Nu är jag tillbaka i Sthm, skönt.

Sweet Sweet...

En av våra vänner i den grafiska kommunikationsklassen kallade nyss Ennio Morricone för "Han Macaroni". Inte för att märka ord(eller just därför), men det var frukstansvärt roligt sagt. Nyss hade jag dessutom 8 av 10 rätt på Expressens test om erogena zoner. Flest rätt ända tills Sarah just slog mig! Här hade jag ju redan planerat hur jag skulle fira min vinst.Förjävligt.

Här kommer min favoritMacaronilåt:

Funderingar, igen.

Ibland blir jag glad över konstiga saker. Att få mer hjälp än jag trodde att jag behövde eller att inse att min tekopp inte står ensam.
Dagens stora fråga är om det går att injicera heroin i ögonen eller om det bara är ett talesätt? Jag ska ta reda på svaret så att jag slipper undra.
Imorn åker jag en snabbis till Norrköping. Begravning på onsdag. Känns rätt jobbigt, jag har ju inte ens förstått att personen i fråga är död.

Mondaymorning

Idag är det så jävla mycket måndag. Jag vill spy på skiten. Det är kallt, ruggigt och jävligt. Tur att det finns saker som värmer. Jag undrar när de där mornarna när man kan ta det lite lugnt och man inte måste hasta iväg till dagens buisness kommer infinna sig. Kan säga att jag längtar dit. Nu är det intervjudags igen, nästa anhalt Bollywood.

Vanilla

Vaknar lite lagom bakisskakis och allt jag är sugen på är vaniljsås. En del personer är övertygade om att man blir sugen på sånt som kroppen behöver. Jag är fruktansvärt tveksam till om det finns något i vaniljsås som min kropp skulle kunna vara i behov av. Det var sannerligen en rolig kväll igår med dans och hela kittet.

Saturday

Jag och Anton leker konståkningsexperter och dricker öl/drinkar. Jag vet inte vilket vi är bäst på. Förmodligen på att dricka öl. Jag hejar på Josefin Sundström, Anton hejjar på Carina Berg, vet inte om det riktigt räknas. Hans expertkunskper är dock grymma. Han har ju spelat hockey. Det betyder att han vet allt om konståkning...Snart ska vi ut. Det blir roligt! Nu hävdar Anton allt som är beroendeframkallade slutar på in. Nikotin, koffein och apelsin...eh. What?

Brydd

Den här kvällen hade jag tänkt mig att jobba undan det mesta av mina skrivgrejor. Så att jag skulle kunna bara vara ledig resten av helgen. Blev det så? Nää, istället somnade jag (underskatta aldrig en nap). Lite Youtube, lite bok, lite TV, lite telefon, lite bara titta i taket och helt enkelt väldigt lite skriva. Beckmansintervjuen kommer bli grym, måste bara hitta den rätta tonen för den. Det var en väldigt inspirerande upplevelse på det hela taget. Förrutom det faktum att min röst låter sjukt konstig på diktafonen. Det verkar ju alltid som att en alien har tagit ens kropp i besittning när man hör sin egen röst inspelad, men inte fan kan jag låta sådär?

dagsrapport

Ibland är det bra att ligga en stund på golvet. För att samla tankarna, lyssna på musik eller bara för att det helt enkelt är väldigt skönt. Tidningsprojektet är igång nu och klassen har blivit en liten redaktion. Möten i tid och otid, samtidigt som man försöker hitta på intressanta saker att skriva om och spännande människor att intervjua. Imorgon ska jag till Beckmans. Ska göra en intervju och försöka få en bild av framtidens designers. Kommer bli intressant, allra mest spännande ska det bli att se om jag lyckas manövrera dikatafonen som jag fått låna av Linda (tacktack). Som bekant är ju inte jag och tekniska prylar världens bästa kombination...

6 november spelar Detektivbyrån på Debban, det tänker iallafall inte jag missa. Lite såhär känner jag mig idag:

bungy jump

Vissa dagar känns det helt ok att jag äventyrar min sinnesro för att tycka om någon. Som idag till expempel.

hmm?

Är det bara jag som tycker att en del av kvinnorna som söker bönder som söker fru påminner om Tabita i Mia och Klara?

Försenad

Idag var tåget försenat - igen. När det väl kom höll det snigelfart hela vägen till centralen. Jag höll på att gå upp i atomer, förstås. Jag förstår inte varför det inte bara kan fungera? Jag blir så arg! Det här förstör ganska många mornar för mig. Hur som helst, när jag äntligen kommer till centralen står en gubbe där med en stor svart plastsäck. Han delar ut stressbollar. Stressbollar! som att jag hade tid med en sån...

Feel the tide.

Nu är de bästa låtarna just nu utvalda till nästa omgång av Exil som går av stapeln 30/10 på Snottys, precis som vanligt. Jimmy och jag tänkte försöka slå rekord i antal spelade låtar. Det vill man inte missa. Allt från Holy Fuck till Stranglers.

Ibland när jag har tråkigt när jag jobbar brukar jag låtsas att allt kunderna köper ska de ha tillsammans. T.ex. Herrkostym och Hello Kittystrumpor stl. 28-31 eller badbyxor och pälsmössa. Ibland blir jag helt full i skratt av det. Tur att man har ett bra pokerface. Idag när Jimmy och jag provianterade kom jag på att man säkert skulle kunna tillämpa det i matbutik också. Typ Chips och bostongurka. Pepparkakor och hummus.

Det här med tid som ska flyta förbi är ett gissel, jag vill ha en sån där DJ-pitch så att jag kan dra upp tempot lite när jag vill att det ska gå lite fortare. När jag inte orkar vänta.

Do it yourself.

Magkatarr är roligt, idag tänkte jag tipsa er om hur ni fixar en egen.

1.Sov för lite.
2.Drick för mycket te, det går förstås bra med kaffe om man gillar det bättre. Sprit är inget dumt alternativ heller, testa dig fram.
3.Var bara ledig två dagar varannan vecka.
4. Läs tre, fyra böcker samtidigt.
5. Träffa mycket folk.
6. Oroa dig för din egen duglighet lite nu och då
7. Gör roliga saker på din fritid som du för ditt liv inte skulle göra avkall på.
8. Stressa, det är A och O när det gäller att få till en bra magkatarr. Ett bra ställe att börja på är T-Centralen sådär runt 8.30. Har man tur går folk riktigt långsamt.

Börjar det inte svida i magsäcken efter det här, så är det något fel på er. Lycka till nu!

Marcus Mumford, ska ni inte släppa den där skivan jag så gärna vill ha någon gång?

Världsrekord i Service.

Jag gjorde det man inte får göra när man ska gå på bio. Jag tappade våra åtråvärda biljetter! Som jag dessutom hade engagerat mig helhjärtat i att få tag på eftersom de egentligen var slut. Tjejen i luckan var så serviceminded att självaste SJ borde gå en kurs hos henne. Precis när de reserverade biljetterna släpptes vinkade hon fram mig och lät mig få dem. Och jag har mage att tappa dem och någon annan jävel har mage att använda dem. SF gjorde en storartad räddningsinsats och vi fick nya biljetter. Det var en bra stund i biomörkret. Vicky Christina Barcelona var över förväntan. Väldigt rolig (och sorglig). Alla vi som är och har varit i någon form av känslomässigt träsk fick chansen att skratta. Både oroligt och igenkännande. Jag åkte hemåt och var sjukt upprymd hela vägen. Första gången på två och en halv evighet jag hade tålamod nog att se en hel film. Imponerade. Sen spelade min MP3 en välkänd Jacob Hellman-låt. Naturligtvis tog jag den som ett dåligt omen, precis som vanligt. Min nya grej är ändå att inte oroa mig så förbannat, så obefogad paranoia är helt uteslutet. Det var en bra helg det här.

Ruskie.

Jag såg henne på håll först. Jag tänkte direkt, ryska. Hela hennes uppenbarelse skrek nämligen Ryssland. Vet inte vad som slog an tonen egentligen. Jackan, väskan, skorna. När hon sedan började prata med mig fanns det inga tvivel kvar. Rysk och ryska kunder är som, ja - ryska kunder är. Kan de inte engelska så kan de iallafall säga taxfree eller no tax. Vid det skedet frågar man vilket land kunden kommer ifrån, det kröp i mig och orden ville bara ut ur min mun. So, taxfree for which country. Russia. Bekräftelsen var överflödig men underbar.

Fashionista

Dagens outfit:Peter Pan. Imorn kör jag på min Musse Pigg-look.

Nu ska jag och min kommunikationsanteckningar umgås i flera timmar. Mitt första prov sen, ja, det minns jag knappt. Då var det körkort det gällde, nu gäller det kommunikation och strategier. Helt klart bra mycket mer spännande än högerregeln och ABS-bromar.

and the disco tech you tense

Jag kommer aldrig glömma den kvällen jag och Johan krashade med cykel på väg till just en Melpo Mene-spelning. Min kind var ett slagfält och jag höll en kall öl mot den medan vi luskade ut hur ståbasen var uppmickad. En av alla de där kvällarna som det har gått tusen år sen. Den här låten är från nya skivan och även om mycket är som förr, så är väldigt mycket förändrat.

försöka duger

Min quiztävling har inte riktigt blivit den storm av kommentarer från skivlystna popvetare som jag ödmjukt hoppades på. Jag vet att ni finns där ute. Just nu ligger Lasse och Eric i ledningen med åtta poäng vardera. Thomas kommer efter med tre poäng. De har alla kämpat väl, men är det ingen som ska slå dem? Ska jag behöva manipulera en bild till oigenkännlighet bara för att skapa en utslagsfråga? Ska ingen annan pröva lyckan och ta hem the grand slam? Tävlingen pågår fortfarande, sen avslöjar jag svaren.

separate from the rest.

Ibland lyckas någon göra en cover som förvränger hela grundkonceptet, här är en till. Den får mig att tänka på mössor, ensamhet och knarrande snö under fötterna. Jag älskar den här versionen, också.

Quiz

Jag har tråkigt och har därför sammanställt ett Quiz. Den som har flest rätt vinner en finfin blandskiva och väldigt mycket ära. Svara i kommentarfältet. Kom igen nu!


1. Vilket band gör låten som Nathalie Portmans rollfigur i Garden state påstår förändrar liv?
1. Modest Mouse X. The Shins 2. Zero 7
2. Vilket band har en basist som är omtalad för att komma bort på turnéer?
1.Vue X. Rolling Stones 2. Smashing Pumpkins
3. Vilken tv-serie har Jason Schwartzmans före detta band gjort signaturmelodin till ?
1. Gilmore Girls X. One Three Hill 2. O.C.
4. Vad är den röda tråden mellan Popsicle, Carola och A Camp?
1. De har gjort knarkskandaler på turné X. Nicklas Frisk har samarbetat med alla. 2. Alla har fått rockbjörnen för årets artist.
5. Vad heter den brilljanta musikbloggen med har ett återkommande inslag som heter festival med?
1. PSH X. PSL 2. PSF
6. Vad har Final Fantasy och Timo Räisinen gemensamt. Bägge har:
1. Gjort oväntade covers på whailardivor. X. Gjort sina skivomslag själva 3. Har indiska rötter.
7. Johnny Flynn är inte bara musiker, han är
1. Tandläkare också X. Skådespelare också 2. Bagare också.:
8. Om en ett band munderar sig i skogshuggarskjorta och skägg, vilken stad börjar man misstänka att det härstammar ifrån då?
1. Seattle X. Detroit 2. Baltimore
9. Om man gör som den här artisten alltid gör och direktöversätter ordagrant. Vem har då gjort den här låten. "För du är ljuset som jag åkt i hit och dit"
1. Håkan Hellström X. José Gonzales 2. Jens Lekman
10. Hur många medlemmar har Mates of State?
1. Den klassiska varianten, fem . X. Meh, det är ju en duo, två alltså. 2. Ingen har någonsin lyckats räkna dem.

Att öva på och tänka på.

Efter den här veckan har jag insett att jag behöver öva på det här:

• Tålamod. Låta saker ta den tid de tar. Sjukt svårt, allt nu!
• Bowling. Jag suger, det är helt klart. Korpenlag någon?
• Låta bli att tänka och bara göra. Lätt som en plätt, not.
• Fokus.
• Sy och laga saker. Det skulle göra det enklare att fixa.
• Lära mig hur Sweichz stavas.

Igår var det Dogdebollparty på Debban. Många shorts och pannband. Nästa sommar kommer alla spela Dodge. Jag kommer vara lika trött på det då som jag är nu. Jag kommer ju inte riktigt överrens med det där med shorts. Man skulle nästan kunna dra det till sin spets och säga att jag har ett visst shortsförakt. En till sak som är konstig är att man tydligen är mycket mer intressant om man är ointresserad. Vad är det för fel på folk ? Ointresse är väl egentligen sanslöst oattraktivt?
Det är lite utav en helvetessöndag idag. Det är regnigt, blött, tråkigt och kallt. Jag hatar det.

Direktrapport från Klassrummet.

Idag upplever jag den mest oseriösa dagen i skolhistorien. Det blir verkligen inte mycket gjort alls. Hur som helst så har jag roligt. Det är verkligen konstig stämning i klassrummet. Det är fredagsmood i dess rätta bemärkelse och jag är ledig i helgen. Jag vill helst bara skratta helahela tiden. Dessvärre har mina magmuskler varslat om strejk efter mitt och Johannas hårda gympass igår. Vi drog och bowlade efteråt. Ännu en sån där grej som jag i kroppen tror att jag ska vara asgrym på. Precis som med mopedkörning. Verkligheten kommer alltid ifatt mig. Skitsamma, jag tänker ändå skratta. Jag har Exilsug och längtar efter Jimmy, det blir väl Bad Manners nästa gång också?

Det blir en bra helg, jag bara vet det. My och Johanna imorn, roligt idag. På söndag I might be dead. Min fredagslåt, något att dra fördrinken till. http://www.youtube.com/watch?v=9hwE0slNd3Y och så här kan man också uttrycka det http://www.youtube.com/watch?v=np7TlcXSYyw

The fear speach.

Inte för att jag har tänkt att skaffa barn inom den närmaste framtiden (läs jättemånga år). Utan mer för att jag började undra när Linda väckte tanken i mig igår, så tog jag mig ett samtal med mamma idag. Jag sa ge mig sanningen, hur jävligt den än må vara, hur i helvete överlever man en förlossning? Hur vidrigt är det? Först blev hon lite tyst, blommor och bin har väl aldrig varit riktigt hennes kopp te. Men sen så rann svaren ur henne. Jag är helt säker på att hon ändå underdrev lite. Om det någonsin vankas tillökning i mitt liv så är adoption ett alternativ som inte alls känns långt borta efter den här pratstunden. huh.

Idol och spöken.

Insåg att det är kvalvecka i Idol. Det är alltså därför det är Idol, Idol, Idol överallt (även här). Ikväll var det killarnas tur. De hade förvisso inga långa plastnaglar, men den som stylar dem borde ju få sig en ordentlig avhyvling. Shit, vad är det med dem? Det är inte lite häftigt med hängslen och tumringar. Det är bara fult! och de där näsdukarna de envisas med att knyta lite slarvigt runt handleden? va? I don't get it! Ingen med lite självaktning borde gå med på det.
Jag pratar ganska ofta som saker som stör mig och det här har verkligen lyckats sneaka till sig en hög placering på den listan.

Annars så börjar jag bli ganska slut nu, det här med 12-dagars veckor är rätt tufft. I synnerhet om man vill ha ett liv utanför skola och jobb också, menmen. Det går. Förstås.
Imorn ska jag träffa My. Vi planerar för tillfället att skaffa oss en lägenhet tillsammans, gifta oss och ha ett harem av unga älskare. Det är förmodligen en ganska bra lösning.

30/10 kör vi ny omgång av Exil. Det kanske rentav blir en blandskivsbytessession, det vet vi inte riktigt än. Det vet vi är att det blir en kväll med grymt bra musik och trevlig stämning. Vi kommer spela massor av hitz! Man kanske rentav skulle köra på spöktema, i anknytning till Halloween. Finns ju massor med bra låtar med spöken i titeln.
Mattias Alkberg BD - Med spöken
Laura Marling - Ghosts
Band of Horses - Is there a ghost
Teenage Bad Girl - Ghosthouse
Spoon - The ghost of you lingers

Idol

Idol, då är det alltså dags igen. Programmet med sjukt hög carcrashfaktor. Det skumma är att Idol endast finns under tiden det sänds. Dagen efter finalen minns jag inte ens vem som var vem i startfältet...Måste säga att tjejerna i dagens kval var otroligt tråkiga. Hoppas alla går vidare, så att de kan åka redan i första avsnittet sen. Måste de sjunga Whitneyballader och ha långa plastnaglar? jag förstår inte. Det är väl showbiz eller nåt. Borde stänga av nu, jag blir ju bara irriterad. Det är ett gift den här skiten.

Udda veckor.

I flera år har jag tänkt mig att bli någon sorts skribent. För det mesta har jag ett anteckningsblock i väskan. Min egen blackbook. I den står massor av bra och ha saker - allt från tankar till tågkoder. Till saken hör att det vore mycket lättare att använda den där boken om jag vore lite förutseende och också packade ner en penna. Vet inte hur många gånger på sistone jag har vänt upp och ner på mitt inferno till handväska. Alltid i desperat jakt på en penna...
Den här helgen är det jobbhelg. Varför verkar möjligheterna oändliga när man vet att man måste tacka nej för att man ska jobba?
Nu är det sovdags igen för imorn ska jag ju göra precis det -håva in cashen.


Lite nattmusik i form av Maria Taylor, ena halvan från Azure Ray.
http://www.youtube.com/watch?v=IZVJ-4R7x1I

Att återkomma.

Ibland får jag känslan av att jag bara var någon att öva på. Fast det var precis likadant för mig. Jag orkar inte hyckla. Borde verkligen sluta med mina små detektivräder.


Fevers and mirrors är bland det absolut bästa Conor Oberst har släppt. Jag återkommer förr eller senare alltid till den skivan.
http://www.youtube.com/watch?v=YWdw3_RQBe4&feature=related

Winweek

Det har varit en bra vecka hittils. Jag har nämligen sluppit laga mat, men ändå ätit god sådan med lika goda vänner. Winwin tycker jag. Jaja, det kanske är mest fördelaktigt för mig egentligen.
Har haft en bra vecka även idémässigt so far, hoppas det håller i sig. Det är så skönt när saker bara kommer. Fast det kanske vore bra att pressa sig lite?

Exil trycker i mitt bakhuvud. Det borde vara dags om ett tag igen.

Dimman i Lützen/Älvsjö

Idag kändes det verkligen som den sista dagen innan hösten biter tag i oss. Den sista dagen man kan springa i skogen i bara tröjan. Sista morgonen utan fingervantar på pendeltågsperrongen. För snart kommer istiden igen. Eller det är ju naturligtvis en överdrift. Det blir ju knappt snö i det här landet längre. Mest blir det bara kallt, slaskigt och mörkt.
Mörkt så in i helvete.
Då hjälper det inte att jag inte har rullgardiner, det finns ändå inget dagsljus som väcker mig. I morse vaknade jag och trodde jag var i Lützen. Så tjock var dimman utanför.

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med, tvärtom-lekar och vidskeplighet. Inget som jag normalt sett håller på med, men alla sätt är bra utom just de mindre bra sägs det ju.
Så jag provar väl då.

Inget nytt under den danska solen, men ändå.
http://www.youtube.com/watch?v=l0fzXkybu1k&feature=related

Brudkäk.

Jag äter tydligen kvasimat. "Sån där mat som den moderna kvinnan äter" för att citera det korrekt. Vad är det för fel på bulgur, qinoa och råris? Vad ska man göra när potatis och pasta har blivit tråkigt?
Jag har verkligen möjlighet att chocka nu...

Döden och Photoshop.

Jag har efter ett par dagar i ren frustration upptäckt hur photoshop faktiskt fungerar. Jag använder mina nyfunna kunskaper till att bygga minst sagt tvivelaktiga bilder. Det har visat sig vara ett ganska effektivt sätt att lära sig. Vet inte hur ofta jag kommer ha behov av att sätta huggtänder i blåklockor i framtiden, men nu vet jag i allafall hur man gör.



Annars tänker jag på att en del lyckas med bedriften i nöd och lust tills döden skiljer dem åt och jag kan inte låta bli att vara imponerad. Det måste vara väldigt mycket och hårt arbete för att hålla liv i något i 40 år eller mer. Det handlar säkert också om att man blir beroende av varandra. Ändå så frukstansvärt att bli skiljda då åt av döden. Det är verkligen det mest konkreta som kan hända.

Jag tycker extra mycket om den här låten idag.
http://www.youtube.com/watch?v=yT1LmAKvQY4&feature=related

Ironi.

På min dörr sitter en skylt, på den står det- Ingen reklam tack!
Det känns otroligt ironiskt i dagsläget.

Klubbfix

Jag och Jimmy fixar med Exil, det är en mycket trevlig kväll. Allt jag säger är, jag älskar den här låten, den är så jävla bra. Jag gillar drivet. Annars nickar jag mest och säger ja eller nej. Det är den optimala tillvaron, lyssna på fantastisk musik med en vän och äta lite glass när det kärvar.

Annars så roar mig tillvaron riktigt mycket just nu. Skola, ibland glömmer man hur roligt det är att lära sig nya saker.

Hype Hype Hype!

Sen jag hittade Hypemachine så har jag fått enormt svårt att gå och lägga mig. Tänk dig en bloggenerator som samlar länkar till alla mp3-bloggar i världen! Man skriver bara in vad man letar efter och det är väldigt sällan man inte hittar det. Minsta lilla indieband med en halv Ep släppt, inga problem och en liten dos tur, så finns det där. Jag har hittat så mycket bra musik de senaste dagarna. Därför kan jag inte sova längre, det är lite som att plocka svamp eller något.
På tal om svamp så ska jag nog ge mig en svampjakt snart. Antingen hittar jag lite kantareller eller så går jag vilse ordentligt. Kanske båda?

Idag är min nästa sista lediga dag på väldigt länge, det kommer bli konstigt att inte ha semester längre, det har gått fort. Nu börjar jag bli rastlös och det ska bli skönt att komma igång igen. Debban är kvällens plan, lite My, lite Johanna. Det blir en bra kväll!

och just det ja, länken till allt man behöver.
http://www.hypem.com

och mest av allt vill jag kräkas i din hatt.

"Jag känner igen en bra låt när jag hör den!"
-Jimmy

Det där var dagens citat och woho, du har helt rätt Jimmy! den är bra, jättejättebra faktiskt.
Här är den. I PSL-versionen. Precis som det var.
http://blogg.svt.se/psl/2008/05/23/musik-med-palpitation/

i know its impossible but you should try to shake it off

Då man var hemma igen då. Jätteskönt.
Råkade gå förbi en väldigt pratsjuk gubbe på vägen till bussen, han följde efter mig och satte sig på sätet brevid mitt. Jag orkade inte vara vare sig artig eller pratsam, så jag lyssnade på musik, låtsassov och läste hela resan. Varför förstår folk inte vinken? varför kan man inte bara få vara ifred? Hela situationen var rätt hemsk, man vill ju inte vara elak. Sånna där stunder blir min revirbubbla minst 2 m i diameter.

Idag har jag sorterat min minst sagt kaosartade garderob och var ju på tiden, för att uttrycka det milt. Jag måste vara lite ha-galen. Det verkar iallafall inte bättre när man kollar min klänningssamling...

Jag hade fått post från skolan när jag kom hem, jag fick pirr i magen och snart börjar det på riktigt! Det ska bli väldigt spännande och jag längtar efter den här utmaningen. Jag behöver den så sjukt mycket.

Dessutom är ett datum satt för nästa Exil 4/9 är det dags igen. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och hitta de allra bästa låtarna igen och igen och igen. Grymt roligt, jag hoppas på riktigt mycket folk och att det blir lika bra som sist.

Det här bandet är inte så dumt, inte alls.
http://www.myspace.com/theenvycorps

Semester part two.

Jag såg lite Grinderman, inte helt sjukt bra, men ändå, Nick Cave! Vilken man. I ormskinnsboots dessutom.
Lite The Sonics, coolt, men det hade varit coolare för 20 år sen.
Såg nästan hela BD, fast från öltältet eftersom det regnade, det kanske var ångorna från alla popflickors tårar, vad vet jag? BD har alldeles tappat gnistan i min värld. De borde slutat för flera år sen, redan när jag såg dem på Hultan 2005 tyckte jag det. De spelade iallafall alla mina gamla favoritlåtar. Alltid något. Henrik, det är dags att växa upp nu.

På lördagen var Silverbullit mitt första mål. Jag har längtat så mycket efter dem! Deras explosioner, deras sirener, deras förvrängda gitarrer. Simon Ohlsson var mer våldsam/hysterisk än någonsin. En av de vassaste spelningar jag har sett med dem. Det slutade med att Ylva sa att hon ville vara Simon och att jag ville gifta mig med honom. Nåväl. Det var så hårt och så bortom förnuftet bra.
Fleet Foxes var näst på tur, jag missade en bra stund av Håkan för dem, men det gör inget alls.
Det var en väldigt bra spelning, trots att de inte direkt är något band som bjuder på show. Man bara stod där i sommarkvällen och lyssnade på Your Protector och Blue ridge Moutains. Det var finast i världen just då helt enkelt.

Efteråt sprang jag i mina nyinköpta röda gummistövlar, för att se så mycket som möjligt av Håkan. Det var nog den innerligaste Håkan-spelning jag har varit på. Vartenda ord, en knytnäve, så äkta och sådär nära som bara han kan komma.
Jag tänkte på en gammal lek som gick ut på att tänka på någon så hårt, så att den andra kände det. Om det fungerar får jag nog inte veta, men hårdare än så har jag aldrig tänkt på det. Om det någonsin fungerat, så borde det gjort i lördags. Sen kom tårarna. Inte bara hos mig, jag såg dem i andras ögon också. På scen t.ex. där Hurricane Gilbert grät och grät. Det blev nog väldigt nära för oss alla.
När det var över vände jag mig om och såg en man gå omkring i en gigantisk bubbla, Flaming Lips såklart. Såg lite av det, skrattade och tog en öl med Ylva.

Sen var det full fart, byta stövlarna till skor och ta sig till storan, där vi såg både Park Hotel och Holy fuck. Bra spelningar både två. Jag och Ylva började dock bli två väldigt sliriga typer, så vi drog hemåt. Vi fick lugn och ro i tio minuter, sen dundrade den rätt rejält överförfriskade efterfesten in. Då hade som väl var mitt tal kommit tillbaka...

Jag tog bakisexpressen hem, den mest illaluktande bussresan i världshistorien. Testa att tränga ihop 70 st ganska bakfulla personer på en buss, låt dem ha med sig mat, gärna räkmackor. Sen åker man nonstop i fem timmar. Ajaj. vilken stank. Till sist kom jag hem och sov 14 timmar den natten.

Nu är det två veckor kvar på semestern och det känns väldigt lite, jag börjar bli skraj för allt nytt som komma skall. Jag börjar dessutom längta hem väldigt mycket. I helgen åker jag tillbaka.

Något kryper lite i mig, känns som att alla vet allt utan att ingen vet något. Det skaver liksom lite någonstans i mig. Jag borde ju bara vara nöjd.

Semester part One.

Semester och jag har mest åkt omkring. Träffat vänner, folk jag tycker hur mycket som helst om, men träffar alldeles för sällan.

Först några dagar Norrköping och sen så var det logdansen. Det var pigor och drängar, kossor och traktorer. Väldigt mycket öl, samt en och annan hambo. Dessutom var det högläsning ur en harlekinen innan vi somnade på höskullen, mycket uppskattat av mig, men inte av alla. Tack ändå Ylva, de förstår bara inte bättre!

Vaknade med stans, förlåt, gårdens största blåmärken och benhinnor i uppror. Hur allt det där uppstod är fortfarande ett stort frågetecken.



Ett par dagar senare gick färden mot GBG. Den roligaste veckan på länge. Först ett par dagar med Emilija, vi gick promenader, bakade och lät tiden gå i den takt den kände för. Under tiden blev mitt mormor sjuk och mitt hjärta förflyttade sig norrut, destination halsgropen.



Så blev det torsdag och jag flyttade hem till Ylva och Johan, för det vankades Way out West. Det var en mycket trevlig festival, hela upplägget att sova hemma passade mig perfekt. Som mest var vi hela 10 personer i vårt camp på Andra Långgatan. Där hände det mycket roliga grejer, vi missade band, storkokade ägg, somliga multishottade whiskey. Andra övade barnmatning, det var daquaries och helt enkelt en stad i ljus. Väldigt mycket skratt och helt sanslösa fyllor. Stackars Johan fick en släng av laktosintolerans när en bartender nekande honom rena shots. Så han tog en White Russian, med en liten skvätt mjölk.

Sommar sommar sommar

Med väldigt lätta fötter och en känsla av att nu väntar något nytt så lämnade jag jobbet idag. Nu börjar min semester och därefter blir det något helt annat. Jobbet kommer jag återvända till, men bara på helgerna. Det kommer inte vara min tillvaro längre. Jag är fri från frustrationen och tankarna om att det aldrig hända något här. Det har inte längre någon betydelse. Varannan helg känns som piece of cake. Jag hade ju lovat mig själv när jag kom hem från Asien, att jag skulle aldrig mer fastna. Dessvärre är det ju ganska lätt att fastna. I tankar, i rutiner, i trygghet.

Igårkväll var nog en av de bästa kvällarna på hela sommaren. Grillkväll på stranden i Handen hos Johanna. Sjukt trevligt sällskap, nattbad och väldigt mycket vin. Förstår inte vad det är med de där vinboxarna, men slut tar de. My vaknade med en cykel i vardagsrummet, jag vaknade med huvudvärk. Efter jobbet kom Pappa och Gabbeslabbe på besök, vi åt lite pizza på hörnet och handlade konserver så att det kommer räcka hela hösten. Pappa bjussade, det var snällt.

Nu hoppas jag på hur bra väder som helst och att min Mp3-spelare kommer till sans igen, den har nämligen fått fnatt efter bara två veckor. Inte jättekul. Hoppas jag kan få reklamera den, ska göra ett försök imorgon.

http://www.youtube.com/watch?v=tBthqgRMj2w

Or is there someone else instead??

Idag fick jag mess från Victor som undrade om jag var heartbroken och ville följa med och se ett band på Landet. Jag är inte så vidare värst heartbroken, men jag ville gärna följa med ändå.
Resten av dagen gick i snigelfart. Till slut stängde vi ändå och jag åkte till Slussen och mötte Victor, vi åkte till Landet, skippade en dyr middag och åt mackor istället. Sen drack vi öl och pratade om livet, i väntan på att bandet skulle börja spela. Förbandet hade lite för mycket fafafan och papapadan för att vara bra, men basisten var duktig. De spelade en fransk bossalåt och jag ville skratta ihjäl mig, kolla föregående inläggs youtubelänk om ni vill veta varför. Jag har liksom lite svårt att ta det på allvar. Vi gick därifrån innan huvudbandet, det gjorde inget alls. Jag gick hem till Älvsjö, det är bra med promenader. Det är då jag tänker som allra bäst.

Igår var det grillkväll på Långholmen. Det kändes som sommar i Stockholm, samtidigt kändes det långt borta från stan. Konstigt. Det var fint att umgås med Linda lite, det var ett tag sen det blev så, trots att vi alltid verka ha rätt bra koll på vad den andra har för sig. Roligt att jag blev vän med henne och de andra tjejerna för att jag flyttade hem till dem. Det måste vara ett ganska ovanligt sätt att lära känna folk på.

Den sötaste sommarvideon, någonsin. Den får mig att vilja döpa alla eventuella döttrar till Isobel.
http://www.youtube.com/watch?v=MGtJs3PngtI

Jus d'Orange.

Min förvirrade hjärna har verkligen flippat den här veckan. En dag jobbade jag en hel dag, trots att jag egentligen var ledig. Utan att förstå det, men det gjorde ingen annan heller uppenbarligen. Dagen därpå kom jag två timmar försent. Nu är det iallafall bara 6 vanliga jobbdagar kvar. Det borde jag kunna klara utan att klanta mig. Sen är jag fri, ett tag iallafall. Ohja, visst är det nedräkning!

Nu känns det som att jag har kontroll igen. Det är en rätt viktig del för att fungera.
Att känna att man själv styr är säkert ett ganska stort självbedrägeri, men jag känner mig nöjd när jag tror det, så det får vara så.

Vardagstrolleri, vad bra det vore att kunna flytta på tiden. Jag vill till framtiden nu, jag vill veta vad som väntar där.

Det här jag skrattat åt i stort sett hela dagen, voila! Mon passeport!
http://www.youtube.com/watch?v=FUVagbFcSUU

Elektronik och regn.

Idag har jag gjort alla ärenden jag har skjutit upp. Betalat för min framtid. Dessutom har jag fixat en mp3-spelare som jag egentligen fick när jag fyllde år, men inte orkat köpa förrens nu. Varje gång jag ska köpa elektronikgrejer blir det lite kaos. Alltid slutar det med att någon som kan allt (!) står och föreläser för mig. Det är som att de ser på mig att jag inte förstår ett ord av vad de säger. Hursomhelst så blev jag nöjd. 8 GB betyder ganska många låtar, så då slipper jag radera saker hela tiden.

På banken fick jag massor med hjälp och jag tror bankmannen tyckte det var rätt skönt när jag var klar och äntligen gick därifrån. På sistone har jag blivit väldigt mycket mer uppmärksam på reklam. SEB hade en liten rolig grej om sparande. Det roade mig.

Sen sprang jag en runda i skogen och lyssnade på Fleet Foxes. Väldigt bra skogsmusik.

Victor och jag hade bestämt oss för att testa röda linjen, men eftersom det var så fint väder så hoppade vi av i Aspudden och tog en promenad runt Vinterviken. Himlen öppnade sig igen och vi fick söka skydd i skogen. Där satt vi på en sten och diskuterade livet. Regnet öste ner och i viken crawlade några omkring i våtdräkt. Det var väl en just sån som man verkligen behövde. Sen drack vi en kopp te. Det var en riktigt bra utflykt.

Ibland lättar det upp när man får säga som man tänker. Ska bli bättre på att göra det.

Cat Power på hemvägen.
http://www.youtube.com/watch?v=TZVqNnqEDO8

Ekorrhjulet.

Solen kom och Ylva också. Det var härligt båda delarna.
Fint att få prata allvar och strunt med någon som vet lite om det mesta.

Jag känner att ekorrhjulet tar lusten ifrån mig, nu är det nedräkning, två veckor kvar. Sen blir det semester, ska passa på att åka runt lite. Kommer vara borta från Stockholm i tre veckor. Så länge har jag inte varit borta sen jag flyttade hit. Jag kommer få hemlängtan. Det är ganska skönt ibland. Kan nog vara rätt bra att åka bort ett tag också. Åka bort och komma tillbaka till något nytt. Längtar efter att börja skolan, att få använda mitt huvud för min egen skull.


http://www.youtube.com/watch?v=vZA_7FtttRY den här var det längesen jag lyssnade på, så jag passar på.


De polska målarna hjälpte mig att fiska upp tandkrämstuben som Linda tappade ut genom badrumsfönstret för ett tag sen. Den har ju legat där ett par soldagar, nu vet jag att tandkräm kan jäsa. Det var nytt även för mig. Prova inte det.

and endless cherries.

Ikväll har jag haft en jätterolig kväll, after work på Debbans uteservering. För första gången i år faktiskt. Det är alltid trevligt där. Theresé hade fixat en jättefulfin väska som jag har gått och suktat efter, den fick jag. Blev hur glad som helst. Nu är frågan när man ska använda den, den är ju minst sagt speciell.

Den här låten får mig att bli helt glad och varm på insidan.
Så till alla som inte har fått den ännu, lyssna nu, det blir blir inte mer somrigt än såhär!
http://www.youtube.com/watch?v=vZ9p5_YSGt8
Förövrigt trodde jag inte att det fanns ett band som heter Someone still loves you Boris Yeltsin, tänk vad fel man kan ha.

I helgen kommer Ylva, jag längtar!

What the f*ck was I Thinking?

Om man googlar låttexter hamnar man väldigt ofta på Songmeanings.com. Ett ställe där folk verka flippa ur och tolka loss fullständigt. Även om texten klart och tydligt lyder t.ex. I love you så kan folk få det till något helt annat. Allt har ju inte inneboende undertexter, inte i min värld i allafall. Vilka är det egentligen som sitter och häckar och tolkar låtar där egentligen? Fast det förstås, alltid får man dra på munnen lite. Ler och tänker vart får de alltifrån? Det är väl kanske det som är det fina med musik, att man får skapa sig egna betydelser?


http://www.youtube.com/watch?v=Rw7pZvQPvcg nattsingersongwriter
http://www.youtube.com/watch?v=_Lba_FkqZag nattblues eller så.

Sönderplockat.

Jag har dragit igång med att fixa en grym playlist till nästa Exil. Kände att det var dags att sätta igång när Jimmy meddelade att han redan var uppe i över 90 minuter musik.
En bra sak med att ha sin egen klubb är att det triggar ens musikletarsinne. Dektektiven i mig vaknar och vill hitta de allra bästa låtarna just nu. Just nu har ju självklart ingen som helst relevans, eftersom det bara är de bara räknas som de allra bästa låtarna för mig förtillfället. Oavsett om de är från förra seklet eller om jag hittade dem i innersta byrånlådan. Grejen med musikletarräderna är att jag både hittar nytt bra material och återupplivar gamla älsklingar.
Får se om det blir något tema nästa gång. Jimmy har väldigt många bra förslag på lager.

Varje vecka råkar jag hamna i Sommartorpetrepriserna. Det har fått mig att tänka att jag ibland längtar jättemycket efter ett sommarställe. Fast sen vet ju jag också att det där med renovering verkligen inte alls är min grej, det omtalade tålamodet fixar inte sånt.
Det skulle inte vara lika mysigt som det verkar.

Natta säger att jag gör likadant med livet som jag gör med varenda låt jag lyssnar på. Att jag plockar sönder allting och kan inte lyssna på saker som helheter. Väntar hela låtar på det perfekta plinget och tycker att det är cymbalerna som kan göra en hel låt ibland.
Hon har helt rätt.

http://www.youtube.com/watch?v=d0RI9o35diY på tal om att plocka sönder, så sjukt bra synthslingor.

They know we all want more.

"Jag har aldrig sett dig i byxor förrut, det var ju riktigt snyggt!" Precis så sa ML på jobbet härromdagen, jag orkade inte ens tolka det. Jag bara skrattade. Det säger väl allt.

Nu är det busstrejk i Sthm, det är lite konstigt att se hela staden tom på bussar. De är ju vanligtvis överallt. Lite sorgligt är det att jag har en känsla att den här strejken kommer vara över fortare än sjukvårds-strejken. Bara för att det ställer till större besvär rent konkret.
Jag tror iofs. att det var fler än min farmor som blev helt knäckta när deras planerade operationer ställdes in vid vårdstrejken.

När inte kollektivtrafiken fungerar här blir folk rätt sura, tänk bara på höstlövsförseningarna på pendeln. Folk skrev arga insändare till Metro. Det är förjävligt att tågen blir försenade, men det är än mer förjävligt att folk inte får den lön och den vila de är värda. Jag hoppas folk inser hur viktiga busschaufförer och sjuksköterskor är. Det finns ju lite mer tid att tänka då man måste cykla till jobbet tänker jag...

Annars så är jag mest bara väldigt, väldigt förvirrad.
Tills jag har rätt ut tankarna så lyssnar jag på den optimala sommarlåten,
http://www.youtube.com/watch?v=TshWB77-7M4

Nattnostalgi.

Igår var det lite som att något av det sista föll på plats och något i mig dog. Det var inte hoppet. Det kändes mer The end of an era eller så. Jag visste att det var en tidsfråga. Allt är annorlunda nu.

Senare på natten drömde jag så mycket konstigt. Bland annat att ett en av mina stora kärlekar från förr (ett avslutat kapitel förvisso) flyttade hit och började jobba på mitt jobb. Det var jättetungt och det blev helt hemskt i lunchrummet. Jag ville inte att mina jobbarkompisar skulle prata med honom, jag ville att de skulle ha min bild av honom. Självklart blev han omtyckt och alla avgudade honom. Jag blev sur, bitter och ville bara sitta i fred i ett hörn. Sen flöt drömmarna vidare och jag hamnade i djungeln, som ganska ofta annars i mina drömmar. Förmodligen har det där med djungler gjort ett outplånligt intryck på mig. Jag vaknade och började längta efter min gitarr och sånt som gör att det kryper lite mindre i mig.

Ibland tänker jag på vad folk sa till mig när jag var yngre. Varje gång något var jobbigt fick man höra att tiden läker alla sår. Vad jag hatade dem och tänkte era jävla as, ni vet inget om något. Dessvärre hade de ganska rätt. Tiden läker inget, men den lindrar och en vacker dag står man där och accepterar något som man fann fullständigt ogreppbart från början. Jag tror det handlar ganska mycket om någon sorts glömska och avtrubbning. Snart är det väl jag som står där och är en överklok vuxen som säger att alltid lär man sig något nytt...

http://www.youtube.com/watch?v=QVPtMpJaIgo

Accelerator, Walcott, Mystic seaport is that way!

Sen blev det tisdag och jobb samt en insikt om att jag höll på att göra något dumt, när jag tänkte missa Accelerator. Åkte hem och sov lite på saken, bestämde mig för att det var idioti att missa så många bra band. Nu i efterhand är jag glad att jag tog mitt förnuft tillfånga. Det var jätteroligt!

Johnny Flynn var först ut och kickstartade mitt hjärta med banjo, cello, mandolin och stomp. Det konstiga är att det är ganska klassisk amerikansk folkmusik framförd av en britt och det känns inte ens omodernt.
The Box var helt fantastisk live.
Band of horses var hur fina som helst, men trots det var de faktiskt snäppet vassare när jag såg dem på medis i våras. Det kändes varmt, men ändå lite trött på något sätt. De kan verkligen det där med ljudridåer. Och skägg förståss, imponerande.
Vampire Weekend I love you guys, helt enkelt. Det mest opretantiösa, glada och spralliga bandet i världen kändes det som igår. De har ingen stylist, men de har de svängigaste poplåtarna på bra länge. Texter om tentaplugg och NYC-bussar är inte lika fel som det låter. Vi kom fram till att trummisen var snyggast, basisten svettigast, synthkillen sötast och sångarn var gulligast och roligast. Victor lovade att försöka fixa ett bröllop med Ezra om vi hittade honom. Det gjorde vi tyvärr inte, jag var helt inne på bli judinna för hans skull. Jag längtar efter att se vad det ska bli av VW, de kommer uträtta fler popunder. Det är jag helt säker på.
Duffy ZzzzzZzzz! Sjukt tråkigt, tillrättalagt och överproducerat.
Mgmt Jag väntade till slutet av spelningen för att två bra låtar skulle komma. Under tiden hade jag roligt och hjälpte en resencent att skriva något om det. Han skrev för Groove och jag tyckte att han skulle skriva att det var rätt tråkigt. Inte så jättebra som jag hade tänkt mig faktiskt.
Hercules and the Loveaffair Jag var så nyfiken på att se om Anthony Hegarty skulle vara med, det hade ju ryktats en del om det. Men nejnej. Istället fick man en brud i hotpants. Blind var iallafall bra live.
Jag såg även en del annat, mycket var väldigt bra, men som alltid på festival är man på väg till nästa spelning...

Det som är så himla roligt med Accelerator är dels deras alltid lika grymma linups, men även att de verkligen skapar alldeles äkta festivalstämmning. Det är rätt märkligt när man befinner sig på en bakgård med asfalt under fötterna och tegelväggar runt omkring sig. Tittade ut över riddarfjärden när solen gick ner och kände mig riktigt nöjd med tillvaron. Sen blev jag uppraggad i baren och efter det var allt lika konstigt som vanligt igen.
Det bästa med mittistan-festivaler är nog att man får åka hem och sova i sin egen sköna säng, man slipper kylan, fukten och paniken att inte få luft när man vaknar. Jag antar att det här är riktigt allvarliga ålderstecken. Nästa gång är det dags för Way Out West.

Midsommar

Midsommar var roligt, lika roligt som det alltid blir. Först var det nära på att skita sig totalt p.g.a. trasiga bilar, en sjuk kille, borttappade bilnycklar m.m. Ibland är turen dock på rätt sida och det löste sig faktiskt. Pappa lånade ut en bil. Allt det där strulet fick mig att tänka på ett gammalt Emmaboda-äventyr som började med att bilen vi skulle åka dit i brann. Då var man inte glad, men även den gången löste det sig.
Jag åkte bil med Sverker och Jimmy till Ullsta, en resa full av hits som Canneloni Makaroni och Hon har blommor i sitt hår. Väldigt bra billåtar. Sen så dansade vi loss i köket och senare även på logen. Vi lagade mat, badade, spelade spel och vår värd Victor höll tal i 180 år. Kontentan av det var nog helt enkelt, kul att ni är här. Det tyckte vi med. Roligt att Frank var med också.
Jag följde med tillbaka till Norrköping och var där ett par dagar, jag förstår inte varför jag blir så stressad där, jag gör ju för det mesta ingenting. Jag brukar ju mest traska runt, släpa min väska, träffa folk och en och annan häst. En ganska slappt tillvaro kort sagt.

Skavsår och sjöbjörnar.

Varenda år blir jag så glad över att det är sommar och att man inte behöver vara så påklädd. Inte heller behöver man tvinga ner fötterna i några varma skor eller strumpor. Det är bara det att jag varje vår/sommar får sjukt mycket skavsår! så just nu har jag mer plåster än hud på tårna. Jag hatar det, varför kan skor inte vara passa utan att förstöra mina fötterna? Jag får väl satsa på ett par Foppatofflor, för de kan väl inte skava, eller?

Snart är det Midsommar, jag längtar. Vi följer traditionen och åker till Ullsta, Victors sommastuga. Iår är vi färre än vad vi har varit de gångna åren, det kommer bli hur roligt som helst ändå. Jag hoppas på både logdans och bad. Som det ska vara. Jag kommer dock sakna Siggan, hon hör ju liksom till. Jag saknar förvisso alltid henne.

Det här isländska bandet är jättebra, inte minst för att de heter Sjöbjörn om man översätter bandnamnet. Jag blir nästan gråtig av textraden, I miss you even when you're around.
Mina damer och herrar! Seabear!
http://www.youtube.com/watch?v=6pWTVwoecog
Jag tror den här låten kommer bli ett bra soundtrack till när natten blir morgon igen och jag går den sista biten från bussen hem. Det kommer vara lite kyligt, det är det alltid, men jag kommer att tänka, den här stunden är min.

Rough around the edges.

Som väntat blev födelsedagshelgen sjukt rolig. Det var karuseller, Frankie på besök och balkong fest. Det visade sig att man rymdes rätt många på den. Det är väl sant det där som sägs om hjärterummet. Kort sagt, den roligaste helgen på länge.

Igår var jag på min första möhippa, det var roligt. Den blivande bruden fick på sig magdanskläder och utmanade folk i klassiska barnkalaslekar vid T-centralen. Allra roligast var det när det var magdansbattle med någon liten krallig britt som skakade buk för hela slanten.
Riktigt roligt var det också när vi stormade lägenheten som bruden bor i . Vi smög som indianer utanför, sprang in och skrek MÖHIPPA!!!

De här låtarna tänker jag på idag, två riktiga färskingar från 94 respektive 92.
http://www.youtube.com/watch?v=QMkH6xi6-Og&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=ljFDgUL88Vw

Ibland undrar jag hur jag tänker eller inte tänker? Jag letar efter en offknapp till min hjärna.
Jag förstår inte hur den gör för att gå loss så fullständigt på grubblerier. Det är märkligt att det kan gå från solsken,fåglarna kvittrar, den här låten är bra, till vad är syftet och meningen? Allt på samma dag. Jag förstår inte varför jag gör som jag gör ibland. Mitt tålamod är väl inte så stort helt enkelt. Så är det med den saken.

EXIL

Vår första Exil-kväll är avklarad! Det har varit mycket jobb med det, men efteråt var jag och Jimmy överrens att det var värt varenda sekund. Det blev så lyckat och det var sjukt roligt!
Jag är så glad för att det kom så mycket folk och så mycket folk som jag tycker väldigt mycket om. Det och att få bestämma all musik själv och att varenda låt var fantastisk var det bästa med hela kvällen. Nu längtar jag till på lördag, då blir födelsedagskalas. Återigen en hel hög med riktigt trevliga människor. Efter det längtar jag till nästa Exil, undrar när det blir?! Hoppas på rätt snart.
Idag kommer Frankie, Pappa, Matilda och Gabbeslabbe hit. Jag tror det blir Grönan, det vore riktigt skoj!
Nu ska jag sätta mig i solen och bara mysa i min nöjdhet, för det är precis vad jag är. Nöjd.

Skatter

Bland det bästa jag vet är att hitta en ny artist, när man lyfter blicken så kan man om man har tur hitta massor med intressanta akter. Eller i absolut bästa fall en hel scen. Vilket är fallet när det gäller Laura Marling. Det började med att jag hittade henne av ren slump, jag minns inte ens hur det gick till. Sen så har massor av band och musiker dykt upp runt om henne. Det var rätt längesen jag hittade så många korsade vägar via en artist.

Här är ännu en i skörden. Johnny Lynn heter han.
http://www.youtube.com/watch?v=XzknjC-DJt0&feature=user

2 bodies 1 heart.

Jag blir glad i hela i magen när jag inser att sånt jag trodde var förlorat inte är det. Att få det svart på vitt gör mig trygg och ja, faktiskt lycklig. Jag behöver få veta att det inte är kört ibland.

Idag älskar jag Noah and The Whale lite extra. Check this out.
http://www.youtube.com/watch?v=BAuyxKZ7QRs
http://www.youtube.com/watch?v=jRX5kH6IrkY&feature=related
Roliga, fina, härliga låtar och videosarna är minst lika bra.

Det känns som jag går omkring och längtar så mycket, frågan är efter vad. Kanske att de här två månaderna ska gå och att något nytt ska börja. Eller så längtar jag på att två veckor ska gå, så att det äntligen får bli lite liv igen. Jag orkar inte sitta fast...

Är det Drakenstien eller Frankulla?

En msnkonversation med Natta alias. Frankie. Om ett gammalt missförstånd.

Malin säger:
I love you draki.
Natta säger:
I love you frakullis.
Malin säger:
Det är nog tvärtom?
Malin säger:
Du är ju liksom Frankie.
Natta säger:
Ja, men du kallar ju alltid mej Drakulla
Malin säger:
Jag kallar dig båda!?
Natta säger:
Har du inte förstått det innan att JAG borde vara Frank och du Draki??
Natta säger:
hah
Malin säger:
Jo. men min värld är du båda.
Malin säger:
ok, jag är Draki.
Natta säger:
haha. Ja, från och med nu!
Natta säger:
puss
Malin säger:
puss love.

Theese are things that I keep hidden in my pocket.

Ledig helg är bra grejer. Jag har hunnit träffa massor med människor. Ibland känns det som att jag inte har tillräckligt med tid. Därför är det hur skönt som helst att ha det någon enstaka gång.
Jag och My spontandrack ganska mycket vin i Tanto i fredags, en hel del trevligt folk droppade in. I Lördags var det fest hos den lille grisen på Lidingö. Det var mycket trevligt. Fester där värden blir kallad för kung brukar ju vara det. Jag har sällan sett någon vara så nöjd med att bjuda in fyra unga främlingar från gatan. Lika sällan som några är så ihärdiga i sitt bedjande att få komma in på festen. Göteborgarna på festen dyrkade Håkan högljudt. Det var som ett fragment från hemmafesteran. Vad hände egentligen med hemmafesterna där man bjöd så mycket folk att hela villor gick sönder? vad hände med dem som drack en flaska olivolja i tron att det var vin? växte man upp? eller blev det bara väldigt jobbigt att städa?
Igår kunde man förresten åka ända hem i bara koftan. Underbart!

Idag tog jag tåget till Haninge för att träffa Johanna, det är inte dagligdags, men det borde vara det. Det är otroligt hur mycket man kan hinna med trots att man i stort sett inte gör någonting. Vi hann köpa en vandringstav aka. moppskaft på ÖB. Vi hann tvätta, laga mat (fast då sov jag) sitta i solen och bara ha en lugn, skön, rolig dag.
När jag skulle åka hem blev jag kallad för jävla outsider av några som inte hade hjärtat på rätt ställe. Det gjorde mig väldigt full i skratt, för det var längesen någon gav sig på mig. Faktiskt inte sen back in the days i Norpan, där folk skrek jävla påskkärring efter mig när jag såg allra mest ut som ett litet spöke någon gång i tonåren.
Folk är väl inte särskilt toleranta, inte ens i Haninge. Jag såg ju inte ens konstig ut...

En ledig dag till nu och jag hoppas på sol medans jag lyssnar på den här låten.
http://www.youtube.com/watch?v=Tc76bMdZb5E