Inte tid med Valborg

Jahaja. Då var det dags igen och jag gillar i normala fall valborg. I år känns det dock som att jag inte alls har tid med det. Slutprojekt, arbetsprover, jobb och en del klubbståhej som måste styras upp. Klart jag har tid att titta på en eld och dricka lite öl, jag har mest inte tid att vara trött imorn. Jag längtar tills jag får tillbaka mitt liv, men jag vet att det kommer ta två veckor sen så kommer jag klaga på att det aldrig händer något igen...

7 maj kör vi Exil. Vi har haft klubben ett år nu och därför tänker vi fira lite. Det är även någon sorts eldprov och vi satsar hårt såklart. Det här ska bli det bästa Exil någonsin. Det finns nog inget roligare att än att hitta massor med bra musik. Planera och sen stå där bakom skivpelarna samtidigt som man tittar ut över ett gäng glada människor. Jag kan leva på det i veckor.

Märkta bössor och bara händer

Tiggare på tunnelbanan är inte ovanligt. Att rikta blicken ut mot mörkret i tunnlarna när myntskrammelhänder sträcks fram mot oss har blivit norm. Imorse var det annat ljud i skällan. Tre stycken blonda småflickor gjorde sitt operation dagsverke genom att gå runt med en pengabössa i vagnen. Inga blickar ut i mörkret där inte, nej, det letades förbrilt i fickorna på resenärerna. Och flickorna möttes av idel leenden. Det är alltså stor skillnad på att be om växelslantar till sig själv och till någon annan. Skillnad på att vara elvaårig flicka och sargad man. Skillnad på märkta bössor och bara händer. Jag antar att den enda likheten är att det handlar om samma pengar och faktiskt om någon sorts välgörenhet i båda fallen. Jag blev illa berörd och jag skäms över mig själv, för visst tittar även jag ut i tunnlarna alldeles för ofta.

Nattigen

Varför är det alltid dags att gå och lägga sig? Jag tycker inte jag gör något annat. Det hinner knappt vara morgon innan det blir kväll igen. Det är gonatt hela tiden. Vips har fått en helt ny innebörd på sistone.

Shapes

Videon väger precis lika tungt som låten.

Riktigt snygg och sensuell. Hög igenkänning i texten.

Ett berg av handväskor på Berns

Den här helgen kan lättast beskrivas med uttrycket extra allt eller kanske bara jobb, fest och kramar. Jag har jobbat dagarna. Umgåtts och druckit en del öl på kvällarna/nätterna. Sovandet har fått förflytta sig till småtimmarna. Inte konstigt att hjärnan rör sig långsamt nu, men det kan det vara värt. Ibland är bara allt annat roligare än att gå och lägga sig. Igår åt vi middag på Berns och testade deras terass. Jag var inte så imponerad. Sorry allt i närheten av eller på Stureplan - men det kommer aldrig bli vi. När vi stod där på den infrauppvärmda terassen ställde vi ifrån oss våra väskor. Jag blev helt full i skratt av att titta ner över ett berg av handväskor stora som hockeytrunkar. Jag och mina vänner släpar nämligen runt på våra liv i dem. Ett överlevnadskit för storstaden. Även om jag kanske oftast inte har ett helt ombyte med mig så är tandborste, musikspelare och blackbook obligatoriskt. Det här släpandet bäddar för att vi alla kommer tappa vår goda hållning till förmån för sneda, stela skuldror. Och jag kan inte låta bli att tänka på att det förmodligen är jättevanligt folk bär runt på lite reserver i den här stan. Laptopsnubbar med ett par extra kalsonger, rakvatten och en nutritionbar i portföljen är nog inte ovanligt. I övrigt har jag insett att jag inte bara kan utgå från saker bara för att jag fått för mig det och ibland är det väldigt befriande att säga exakt det jag tänker.

Vet hut Husman Hagbergs

Mäklarfirman Husman Hagbergs har en slogan som lyder bla bla nöjdare kunder och det måhända att de är nöjda. Men jag som bor ovanpå en Husman Hagbegs är inte särskilt nöjd. De har högtalartelefoner, parkerar sina bilar på vår trapp, klampar omkring så att huset skakar och så pratar de hysteriskt högt. Respekt och hänsyn är inget de är så noga med. Och som inte vore nog så jobbar de även på söndagar. Nej, jag är verkligen inte alls nöjd med dem och snart kommer jag att hämnas, förmodligen genom lite punk. Så det så.

Väntan på Herman

När påsken var över kom Josse hem med en liten burk som innehöll en märklig sörja. Den har sen dess stått på köksbänken och Josse har rört om i den dagligen. När jag frågade vad det var för något svarade hon att det var en "Herman". Kakornas svar på kedjebrev och Josse hade fått burken av sin mamma. Röran står i tio dagar och då och då häller man ner mer saker i smeten och när tiden gått så bakar man en kaka av den. Ända sen den där burken landade på vår köksbänk har jag nyfiken följt den och ofta frågat om när det var dags att fixa den. Och igår var dagen D. Kakbakardagen. Imorse stod en färdig Herman där och den var verkligen god. Väl värd att vänta tio dagar på och hur många bakterier den eventuellt hann samla på sig struntar jag fullständigt i.

Mat och public relations

Vad är det för mathysteri som råder i PR-branschen just nu egentligen? Först Moneybrothers tomatsoppa och nu hon som vill bli personvald till EU-parlamentet genom att synas på bland annat pizzakartonger. Är det tanketorka eller är det så att mat alltid går hem? Det är ju inte utan att man undrar. Man kanske skulle lansera sin egen frukt i samband med slututställningen.

En osmart vuxen

Ibland är jag otroligt osmart. Som igår till exempel. Fick för mig att köra ett mastigt benpass och det var en riktigt bra idé tills jag kom ihåg att jag skulle jobba hela eftermiddagen. På mitt jobb står och går man hela tiden. Nåväl, det var inte hela världen, men idag är det annorlunda. Träningsvärken erövrat min kropp. Fyfan vad jag har ont! Förstår inte hur jobbandet ska gå till idag, jag får väl helt enkelt låta bli att böja på benen och le lika stelt som jag går. Synd bara att min butik är den trapptätaste i stan.

Sprang in i en väldigt smord säljare på min lokala VI-butik idag. Hon hade siktet inställt på att få mig att skaffa medlemskort. Jag ville inte ha något och jag blir så irriterad för jag ser igenom alla knep, men ändå går jag likförbannat därifrån med ett kort. Det här är första gången jag blir medlem i en matbutik. Jag känner mig vuxen.

Tågstationsmisär

Jag är alltid på väg någonstans. Det känns iallafall så. Alltid en tid att passa och något/någon att hinna med. Det senaste dygnet har det varit både reellt och tydligt. Tid på tåg och stationer, men med det en ypperlig möjlighet att ostört studera människor. På stationen i Linköping var det en del misär idag. Under den timmen jag satt där vaggade en kvinna med ihålig blick runt i strumplästen och på en bänk hade en man bäddat åt sig med tidningar. Förstår att väntsalar är ett ganska bra ställe att värma sig på. Jag tycker det är ett sorgligt samhälle vi lever i, som inte erbjuder bättre alternativ. Fast jag kan ju inga bakgrundshistorier förstås.

Gro

Det är lite märkligt att träffa sina kusiner. Jag minns småungar som jag lekte prärievagn med, men blir omkramad av unga män på 1.90. Jag minns gräl om huruvida mormor var mormor eller farmor med min äldsta kusin, men möts av en ung och förnuftig mamma. Att tiden går blir plågsamt uppenbart. Kusinens underbara lilla 1,5-åring förgyllde eftermiddagen med gapskratt och lek. Hon lär ju sova som en stock inatt efter allt lekande.

Utflykt i södern

Videon är fjantigt söt, precis som låten. Den ackompanjerade min tågresa hit idag. Är nämligen på blixtvisit i hemstaden. Kul att komma hem och mysigt att få gosa sönder familjekatten och pussa hästen. Det är sånt kan man göra på landet. Fast jag har inte till mitt stora förtret fått köra lillebrors moppe än och vad är väl våren om man inte får köra moped?

Snuskdrömmar

Min hjärna löper amok om nätterna ibland och jag drömmer saker som till och med gör mig själv generad. Jag känner mig smutsig när jag tänker på det nu. Var kommer allt ifrån och varför går det i perioder? Är det kanske månen nu igen? Den kan man ju tydligen skylla allt möjligt på. Ebb, flod och sömnproblem. Så varför inte även detta?

I eftermiddag drar jag söderut.

Fikonspråk

Varje yrkeskår med lite självaktning har sin egen lingo. När jag är expedit slänger jag mig med sköna uttryck som att tagga och tömma hästen. Falafelsnubbar har sin. De säger "blandad?" och tittar uppfodrande på mig. Blandad vad? Sås förstås. Idag har jag haft den stora äran att studera bartenderarnas eget språk. De säger käka och bärs om de ska vara riktigt häftiga. Känner att jag skulle ge rätt mycket för full insyn i exempelvis sotarnas härliga värld.

Nu jävlar världen

Den första presentationen av ett skarp projekt är avklarad. Läskigt och givande samtidigt. Känner mig stärkt av det. Underdogen i mig vaknar ibland och just idag tänker den; nu jävlar världen. Nu jävlar. Kommer ihåg att Håkan H tidigt i sin karriär sa att den bästa popmusiken föds ur revanschlust. Jag tror den känslan är en bra drivkraft för lite vad som helst. Det handlar inte om revansch och payback i det här fallet. Det handlar bara om att jag vill så väldigt mycket.

Imorgon kommer min lillasyster till storstan för att besöka riksdagen och för att äta lunch med mig. Ska bli mycket trevligt att träffa den lilla apan.

Allt nu

Carro pratade om att inte göra en del saker för att slippa smärtan av konsekvenserna. Jag är mer inne på min vanliga linje - allt nu. Lärde jag mig ingenting av hösten? Eller lärde jag mig kanske att det är värt det och det är förmodligen därför jag ibland tänker:bring it on! För jag törs faktiskt och jag är som bäst när jag bryr mig. Allt blir trots allt alltid som det blir. Varken mer eller mindre och det går ju ändå inte att styra. Allra mest är jag trött på att det inte händer något. Behöver lite spänning.

Och nu till en helt annan sak, ska det verkligen låta som att man knäcker nötter när man böjer på knäna?
Nu, arbetsprovsslit och presentationsövning. Imorn gäller det.

Same same fast äldre

Något påminde mig om gångna tiders dagboksanteckningar. Det är lite fint och spännande att läsa det jag tänkte på då nu. Det är som att jag kommer från framtiden. Och även om jag var en sinnesrubbad 18-åring, så var jag trots allt en ganska klok sådan. Anteckningarna luktar vår och Norrköping. Självklart blir jag sjukt nostalgisk, men jag är mer än glad över att den tiden är förbi. Extra spännande är att jag fortfarande tänker en del av de där tankarna och jag verkar ha iaktagit lite samma saker. Jag är väl helt enkelt samma. Bara sju år äldre och ganska många erfarenheter rikare. Men sådär vis som jag var då - det kommer jag aldrig bli igen och tack för det.

Här kommer lite smakprov:

sen så smakar vissa gathörn kramar och kyssar, men det är mest för att jag har förgiftigat och besudlat vissa kvarter här och det är inte riktigt samma sak.
Om det ändå bara gällde Norrköping.

Helenas tak hann vi besöka också. Man ser åtminstone halva Norrköping. Vår vackra nattstad. Och i hur många rum sitter det inte folk med rum upplysta av datorskärmar? med brännande tankar och ekande huvudvärk?
Man ser lysande höghusfönster även från pendeln.

Jag lyssnar på den lenaste musiken ikväll
och intalar mig saker som bara måste bli sanna.
För någon gång, kan det väl vara meningen?
Vem fan refererar till musik som len?

Och alldeles utanför flyger hela livet förbi

Den här låten är min ständiga följeslagare och ofta mitt dåliga omen. Ibland ger den mig så sjukt ont i magen och då lovar jag mig själv att aldrig mer lyssna på den. Men så kommer andra dagar då jag bara vill höra den hela tiden. Så här en Långfredagskväll till exempel.

Dagens berg- och dalbana

En del dagar börjar konstigt. Den idag började med ilska, inte min egen förvisso, men den gällde mig. Samma dagar fortsätter och starten sätter sin prägel. Sen börjar saker rulla och allt blir som vanligt förrutom det där gnaget i magen. Ända tills det blir kväll och telefonen ringer. Displayen visar namnet på en vän som betyder väldigt mycket, men som jag inte har pratat med på evigheter. Update. Han har blivit pappa. Jag är otroligt glad för hans skull. För hans lille Simon. Och sen som kommer chocken ikapp. Den här dagen slutar inte alls där den började. Det är jag glad över.

Att störa lite

Idag har två saker slagit mig. Det första är att deffning tydligen är ett lite känsligt ämne. Säg att du funderar på att deffa lite. Jävlar, vad folk blir irriterade. Jag förstår inte riktigt varför. Kanske för att det är en optimala självupptagenheten eller för att det är stört och tråkigt. Jag vet inte. Jag trodde mest bara att det var skitsamma som allt annat.
Det andra som har slagit mig är att det faktiskt går att maila nästan vem man vill i hela världen. Det kanske är knepigt att hitta adressen, men när man väl har den går det bra att trycka på send till vem som helst. Jag skulle alltså kunna slänga iväg ett till både Barrack Obama och Erlend Loe, förmodligen skulle nog bara den sistnämnda kanske svara. Men ändå, det går. Och det är sånt som får det att kittlas lite i min mage. Möjligheter.

Trädgårdsmumier

Varje gång jag går omkring i Älvsjö upptäcker jag något nytt. För den som inte vet så är Älvsjö är en söt villaförort, men inte av den sorten som uppstod på 70-talet. Nej, här är inte ett hus likt ett annat. Därför blir varje promenad rätt spännande, om inte annat för att jag väldigt ofta går vilse, alltid lika spännande att kolla om man hamnar i Fruängen eller tar sig hem. Ibland vet jag faktiskt inte ens var jag är. Dagens upptäckt är en skulpturträdgård. Prydd av flera verkligt skitfula skulpturer. De ser ut lite som slarvigt tillverkade mumier. Måste nog ta med kameran nästa gång jag går förbi, för det här slår alla trädgårdstomtar i världen.

Underhållning

Jag har hittat på en lek som dagligen skänker mig en hel del skratt. Den går ut på att göra Eric generad en gång om dagen. Hittills har jag lyckats rätt bra och jag är nöjd. Grejen är den att det börjar bli sport det här. Att säga något oväntat, vid en oväntad tidpunkt som får hans ansikte att skifta färg är inte helt lätt. Fast å andra sidan inte speciellt svårt heller, det gäller bara att träffa rätt. Lite som MS-röj, om ni minns. Det värsta senariot är dock, tänk om den unge mannen blir immun mot genering av det här. Vad ska jag leka då?

Step into my office

Den här filmen påminner väldigt mycket om min helg. Fast tvärtom. Jag har medvetet valt vägar efter var solen befunnit sig. Det började i lördags med att vi förla vårt formmöte till slussen och snart är annonsprojektet klart, även om det inte direkt är en annons längre. Vi satt där på kajen och jag hade lust att säga "Step into my office" till alla som gick förbi. Jag hoppas på fler inspirerande kajmöten under våren. Alla människor i rörelse gjorde att huvudet tickade. Eric skickade flaskpost, hoppas någon lyckades fiskade upp den . Att någon blev en del av Klaus kärlek.
Sen kom kvällen och jag styrde upp en liten förfest. En liten märklig tillställning som till stor del utspelade sig på mitt golv. Inte för att det tydligen är så man beter sig i nymediekretsar, utan för att sittplatserna i mitt rum är något begränsade. Vi drack Jagdfürst ur småsmå flaskor och lekte att vi var jättar i människovärlden. Naturligtvis är det en lika fånig som rolig lek. Debban förärades ett besök och självklart var det roligt - som alltid. Dagen idag har mest präglats av vila, hårpill,perfekt fina bakispannkakor, trevligt sällskap och en lång promenad på Söder. Min lediga helg infriade alltså allt jag önskade, den var helt enkelt jättebra. I veckan ror jag iland två deadlines och startar upp slitet med slutprojektet. Det kommer bli tufft och roligt.

Dagens citat

"Att föra en normal kommunikation"
-Eric

Vårkänslor

Jag gillar att bli smekt i ansiktet. Idag är det solen som står för beröringen. Helt len, varm och underbar. Det är konstigt att man blir så överraskad av våren, den behagar ju alltid dyka upp först när man börjar ge upp hoppet. Precis när man tror att det kommer vara midvinter, kallt och jävligt föralltid, först då slår krokusen ut. Jag gick förbi en busshållplats på vägen till skolan, människorna där stod med sina dyrkande ansikten vända mot solen. Det är lika fint och roligt varje gång jag ser det. Jag kan inte låta bli att le. Så vitt jag vet är jag ledig i helgen. Det känns också lite som en smekning.

Gaisblommankampanjen fick två välförtjänta ägg, ett i guld och ett i silver. Jag gör vågen.

Världens bästa vårlåt dagen till ära

Korv

Ännu ett skäl till att inte käka falukorv. Eller korv överhuvudtaget, det går ju att mala ner precis vad som helst i dem. Jag har alltid tyckt att det är lite osmakligt. Lägg märke till vad polisen har beslagtagit. Skrattet kluckar i halsen. Jag ser det framför mig. Falukorven i bevislådan.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4800724.ab

Trams och Tabita

Hoppas att alla som vill se sista Mia och Klaraavsnittet har sett det, om inte så sluta läs nu och kom tillbaka imorgon. Jag tog mig till sist tiden att se det och det var lite halvknackigt, men slutet var oväntat fint. Tabita fick ärva ett stort hus och jag tyckte hon var så värd det att tårarna började rinna (ohyeah, blödigt, jag vet). Hon må vara trashig, men hon är verkligen god, utan att göra sig till. Det faller iallafall mig på läppen.

Jag undrar över IPRED och garvar åt DN:s aprilskämt under tiden. Det bästa påhittet jag har sett idag faktiskt. Undrar vad NT hittat på för trams?

Tröttast i stan

Varför är det som att tankarna simmar i sirap ibland? Och varför händer det alltid när jag egentligen behöver energin från ett upplopp i Red Bull?

Tillökning

Mondaymorningsaturdaynight har fått en syster: http://www.twitter.com/MalinGrundstrom