Ibland gör man saker som är så förbannat dumma. Antingen gör man dem mot sig själv eller så gör man dem mot någon annan. Båda är precis lika dåliga. För några år sen använde jag ofta andra människor för att kanalisera min egen självdestruktivitet. Bakvänd bekräftelse som bara gödde mer självförakt. Som jag har skrivit både en och fem gånger, de senaste åren har jag jobbat hårt på min egen självkärlek, ansträngt mig för att vara snäll mot mig själv. Och jag mår bra av att inte plåga mig själv, även om jag fortfarande blandar ihop det ibland. Hursomhelst. En av de där gångerna för längesen när jag använde någon annan för att få mig själv att må ännu sämre gjorde jag någon illa. Han blev ledsen. Upprörd. Han förstod inte mina intentioner. Själv förstod jag inte varför han tog åt sig, det hade ju aldrig med honom att göra?
Fast pang. Helt plötsligt råkade jag nyligen bli någons kanal till att göra illa sig själv och vips så förstod jag vad den där personen från förr menade. Man vill inte vara någon annans kniv. För all del, förakta dig själv, men tvinga inte andra att vara en del av ditt självskadebeteende. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar