Min bästa vän mår inget vidare. Hon har fått hål i hjärtat och det där svarta kletet som rinner ur hålet svärtar ned hela henne. I vissa situationer är bara så att man inte kan göra något för att hjälpa, men det är så frustrerande att inte kunna göra mer än bara finnas där. Kunde jag så skulle jag hjälpa henne att bära. Det gör så ont i mig att det gör så ont i henne. Det gör mig förtvivlad att se någon som jag älskar så mycket vara så ledsen. Samtidigt vet jag att det enda som lindrar den typen av värk är att låta tiden gå tills man börjar känna, se och uppleva andra saker som till slut blir större och täpper igen hålet där det svarta rinner ut. Tills dess kan jag bara älska dig och krama dig extra mycket ibland, om du vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar