Baksätet/barndomen

När jag var så liten att jag åkte i baksätet och mina föräldrar fortfarande var gifta åkte vi bil länge ibland. Jag satt alltid bakom förarstolen och av någon anledning var det ofta pappa som körde. Diagonalt mot mig satt mamma i framsätet och jag såg såklart inte hennes ansikte, men jag visste ändå alltid om hon tyckte om något för när hon log drog hennes skrattrynkor i hennes kinder och det tillät vinklarna mig att se. Kom bara på att jag älskade/älskar det där. Att skymta hennes leende.