Jag pratade med min morfar idag. Han pratade om ansvar och jag pratade om sakerna i bröstet. Efteråt möttes vi i ett samtal om sås. Jag försöker leva upp till mina egna löften om att vara lite bättre mot mina medmänniskor. Att se dem, för det gjorde min mormor och jag beundrar det.
Sen ringde jag min älskade, fina, underbara farmor och bad henne (och givetvis farfar också) i broderade ordalag att aldrig dö. Hon svarade att det skulle vara ett stort problem för den här planeten om ingen dog.
Jag är så tacksam att de här personerna finns bara ett telefonsamtal bort. Att jag kan knappa samma nummer som jag kunnat utantill hela mitt liv och komma fram till "Åh Hej Malin!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar