Cykeln

Min vän Wilda boostade sin karma på ett mycket storartat sätt idag. Hon gav nämligen mig en cykel! Världens bästa cykel med hela två pakethållare. Den är så himla fin! Jag susade hemåt på den med vind i håret, bra musik i öronen och jag kände mig fri. I min fantasi cyklade jag i minst 100 km/h. Fantasin har inga hastighetsbegränsningar och det är ju bra. Jag stannade vid en mack och pumpade däcken. Nya ventiler fixade jag också, efter det bara flög vi fram jag och min mintgröna springare. Vi flög och flög - hela vägen hem. Nästan. 200 meter från mitt hus börjar cykeln vobbla och sen: PANG! Sen var bakhjulet ett minne blott. Jag dog nästan av chock och en kille på andra sidan skrattade högt. Ojdå, tyckte han och förklarade att det var texten på min väska som gjorde hela grejen rolig. Well. Jag måste alltså fixa en ny slang, gärna i rätt storlek, försöka få loss det arma däcket och laga mitt fina åk. Det ska dock bli mycket intressant att se om det fortfarande kan räknas som en cykel efter det här lilla ingreppet.