Till minne av Kräkisarna

Kräkisarna vet ännu inte om det, men efter Way Out West kommer de få möta döden och sedan för alltid vila i den goda matjorden i Danmark. De här skorna har varit med om det mesta och jag älskar dem innerligt. Vi har bland annat dansat, promenerat i storstäder, dinglat från kajkanter, stampat takten på underbara konserter, stirrat på varandra när jag ibland fått slut på ord, sträckt oss på tå för att kyssa unga (och lite äldre) män, sprungit i regn och uppför rulltrappor. Problemet är att alla våra äventyr har tärt mer på Kräkisarna än på mig och hur många gånger jag än tvättar dem nu rinner inte synden eller smutsen av dem. Inte hålen heller för den delen. Kräkisarna har helt enkelt blivit norra Europas äckligaste skor. Därför måste det bli så här. Det här är det vackraste avsked jag kunde tänka mig. Farväl Kräkisarna, tack för din trofasthet i vått, torrt och kräks. Vila i frid.