Fran att angora en brygga i Allaphey till overleva en serpentinvag i Munnar

Vad har vi gjort sen sist mantro? Ganska mycket faktiskt. Vi borjade den nya etappen med att aka buss och som vanligt gjorde vi allt helt fel, vi satte oss namligen langt bak i bussen. Langst bak i bussarna har sitter bara man. Vi var och gjorde alltsa dubbelfel. Turister och kvinnor som vi ar, men det gick ju bra det med. Hur som helst-efter nadde vi efter ett antal valdigt svettiga timmar pa bussen var destionation Allaphey. Orientens Venedig. Den enda anledningen till att vi ens var i den dar lilla staden var egentligen det stundande husbatsaventyret. Sa dagen darpa blev vi skepppare och seglade i vag i husbat genom fantastiskt vackra Backwaters. Genom risfalt, forbi byar, under broar, over sjoar med avbrott for att ata. Vi blev upphamtade i kanot/barkbat och fick paddla genom en liten vattenby. Det maste varit en fantastiskt rolig syn eftersom turister pa andra husbatar skrattade och tog bilder. Jag bjod pa for det var valdigt fint att paddla dar genom sommarkvallen. Var kock pa baten var valdigt fortjust i sina kryddburkar och seriost - jag har aldrig svettats sa mycket av nagon mat i hela mitt liv. Jag var overtygad om att jag skulle smalta! Det gjorde jag inte som tur var och nasta dag fortsatte farden mot bergen, mot Munnar. Vi blev uppraggade av en indisk familj som ville dela taxi med oss. Ibland kanner man pa sig att det ar en bra ide att bara bejaka det som sker och det var det. Familjen kom fran Bombay och mamman undrade hur vagade vara ute och resa sa har ensamma och det slutade med att hon gav oss sitt nummer ifall vi behover hjalp i Bombay. Snallt. Munnar ligger hogt uppe pa ett berg, tre timmar pa serpentinvagar ar det enda sattet att ta sig dit. Ar det nagot som ger mig dodsangest ar det serptentinvagar med tillhorande stup pa sidan. Fyfan. Det var ganska lugnt med bil uppfor - om jag inte tittade ut sa mycket genom fonstret. Nar vi dagen darpa akte nerfor i Rickshaw var daremot inte en av de lyckligaste stunderna i mitt liv. Till slut satte jag handerna for ansiktet for att slippa se. Men aterigen overlevde vi. Munnar med omnejd ar helt sinnessjukt och det var verkligen lage att vara odmjuk infor moder jord. Det var sa sanslost vackert. Hoga berg, kladda med tebuskar och sa ett och annat vattenfall. Vi tillbringade aven ett dygn pa ett resort ute i skogen, matade en elefant och drack te pa ett presenningscafe brevid ett vagarbete. Till slut tog vi bussen nerfor serpentinvagarna och landade igar kvall i Fort Cochin. Vi kommer halla oss haromkring tills det ar dags att ta taget till Mumbai pa torsdag.
Fort Cochin ar gulligt, det ser ut som en korsning mellan Portugal och England. Jag har dessutom till min stora gladje fatt se mitt livs forsta kaneltrad. Nu ska vi kolla pa nagot palats och kaka lite frukt.