Recykle självrespekt

I Indien funderade jag en del på mitt eget värde och var mina gränser går. Idag smällde det för att jag var tvungen att försvara just det där. Min gräns går där jag känner att att jag inte längre respekterar mig själv, när jag inte är rakryggat pallar att stå för vad jag känner, när jag tvingar mig själv att andas lite mindre för att inte störa någon annan. Jag vägrar vara en sån som ska finnas när det passar, då finns jag hellre inte alls. Lika villkor är egentligen min enda förhållningsregel. För kanske första gången till den personen det gällde sa jag allt det där (jag borde ju sagt det för ett år sen). Nu efteråt känns det ganska fint att ha vunnit tillbaka en liten hög av all självrespekt han en gång kostade mig. Tiden borta verkar helt enkelt ha låtit mig komma i kapp mig själv i alla tankar och det är så töntigt skönt, underbart och befriande.