Sambolivet på Åsögatan fortsätter. Och jag uppskattar den här tillvaron. Den är fin, mysig och bra. Den gör mig mjukare. Jag skriver på boken och längtar efter sommarkvällar, men snart kommer de, snart är de här. Både kvällarna och förhoppningsvis boken. En sak som slog oss idag är att alla som bor med en kompis har utvecklat en viss grad av gift-par-vibbar. Hur kommer sig det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar