Ni vet Facebook. Det är ju kul och så. Vänner, bekanta och ytterst avlägsna bekanta berättar dagligen om vad som händer i deras liv, inklusive vad de åt till middag. En del personer ser internet som något som inte är verkligt, man pratar om IRL och grejer. Jag skulle vilja hävda att Facebook i allra högsta grad är en del av verkligheten och jag finner ofta att en del väldigt verkliga delar av verkligheten yttrar sig där.
Till exempel det här med folks relationer. Och baksidan med folks relationer. En jävla sådan baksida är när folk börja tro att de äger varandra. Jag är inte så förtjust i äganderätt när det gäller andra människor, men iakttar fascinerat hur det tar sig uttryck på fejjan (carscrash).
Det börjar alltid med att person A börjar trycka på gilla-knappen på person B:s wall ganska frekvent för att sedan trappa upp det till ännu mer frekvent - ända till det är en uppåttumme på var enda stavelse person B uttrycker. Det slutar inte där. Nejnejnej! Det finns ju som sagt en wall också. Den kan Person A skriva saker på. Ofta. Och räcker inte det kan Person A också kommentera alla statusinlägg som Person B skriver. Chatta i kommentarsfältet och hålla på. Vi som ser det här utifrån tänker jaja, vi fattar. Ni ses. Ok. Kul för er peeps ( ok, det lät bittert, detta är inte menat så). Man kan tror att det räcker där. Icke! Då börjar incheckningarna. Person A har varit i hela fucking världen med Person B (sen kan både A och B gilla detta som en extra liten krydda i förhållandet). Och vi som iaktar det utifrån tänker OK, VI FATTAR, ni ses. Ok. Fint. Självklart kan man checka in med folk överallt bara för att det är kul också, notera att det gäller aldrig Person A och B. För dem, eller åtminstone den ena (oftast A) handlar det alltid om ett statement. Sen en vacker dag händer det; Person A ändrar sin relationsstatus till "In a relationship with Person B". Vi som har iakttagit det hela utifrån tänker no shit Sherlock och ibland trycker man på gilla-knappen på detta. Ibland trycker man definitivt inte eftersom det skulle kännas som att bli smittad av någon riktigt smutsig sjukdom att delta i denna uppvisning i äganderätt. För innerst inne tror jag inte riktigt alla dessa grejer handlar om att person B alltid är så jävla rolig och klok, eller om att maten är så fantastiskt god på plats X. Det handlar om att man vill visa att man finns och att vore bra ( sjukt jävla nödvändigt ) om ingen fick för sig att flörta med person B i chatten i afton. Det här handlar om hävdelsebehov, bekräftelse och ibland en bisarr tro om att om det syns tillräckligt mycket så fattar alla att vi är varandras. Vi som har iakttagit det hela utifrån kliar oss i huvudet och tänker; vad är det som vi prompt måste förstå? Vi har ju fattat hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar