Mumford & Sons är på gång med ny skiva. Det jag har hört från den hittills har gjort mig lite brydd. Det låter ju precis som man tror och förväntar sig, men det saknas något. Det kanske inte ens saknas, det kanske rentav är för mycket av något. Jag vet inte. Däremot är den här fina lilla biten nedan, slutlåten till nya Wuthering Heights så förbannat bra att jag vill bita mig i biceps eller nåt. Precis såhär ödesmättade kan bara Mumford & Sons vara. Både texten och Marcus Mumfords röst skär genom det allra mjukaste i mig. Och när kören kommer igång vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen, så då jag höjer volymen och drar täcket över huvudet. Ligger i mitt varma mörker och tänker att det inte behöver vara något mer än det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar