Man kan ju anta att det var ganska långt kvar till tunnelbanorna den där dagen då någon hittade på det djävliga vapnet armborst. Det kan jag intyga efter att idag ha åkt tvärs över stan med just ett armborst i famnen. I rusningstrafik. Just det. Verkligen helfestligt. Armborst och tunnelbanor är inte ett dugg kompatibla (av alla konstiga saker jag har åkt på tunnelbanan med tar nog det här priset). Så kan vi säga. Till och börja med; armborst är ganska så stora! Folk med stora saker på tuben i rusningtrafik är fritt villebråd att hata, så är det ju. Armborst har dessutom delar som pekar hitan och ditan - läs lite in i ögat på den som sitter bredvid. Det är metallspakar och solit trä som pekar åt ALLA tänkbara håll. Det är ursäkta att jag råkade fälla dig när jag skulle gå av, men jag måste ju ur den här rullande konservburken. Det finns någon sorts överironi i att dö av snubbla över ett armborst och slå huvudet i perrongen, tycker ni inte? Jag är iallafall glad att jag tog mig hem, om än en aning utstirrad, mör och full av frågor om hur Stockholms lajvare egentligen rör sig i kollektivtrafiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar