För ett tag sen la jag märke till en lite märklig grej på tunnelbanan. Det började med att jag gav en kvinna som förklarade att hon var uteliggare några småslantar till en macka och det var då det hände första gången. Istället för att låtsas om som att ingen var där och bad om uppmärksamhet började andra människor i närheten rota i sina fickor efter lite kaffeväxel. Efter den gången har jag provat det här experimentet ett par gånger. Någon gång en slant, någon gång en banan, men resultatet blir ungefär detsamma varje gång. Varje gång är det någon mer i närheten som tittar upp och på något sätt delar med sig. Jag skulle bra gärna vilja veta vad det är som händer i oss där. Är det som att någon annan ger dig godkänt eller är du rädd att verka väldigt snål om du inte ens kan avvara ett äpple?
Jag menar inte att man måste göra något varje gång, men kanske någon gång, på något sätt. Att se någon och att inte låtsas att någon som lever bredvid dig är luft, är trots allt väldigt gratis.
Jag menar inte att man måste göra något varje gång, men kanske någon gång, på något sätt. Att se någon och att inte låtsas att någon som lever bredvid dig är luft, är trots allt väldigt gratis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar