Jag och en person som jag känt länge pratade om vilka vi var för 10 år sen. Och kom fram till att vi tycker bättre om varandra nu. Sanningen är nog egentligen den att vi båda lärt oss mer om självkärlek. Båda har gått många hårda ronder mot oss själva. Men har jag slutat med slagsmålen mot mig själv nu. Jag har accepterat att jag är Malin. En Malin som är så bra på många sätt och en katastrof på andra. Sakta faller mitt gamla självförakt av mig och med det blir jag en ödmjukare, gladare och mer kärleksfull människa. Att inte slåss med sig själv hela tiden gör också att man hinner med konstruktiva saker som leder någonstans. Man får tillexempel plats att växa. Att slåss med sig själv orimligt mycket är att springa i cirklar, man vill väl framåt? Jag vill framåt och jag tycker synd om den lilla Malin som inte visste vilket håll framåt låg. I slutändan kommer självföraktet ha lärt mig många märkliga saker, men det har också kostat massor av tid. In i det innersta blir jag så väldigt glad för om någon tycker jag är bättre nu, för jag har jobbat hårt för att ta mig hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar