En sammansmältning i Bullbody

Igår fick jag finfrämmande från Kungsängen. En liten herre i bullbody, två fina vänner och dessutom dök frugan upp. Jomantackar. Lite mastodontfika på det och helgen var komplett. Det är lite märkligt när ens kompisar får barn, helt plötsligt (nåja, normalt sett tar det väl sådär nio månader) man sitter och håller en liten perfekt person som i själva verket är en sammansmältning av ens vänner. Jättemärkligt på en del vis. Jag längtar allra mest till när Alvar börjar prata, så att vi kan diskutera livet han och jag. Therese inflikade vänligt att det eventuellt kommer dröja ett tag innan det sker eftersom Alvar bara är fyra månader än så länge och så små barn pratar inte så mycket. Jag får helt enkelt tålmodigt vänta och fantisera om vilka bra samtal vi kommer ha såsmåningom. Kanske kommer Alvar se mig som en vis dam eller om jag har otur som en hysterisk kärring. Behöver väl kanske inte nämna att jag mest hoppas på det första.