Grannar

Den här krönikan får mig att le, jag fick ju nämligen grannar på köpet när jag flyttade från Kärlekshotellet. Därmed har jag också ganska lätt att relatera till det som står om att man inte vill veta för mycket om dem, även om det fint nog blev så att krönikören fick veta ganska mycket i det här fallet. Förut hade jag förvisso roomiesar att förhålla mig till, men det är en sak att bo tillsammans med vänner och en helt annan att bara dela hiss, väggar och sopnedkast med främlingar. Och jag oroar mig ofta för att höra saker som jag verkligen inte vill höra från grannarna. Stundtals får jag också påminna mig själv om att mitt golv är någon annans tak och att de under mig förmodligen inte är så intresserade av vare sig världens bästa basgångar eller av att höra mig göra tio höga hopp.