Cheraibeach och runkmannen

Jag laser mail hemifran och grater lite i smyg, men tyst nog for att killen i grannbaset inte ska hora. Att jag ar varldens blodigaste ar ju inget nytt for er, men han behover ju inte fa veta. Mina tankar ror sig mycket mot mitt vanliga liv. Jag tanker ganska mycket pa att vanta och att jag nog faktiskt inte kommer tillata mig att nagonsin trana efter nagon igen. Orkar inte forvrida mig pa det satt som det alltid slutar med. Orkar inte uppbada nagon anstrangning om den inte ar nagot vard. Framforalllt. Jag har nog inte rad att slosa med mig sjalv pa det sattet mer.

Till nagot annat. Vi befinner oss pa ett stalle som heter Cherai Beach. Turistsasongen gar mot sitt slut, ibland kanns den har platsen lite som en spokstad. Vi har flera kilometer strand bara for oss sjalva. Naja. Nastan. Varje gang vi badar har vi mer eller mindre uppenbar publik och hade jag glomt att det har ar mannens varld sa minns jag nu. Tva karlar har behagat att runka i narheten av oss de senaste dagarna. Tack for den. Manshatet vaknar. Jag blir sa javla forbannad. Vi klar pa oss, haller oss undan. For det mesta funkar den strategin. En annan marklig grej ar alla smygfotograferingar och givetvis alla som inte ar i smyg ocksa. Dagligen kommer folk fram och vill ta bilder pa oss, var vi an ar, vad vi an gor. Ingen kan forklara vad de vill ha bilderna till. Annars ar det fint har, strand pa ena sidan, Backwaters pa andra och sa ar det valdigt tyst. Tystnad existerar i vanliga fall inte i det har landet.
En dag till har. Sen en 40-timmars tagresa till Bombay, ska bli mycket mycket spannande.