Kindblåmärket

Efter mitt tandläkarbesök förra veckan slog ett blåmärke stort som en femma ut på min kind. Det börjar nu bli ett gulmärke efter att ha antagit alla tänkbara färger. Det är inte så kul att ha blåmärken på kinden eftersom folk lätt drar förhastade slutsatser och antingen tror man är gangster eller att man blir misshandlad hemma. Jag måste ändå medge att detta blåmärke har berett mig många roliga upplevelser och varit en grund till jätteroliga skämt (Ja! Här mäter vi rolighet i mina mått). Människor runt mig som inte känner mig så väl, som har frågat om blåmärket har blivit fruktansvärt ställda när jag dragit historier om cat fights och att jag fick stryk av en tjej när jag trängde mig för i kön på krogen. Det är som att de tror att jag inte kan slåss. Eller att jag är typen som inte hamnar i slagsmål. Sen blir det ännu mer tyst när jag erkänner att jag har skojat. Nu är blåmärket på väg bort och det är nästan så att jag vill tacka det för skratten.