Idag pratade jag om dig för första gången på väldigt länge. Inte bara om att du en gång fanns, inte sådär i förbifarten på det där sättet som jag brukar om någon frågar. Utan hela berättelsen om att jag hoppades på dig. Att vi hade så himla roligt. Att jag insåg att jag verkligen tyckte om. Alltså verkligen, verkligen (även om jag förstås inte fattade riktigt förrän det var för sent). För första gången på den här sidan av sommaren pratade jag idag om hur tomt det blev och om vilken plats besvikelsen tog. Den fick i och för sig aldrig så mycket plats, för allt som hände fick mig att tänka och handla fort åt alla håll samtidigt. Ganska fort började cirklar av goda saker snurra för jag vägrade vara kvar i det där människosaknarvakumet. Den platsen gör inget gott för någon och definitivt inget för mig. Jag tror inte faktumet att du slutade göra ont rätt snart handlar om att de känslorna inte fanns, utan att jag stirrade stenhårt på andra saker tills du bleknade och värken försvann. För första gången på länge berättade jag om hur arg jag blev när du dillade om att du var rädd för att vakna om 10 år och inse att du valt fel. Hur kan man säga så till någon inte ens kan förhålla sig till nästa söndag? 10 år är för mig lika oöverskådligt som ett helt liv. Det borde du vetat. Men det kanske var så mycket nu eller aldrig för dig, just det var du inte så noga med att förklara. Ibland dyker du upp om natten när jag drömmer, men idag var första gången på länge vakna jag ägnade dig mer än en flyktig tanke . Alltid när du dyker upp försöker min magkänsla säga mig något, men jag förstår inte riktigt vad den vill. Jag har inte heller riktigt brytt mig om att lyssna särskilt noga. Hittills. Får jag någonsin ett skäl att göra det, lovar jag att lyssna inåt - på riktigt. Det finaste är att jag en natt på bussen i somras insåg att jag är fri från de gamla kärlekarna. Du och dom känns bara inte längre på det sättet. Det här betyder förstås inte att jag aldrig saknar er, jag skulle gärna skratta med dig (och dem) igen någon gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar