Uppgraderingar

Jag vet inte vad det är som händer i en varje gång man känner att man måste uppfinna sig själv på nytt. Vad är det som får en att palla att trycka på omstartsknappen i botten igen och igen? Inser att jag har gjort så fel när jag har funderat på vem jag har varit när jag istället borde funderat på vem jag är på väg att bli. Det är ganska mycket mer förlösande, givande, befriande att tänka på vilken väg man ska välja nu, än på saker man valt fel förut. Det gäller allt. Den där karriären som till exempel spelar roll, det är väl skitsamma om man valt lite konstigt eller blivit för trött ett par gånger, tiden rör sig ändå framåt och med den kommer nya möjligheter öppna sig. Det gäller män jag har träffat som jag har grämt mig över att det blev fel med. Visst har det varit skitjobbigt, men det är mer betydligt mer konstruktivt att fundera på vad jag vill med nästa människa som berör mig på det där sättet. Vad kan jag göra annorlunda, istället för varför gjorde jag inte så. Visst vävs erfarenheter och nuet samman, men med lite eftertanke kanske jag med hjälp av dem kan stirra ut min kompass tills den visar mig verklig riktning. Och så lite slump, tur och flyt på det. Det är det som får mig att vilja uppgradera mig själv till nästa version av mig.
Ja, så ligger jag här i min säng en fredag, tänker på hur glad jag är och hur mycket jag vill uppåt, framåt, inåt.