När man bor i höghus innebär det ofta att man har grannar. Allra oftast tycker jag det är roligt och trevligt med mina grannar. Här bor ett gäng snälla tanter som lär mig saker om livet, till exempel har de förklarat vad man ska säga för att få hyresvärden att göra som man vill. Jag har också min östgötska granne som erbjudit mig både en av sina balkonger och skjuts nästa gång hon ska söderut (snällt!) och ibland pratar jag med min kloke vegangranne Simon. Det är liksom rätt trevligt i mitt hus. Lugnt och skönt kan man säga. Fast säg den lycka som varar, två elefanter har flyttat in våningen över mig och vad de håller på med den mörka delen av dygnet är ett stort förbannat frågetecken. De vandrar i alla fall maraton över mitt huvud på sina cementhälar. Ibland grälar de vilt. Det är lugnt, gräla på, men lite sån där respekt vore ändå lite charmigt, förlägg gärna era strider på dagtid, ett litet tips bara. Ibland flyttar de möbler på natten, andra gånger funderar man på om de slåss eller dansar. Jag har stått utanför deras dörr med fingret på dörrklockan och känt att jag inte vill störa, eller att jag inte kan med att vara så gnällig. Då har klockjäveln varit över 23. Jag har inte ringt på. Ännu. Man vill ju inte vara jobbig. Störa eller så eller råka be om att få kasta ut blyplatådojjorna från balkongen. Det allra mest ironiska med det här är att mina elefantgrannar är ett pensionärspar och jag som klagar är en festprissig singelbrutta. Det är omvända världar och nya tider det. Det här är ett omen. Det här är vad som kan hända när ett par 40-talister går i pension (och på hälarna i innetofflorna).
PS. Jag är själv en ganska respektfull granne, till exempel lät jag inte en vän göra ett "experiment" med min säkerhetsdörr. Experimentet gick ut på att hen mittinatten skulle skrika innanför dörren och jag skulle lyssna om det hördes utifrån. Detta skulle bevisa för mig att det var lugnt att denne person pratade extremt högt i min lya. Men jag sa nej - TÄNK PÅ MINA STACKARS GRANNAR! Respekt bor här liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar