Vad var det jag sa? Att ledsamheten skulle väck. Nu är den också borta. Tankens kraft och jada jada. Det som vände på steken var lite att Astrid ville prova klättring och det nekar jag ju inte någon. Och som hon klättrade, och klättrade och klättrade. Efteråt sa hon när kör vi igen? Bästa bästa. Hon var som jag var första gången jag klättrade. Undrar om hon har ont i armarna idag? Själv kunde jag knappt skriva för hand.
Till saken hör också den att Astrid var alldeles nytatuerad, i armhålan och egentligen inte kunde lyfta armarna över huvudet.
Sen gick vi hem och åt kroppbyggarkäk och planerade för hösten.
Såhär ska jag träna resten av året. Eller ungefär så, jag får ju byta lite inbördes om det passar bättre.
2 Styrketräningspass
2 Klätterpass
1 Kondition (klättringen kan också räknas som kondition).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar