Har ni tänkt på att när doftminnet slår till har man inte en chans att värja sig? Minnet slungar runt en i tiden för någon sekund och det är bara att hålla sig i, följa med dit minnet vill. Som när jag kramar min Mamma och hon luktar sådär som bara Mamma luktar, då genast blir jag barnet. Eller som när jag går under kastanjeträd om våren och vips befinner jag mig på Södra Promenaden mittinatten tillsammans med Frank. Eller sådär syrener som luktar skolavslutning. Någons deo som förmodligen bara luktar svagt av parfym, men som hjärnan har bestämt att det här doftar hud, soffhörn och hångel. Krita luktar som adrenalin. Apelsiner som januari, matsäck och vintersol. Blöt asfalt luktar sommar och cykelturer. Niveas bodylotion luktar alltid som nyduschad hos farmor och nystekta plättar som lördagmorgon hos mormor. Sura sopor luktar festival. Ridkläder som luktar fredag. Light Blue som Matilda. Bensinångor luktar semester och på väg mot Norrland. Sen på någon millisekund är resan klar, jag landar och fortsätter min promenad genom nuet. Ganska fint ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar