Jag vaknar mitt i våren och för ett par sekunder vet jag inte var jag är. Sen inser jag att jag är på för tillfället precis rätt ställe. Jag befinner mig i någons sorts trädkoja, någonstans där jag blir lugn. Mitt i det får allt som är jag vakna lite i taget. Natten rinner ur mig. Försvinner ur mina porer. In i löviga lakan. Medan träden vecklar ut sig mot solen funderar jag på vem jag är i det här sammanhanget.
Och det enda som jag vill säga till dig som vaknar under min handflata är att jag gärna är mjuk och rolig för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar