Jag och mitt arv

En 16-del av mina gener är samiska. Ganska ofta känner jag något slags behov av att vårda det arvet och nuförtiden handlar det också om hålla det mormor berättat levande. Min sameblod kommer nämligen från henne. Det här behovet av att ta hand om den delen av mitt ursprung tar sig lite olika uttryck, ganska ofta handlar det om kunskap - att veta vad historian innehåller till exempel. Idag tog det sig ett nytt uttryck. Det började med att jag, Camilla, en miljard hipsters och ett gäng lattemorsor åkte till Aspudden och gick på loppis. Det var kläder, skidor, inlines, hallgolv, använda Hello Kitty-tofflor, en hel del skräp  och nybakta bullar överallt. På många sätt var det en perfekt söndag att gå där med en vän och titta på folk. Och så på ett bord glimmade det till, ett litet halsband. Ett samesmycke i tenn låg där bland plastpärlor från Glitter. Jag fortsätte längs loppisgatan, men hann bara två steg innan jag kände att jag behövde rädda det där halsbandet. Jag behövde kolla om hon som sålde det visste vad det var. Det gjorde hon inte. 25 kronor senare låg halsbandet i min hand. Jag vet mycket väl att det där halsbandet inte är särskilt märkvärdigt, men jag stod bara inte ut med att låta någon sälja en liten bit av min historia som om den vore skräp. Jag var helt enkelt tvungen att göra en liten insats för att vårda mitt arv eller något i den stilen.