Jag minns Ken

Det har varit en del snack om Barbie den här veckan och idag hon dök upp igen på lunchen. Eller det var snarare hennes man, Ken, som kom på tal. Den stackarn har verkligen bokstavligen fått ligga i genom åren. Jag hade ett helt harem av blonda yppiga donnor och faktiskt fler hästar än män, bara en endaste Ken. Han hade ett fåtal uppgifter; han var den som skötte grillen, höll i hästarna när man var på tävling och så låg han med Barbie. I övrigt fungerade han bara som en accessoar till sin tjej. Det var Barbie som gjorde karriär (som popstjärna för det mesta)hon red hem fina priser och hängde med sina vänner. Han fick helt enkelt nöja sig med att säga ja på bröllopet och hålla armen över hennes axlar på fest när Barbie glänste i sin senaste outfit. Eftersom det var aningen snefördelat könsmässigt så var Ken alltid tvungen att vara otrogen eller så fick det bli månggifte för att ingen skulle bli ledsen. Vad Ken kände var det ingen som brydde sig om. Han hade en tufft tillvaro som hunsad man. När man pratar om det här nu så verkar liknande historier ha utspelat sig i varenda flickrum. Det gör mig ont att de som leker med Barie nu, om några år förmodligen sitter och trånar efter någon finnig kille och trollar med knäna för att vara till lags.