Mysteriet med gravallvaret bland muskelmännen

Jag har svårt att förstå gravallvarligheten som råder på gymmet. Hur kommer det sig att man inte får skratta? Vad är det för oskriven regel man klampar över om man gör det? Jag förstår inte grejen med fåfängan och alla sammanbitna käkar, det ska väl vara kul också? Ett gäng svettiga människor i samma rum som gör de fulaste grimaser man kan tänka sig och stönar som om de hette John Holmes är faktiskt hysteriskt roligt. Men inte för muskelmännen. För dem är det blodigt allvar. Jag och Carro bröt den sociala koden och skrattade oss i genom ett helt gympass. Vi trillade av bollar och gjorde skitfula balansövningar. Jag vill bevisa att tesen om att ett leende smittar stämmer, även i stinkiga gymmiljöer. Jag älskar när något händer som tvingar folk att skratta för att det helt enkelt inte går att låta bli. Och jag gillar folk som har självdistans nog att bjussa på det.