Skräckface

Det var så fint ljus i badrummet imorse, jag såg mig i spegeln och tyckte att det inte såg så tokigt ut. Knäppte en bild för att föreviga mitt sällsynt glada morgonhumör. Då infann sig skräcken - ansiktet i kameran var inte detsamma som i spegeln. På fotot ser jag nämligen ut som en utarbetad småbarnsmor med mörka ringar under ögonen. Glåmig och helt enkelt ful som stryk.Sen kom jag på att jag förmodligen har fler bäbisar än de flesta. Små tankeembroyos att föda fram, vårda ömt och pröva hårt. Det är tufft just nu och det är nog inte konstigt att jag ser sjukt trött ut. Kanske borde jag rentav börja sova lite mer på nätterna. Vintern bär också skuld i det här fuldramat, den gör mig bannemej genomskinlig. Jag ser fram emot en ledig helg. Hur ledig den nu blir med allt researcharbete och repotagemakande som ska kirras. På lördag firar fröken Åberg sin födelsedag och blir nog ett mycket rubbat event. Den stora frågan idag är ändå; vad talar sanning? kameran eller spegeln. För så där jävlig kan jag omöjligt se ut.