Styrketräning är ironiskt

Det här med gymmandet är på en del sätt jävligt ironiskt. Till och börja med heter det styrketräning. Man lyfter och lyfter, men det tar hundra år innan man faktiskt blir lite stark. När man väl har orkat sig igenom ett gäng mördarmaskiner och hantlar så är man så svag att man knappt orkar lyfta sina egna armar, ännu mindre sin träningsväska. Dagen därpå får man träningsvärk. Har man otur håller den i sig tills det är dags att packa gymbagen igen. Ändå går man tillbaka igen och igen och kommer på sig själv med att tycka att det är roligt.