Presentationstekniken tar slut och jag lämnar skolan. Precis när jag svänger ut på Odengatan får jag syn på någon som ser ut som någon som jag har saknat och velat träffa ett tag. Jag är inte helt säker och håller avståndet och observerar honom. Jämför hans längd med andra. Studerar hans sätt att gå. Jag blir mer och mer övertygad om att det är han. När jag går där ser jag att han ska gå över ett övergångställe, så jag tittar fram lite bakom ett träd för att se hans profil (jag måste sett väldigt rolig ut) men han är fortfarande för långt borta. Rätt vad det är står jag där vid samma övergångställe och konstaterar att det inte är han. Lättad och besviken. Sen började jag fundera på vad jag skulle sagt om det var han. Jag kanske inte har så mycket att säga egentligen - jag har inte ens något att vara arg över. Efter min lilla stalkerräd känns allt avlägset och faktiskt ok, men jag vet att det är en tidsfråga innan det verkligen är han som går där. Och vad ska jag säga då?
Ikväll är det Party i Pungen. Funderar på att lägga ut mitt telefonnummer här så kan ni ju ringa och påminna mig ett par gånger om att jag börjar 9:45 imorn. Jag ser fram emot aftonen. Det blir glassdrinkar och ett relaxrum med djungelljud. Kan inte inte bli annat än bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar