.

Något inuti mig viskade fram något sorts knack knack. Han sänkte garden. Lyfte på locket lite. Berättade. Släppte in mig en liten bit. Jag förstår förstås att alla inte lever med sina tankar utanpå. Det inte är så det går till, det vet jag, men jag var ändå glad att få bli insläppt. Vardagsmagin hade kommit väl till pass imorse förresten. Då hade mina fem minuter räckt en timme till, men väckarklockan skar obarmhärtigt sönder min bubbla av värme och prickiga lakan. Verkligheten pang boom i huvudet tack så mycket, men solen sken och sen kramades vi på Telefonplan.