Under Emilijas vistelse här lyckades min rullgardin trilla i golvet. Det gjorde inte så mycket, för det fick mig att minnas att jag bor ganska nära stjärnorna nu för tiden. Så inatt släcker jag lampan och räknar stjärnbilder istället för får. Känner jag mig själv rätt kommer de här nätterna fortsätta ett tag för med tanke på hur ohändig jag är, lär det ju dröja innan rullgardinen är tillbaka på väggen. Men gissa vad? Det gör inget.
Om 16 dagar landar jag i en stad med 13 gånger fler invånare än mitt älskade Stockholm, men jag förmodar att stjärnhimlen är densamma även där. Jag längtar, även om jag inte har fattat att jag verkligen ska och kommer åka. Snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar