Sista helgen i Stockholm på en månad och det är som att allt just nu verkar ha lite extra lyster. I den här resans begynnelse var den en flykt, som blev en fristad för mina trötta tankar, sen förvandlades den till en andningspaus och nu vet jag inte riktigt vad den är. Ett äventyr, en chans att hinna skriva och läsa. Åka tåg. Kanske, men framförallt behöver jag inte fly längre. Det spelar inte så stor roll varför, jag har ändå separationsångest från Stockholm. Aldrig har jag älskat en stad så mycket och jag kanske är en bättre älskarinna just bara för att jag ska vara borta ett tag. Alltså sista helgen att insupa vår lilla huvudstad. Jag tog fasta på det på mitt sätt och bäddade in hela helgen i vänner. Och vin. Och fler vänner. Och jättejättebra musik. Allt började med en öl med Jimmy och en förfest på Garbergs fredags och slutade i mina mintgröna lakan inatt. Därimellan hann jag med ganska många timmars jobb, och världens roligaste kväll samt en sväng på Strand. Igår var det sådär som man önskar att det alltid var - massor av dem man gillar på samma ställe och bara roligt, fint. Alex och jag sa goodbye, vi kommer inte ses på två månader! Hon hade köpt en avskedsgåva. En ack så praktisk keps med dioder. Jag vill aldrig mera vara utan den, så bra är den och dessutom gör den mig glad.
Och till sist fick jag även förra helgens kyssar och under hela helgen låg nu eller aldrig som en dimma över stan.
Nu är det kanske dags att börja packa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar