Ha! Jag vann över träningsvärken och fick till bästa klätterpasset. Rev ner ett par gamla projekt som jag har svurit tungan mer än svart över, helt plötsligt sa det knäpp och allt lossnade. Är alldeles säker på att allt det där bara satt i huvudet. Det är nämligen ofta så. Man får för sig att det inte går, att man inte kan och där fastnar man. Bokstavligt talat. Jag ska aldrig mer tillåta mig att tänka att jag inte kan. Hela våren har jag gått på teknikkurs och fått lära mig att inte klättra som en boxare, att klättra med raka armar, att följa med höften och tänka på var jag sätter fötterna. Idag gjorde jag precis allt det där. Samtidigt. Belöningen är lite mer tro på min förmåga och ett sjujävla adrenalinrus. Jag älskar när intellektet och kroppen fungerar som en enhet istället för stridande parter.
Om ni uppfattar mig som besatt är det helt i sin ordning. För jag är helt besatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar