Klockan 09.00 plingade målaren på, väckte mig, kollade igenom lägenheten och meddelande att han nu skulle gå på lunch, men återkomma inom en timme. Sen bad om ursäkt för att han hade väckt mig och drog. Som en sönderrökt liten virvelvind var han och nu sitter jag här och försöker komma överens med att folk äter lunch innan jag ens gått upp.
Ett par timmar senare trillade han in, kommenterade klädberget i soffan och konstaterade att det var värst vad mycket gamla designklassiker jag som är så ung har. Mycket märkligt det hela. Märkligast av allt var att han tyckte det luktade gott hemma hos mig. Nu blir både mitt kök och min grisskära hall sådär chict Stockholmskt äggskalsvita. Man tackar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar