Ödesmannen

Verkar det märkligt att skicka ett mail ett företags infomail och credda dem för deras snygga personal (ok, en är snygg, resten är tanter) och samtidigt sneaka åt sig ett nummer som jag väldigt gärna skulle vilja ha?

Det är sånt här som händer när ödesmannen korsar min väg. Igen. Precis så här blir det.



Och om ni tycker det är lite dåligt med uppdateringen just nu så har jag bara tagit ut lite välförtjänt låtsasliv. Det blir bättre när jag får semester och kan åka på semester hem till min mor,bror, syster, släkt och skogen.

Soundtracket till människor

Man vet aldrig innan vilken låt människor väljer att ta med sig när de försvinner/väljer att gå/blir bortstötta. Man vet sällan innan vilken låt de hör ihop med, den låten fäster sig i periferin. Vi talar om soundtracket till en annan människa och kanske en tid tillsammans. Du vet de där låtarna som alltid kommer starta minnesfilmerna i huvudet. Det brukar ta ett tag innan låten det rör sig som om visar sitt ansikte och det blir inte alltid den man tror. Sen pang. Du hör den på radio och den där textraden som har slumrat i ditt bröst vaknar för att hoppa studsmatta på din magsäck - du kräks gamla fjärilar och/eller kanske du ler åt något som var fint.

Kindblåmärket

Efter mitt tandläkarbesök förra veckan slog ett blåmärke stort som en femma ut på min kind. Det börjar nu bli ett gulmärke efter att ha antagit alla tänkbara färger. Det är inte så kul att ha blåmärken på kinden eftersom folk lätt drar förhastade slutsatser och antingen tror man är gangster eller att man blir misshandlad hemma. Jag måste ändå medge att detta blåmärke har berett mig många roliga upplevelser och varit en grund till jätteroliga skämt (Ja! Här mäter vi rolighet i mina mått). Människor runt mig som inte känner mig så väl, som har frågat om blåmärket har blivit fruktansvärt ställda när jag dragit historier om cat fights och att jag fick stryk av en tjej när jag trängde mig för i kön på krogen. Det är som att de tror att jag inte kan slåss. Eller att jag är typen som inte hamnar i slagsmål. Sen blir det ännu mer tyst när jag erkänner att jag har skojat. Nu är blåmärket på väg bort och det är nästan så att jag vill tacka det för skratten.

8 av 5 M

Den här helgen har varit så rolig att det inte ens finns ord för det. Den har varit så rolig att jag seriöst börjar oroa mig för hur det ska bli när den här fantastiska perioden av välmående och roligheter är över. När himlen inte är hipstamaticblå jämt längre. Vad händer då? Det skrämmer mig. Mycket. Nåväl. Åter till helgen. Först ut var Astrids och min fantastiska Dauiquariefest. Skratt och träningsvärk i magen dagen efter. Kvarnen (det gudsförgätna stället), en slemmig snubbe undrade vad jag letade efter, jag var smart och spelade dum.

Igår hade Frida födelsedagskalas och som vanligt var det hysteriskt roligt på Lidnersgatan. Man vill liksom aldrig gå därifrån. På nyår kom jag hem vid åtta på morgonen, idag kom jag hem vid fem. Vi satt i köket och betedde oss som riktigt fräscha tjejer. Vi pratade om snor, spyor, köttsligt umgänge, att ta paus från män, men också om att få återfall (för det får man ju alltid). Dessutom kom vi på ett himla bra sätt att göra egen fradga. Det kan ju vara bra om man vill vara zoombie på stan, lite obehaglig på tunnelbanan eller bara är lite trött på jobbet. Jag återkommer med utvärdering när vi har provat det här. Sen fortsatte natten med introtävling (den vann vårt lag, efter en helt otrolig insats från Erika), bad, vickning, crazy pics och en stor tattueringsmässa i köket där alla fick gadda gnuggisar. Jag och Michaela passade även på att plasta in värdparets badrum. Det verkade som en oerhört bra idé där runt 03.30. Idag är jag helt mörbultad efter allt det här, men så fort jag tänker på allt börjar jag fnissa. Den här helgen får 8 av 5 M av mig.

Och allt var precis sådär knäppt och roligt som bara sommarnätter i Stockholm kan vara.

Min och Astrids Strawberry OD Daiquarie

Det här behöver du:
1-2 kartonger pinfärska jordgubbar. Typ 50 st.
1 påse råsocker. Typ 2 dl.
1 skvätt vatten. Typ en skvätt.
2 lime.
1 petflaska ljus rom. Typ 5 dl. Anpassa efter hur roligt du vill ha eller hur mycket du vill spy.
Sjukt mycket is.

Gör såhär:
Koka sockerlag, tappa på glas och ställ på kylning. Ta bort skräpet från gubbarna (en del kan tycka att det dåligt av bärplockarna att inte göra det, men det ingår tydligen inte i deras arbetsuppgifter). Väck med skalet på limen. Mixa rubbet. Tillsätt sockerlag. Hacka isen. Det gör man bäst med hammare på golvet. Mixa och sila. Servera i snyggt glas, pressa fast en jordgubbe på kanten (bli inte ledsen när den trillar av, för det kommer den göra). Drick tillsammans med en snygg kompis (man kan öka dosen rom om kompisen inte är så snygg, så löser sig även det).

AW-dagen

Ibland känns det som att jag lever väldigt fort. Idag hann jag med tre dagar på en till exempel. Först jobb, sen AW nr.1. Kaffe på en bänk och en jävla massa härj. Carol och jag som inte ens dricker kaffe blev ju helt speedade på allt koffein. Vi kände oss som femton igen, ni vet tiden man gick från skolan för att sitta någonstans och göra ingenting. Eller ja, spana lite på snygga killar, men det var allt. Drog hem för att sova lite och på det blev det en spontanöl med My och Astrid. Insåg rätt snabbt att jag befann mig sjukt mycket på Malmen för att vara hemma och sova. Det spontana är alltid bästa. Alltid det roligaste. Den här sommaren alltså. Den har baaaaaara börjat. Shit.

Fyrvaktaren på Cracktorget

Ikväll ser det ut som att det den stora skorstenen i Nacka spyr ut är moln. Ganska vackert, lika fullt ganska hemskt. Min nacke brinner och båda mina köksörter är döda. Kvällens klättring regnade bort, men igår besteg jag ett par leder vid Münchenbryggeriet (på topprep, så det räknas förmodligen inte). Det var längesen jag funderade över tillvaron, för jag har haft så fullt upp med att bara vara nöjd, men med regnet kom tankarna. Och med tankarna kom tankarna - och tankarna. Så jag tänker lite på de där människorna som en gång tog sig in i mitt liv för att på ett eller annat sätt föralltid stanna. Oavsett om det är i eller utanför mitt liv. Just nu har jag den stora förmånen att ha alla jag brukar tänka på (mest) i-sidan. Det är bra, det gör mig till en betydligt mer tillfredsställd människa. Det ger mig avsevärt mycket mindre ångest och jag behöver inte längta och sakna. Det gör i det långa loppet mig trygg(are) och gladare.

Men ibland känner jag mig ändå lite ensam. Jag skyller det på att jag bor över trädtopparna och på att man ser så himla långt när inget skymmer sikten. Jag skulle kunna drämma till med en bild på min fantastiska utsikt, men det här handlar egentligen om en önskan att få sikten skymd ibland. Ibland vill jag väl helt enkelt inte känna mig som en fyrvaktare här uppe på min kulle, även om jag älskar den känslan för det mesta.

Barfotasäsongen

Åh. Nu är det verkligen sommar. Kvällarna är varma, gräset grönt, det blir knappt mörkt om natten och jag har naturligtvis plåster över hela fötterna. Om sommaren tycker jag att man får unna sig alla plåster man får plats med och så länge det finns hud finns det plats brukar jag säga. Plåstra på bara, det är du värd. Hur värd man är alla förbannade skavsår och om det kanske är karman som slår bakut är en helt annan fråga. Jag vet att mina fötter inte är så värst vackra, men de funkar utmärkt till nästan allt jag har dem till. Att de är så skitiga på just den här bilden får vi skylla på mina skor.

Tvättmaskinen

Idag tyckte pappa att det var dags för mig att ta steget in i vuxenvärlden. Han åkte hit och stoppade in den magiska manicken som krävs för att man ska kunna sträcka sig in i vuxenland på riktigt. Från och med denna härliga söndag äger jag alltså en alldeles egen tvättmaskin. Det här kommer göra mitt liv så otroligt behändigt och lättlevt, aldrig mer kommer jag behöva invänta en tvättid. Aldrig mer kommer den där klänningen jag vill ha på mig ikväll vara ett val som går bort eftersom den är smutsig och ligger längst ner i tvättkorgen. Aldrig mer ska jag bygga tvättberg högre än Skånes högsta kulle.

Äh. Det är väl såklart att den där klänningen kommer fortsätta vara ett omöjligt val, inte fan kommer jag orka tvätta den just då för att sedan torka den med hårtork efteråt. Vad det gäller tvättberg är det ju liksom en del av min personlighet, det skulle ju vara som att hugga av sig ett finger eller sluta att ha lugg att ge upp dem. Jag är ändå så sjukt glad över min fina tvättmaskin. Den hamnar helt klart på topp-5 för hushållsmaskiner jag älskar. Tacktack!


Övriga hushållsmaskiner som är värda mycket kärlek; stavmixer, mjölkskummare, micro.

Den långa vägen till glassmiddagen

Var hos tandläkaren idag för att rotfylla tandhelvetet som pajjade vid ett väl valt tillfälle i Indien. Tandläkaren bedövade mig först en gång, sen en gång till och till sist en tredje. Det är som vanligt. Bedövning tar liksom inte på mig. Sen tog den - med råge och jag blev halvsidigt ansiktsförlamad för en stund. En stund skulle senare visa sig vara hela jävla eftermiddagen. Jag ogillar det där med att inte ha kontroll över mitt ansikte, att inte känna av att jag dregglar, och att inte riktigt veta hur man på bästa sätt suger tillbaka dreggelsträngen. Om sanningen ska fram så känns det verkligen inte bra att sitta med sin okontrollerbara saliv på tuben som för dagen var fylld av skolavslutningsfinklädda kids. Menmen. Det är ju som alltid man själv som bryr sig mest och det är helt klart jag själv som bryr mig mest om att jag knappt kan tugga i sviterna efter bedövningen. Det är då man helt enkelt får dra fram sitt positiva tänkande i solljuset, för kan man inte tugga så får man ju självklart äta glass till middag.

Bergman ringde

Note to self: Specificera dina sökningar bättre

Jag har fått för mig att det vore bra att äga ett eget rep, det behöver inte nödvändigtvis vara alldeles nytt, men det måste vara helt och inte på något sätt nött eller skadat. Detta krävde naturligtvis ett besök på andrahandsmarknaden och jag hittade inte riktigt det jag sökte, nu sitter jag här och funderar på helt andra saker än oskadade mantlar. Till exempel undrar jag vem som säljer bättre begagnade bondagerep på Tradera? Och hur går överlämnandet till? Skickar man med en liten lapp och ursäktar sig för de vita fläckarna eller? Vad är kutym när man säljer bondagerep liksom? Har så många frågor.

Jag behöver btw. mycket hårdare och längre rep.

Det spännande livet

Här ska man catcha upp lite med Tommy och då berättar han att han har blivit biten av en stol! Varför lever alla andra så spännande liv? Inte en endaste liten möbel eller grunka har anfallit mig på sistone. Inte ens hammaren och då bankade jag ändå upp tre tavlor igår. Förjävligt.

Solsängen del. 2

Ni har ju redan läst om solsängen. Alla mina vänner känner dock inte till att jag har sol rakt ner i sängen mellan 10 och 12 ungefär. Fler och fler får veta och alla reagerar likadant.
1. Haha, va?
2. Menar du att ligger och solar i din säng? På riktigt?
3. HahaHA
4. Men...ehh...du har väl öppnat fönstret?


JA. På alt. 1,2,3 och 4.

Att välja en kurs

Jag fick till slut en klippklättringskurs i födelsedagspresent. Wie. Nu måste jag bara boka den också och det verkar innebära en hel del gissel, eftersom jag upplever att jag skulle behöva en mer avancerad grundkurs, men det verkar bara finnas grundkurs eller fortsättningskurs. Jag behöver inte lära mig säkra topprep eller bli introducerad till klättringens underbara värld. Det har jag ju uppenbarligen redan blivit. Jag behöver lära mig säkra (kanske om jag törs även klättra) led, bygga ankare, firning och sånt där. Sen har vi den stora frågan om det ska ske här eller i Norrköping eller kanske rentav på västkusten. Det här kan vara dagens töntigaste i-lands - jag vet.

Tips på hur man fetar till sin röda måndag:

Årets födelsedagspresent från Elias var nästan ännu fetare än den jag fick i fjol. Då sågade och bilade vi sönder stenplattor. I år körde vi vält, fyrhjuling och en grunka som jag inte minns namnet på, men den var en sorts truck. Helt fanstastiskt roligt och tydligen luktar jag gott för att vara vältförare (vågar inte tänka på hur de brukar lukta). Det här med vält* är min nya grej, man har inte sönder sten - man organiserar den. På ett väldigt platt sätt. Och blir jag bara lite mer stadig på gasen så är jag nästa racerförare inom fyrhjulingsvärlden. Spontangasning är dock nog mer min grej, det blir ju lite mer spännande så. Efter all testköring klättrade vi lite i Häggsta. Det var så fint att komma upp och blicka upp över skogen, sjön och solnedgången, Då är det värt precis allt i hela världen! Dom där stunderna alltså. Tusen mygg, men det krävs mer än så för att få mig att sluta älska naturen. Ju mer jag klättrar desto mer inser jag att klättring skulle kunna vara det absolut roligaste någonsin. Det innehåller så många nivåer. Jordgubbar, finfin sushi och sen världens bästa Jimmy. Vasastan. My God. Please, låt livet alltid vara såhär. Även livet ska väl kunna vara lätt, roligt och härligt? Viiiiissst?!

* Tänk ångvält eller en såndär som kör förbi innan de asfalterar till exempel cykelvägar.

Och den flygande hästen

Träffade Jimmy och Sverker för ett litet samtal om självmordstekniker, mindfulness, Svullo, elektricitet, grytor och campingar i Stockholmsområdet. Vi ska nämligen på husvagnssemester i sommar. Det kommer bli fantastiskt (den här sommaren börjar verkligen ta sig). Fick också ett nytt smeknamn, nu för tiden kan ni kalla mig Maulus. Sjukt pampigt och kyrkligt, tack Sverker!Vem skulle inte vilja bo granne med oss på Bredängs Camping?

Förlåt då

Jag kommer aldrig bli som du ville att jag skulle vara. Sorry. Eller nej förresten. Jag kommer inte vara den personen nästa gång heller. Så jävla sorry är jag alltså inte. Ha.

They can take you away

High Highs fortsätter vara fantastiskt bra. Vilka klanger. Älskar't.

I väntan på vadå?

Kanske väntar jag på något. Kanske på att nästa kapitel ska börja. Vet att jag måste vända bladet själv och jag vill alltid gå händelserna i förväg. Öppna 24:e luckan. Läsa sista sidan först. Men nu vågar jag inte. Vågar inte. Push. Enter. Och jag tänker på vägar som kommer korsas och alla namn jag aldrig skulle rista in i träd. Oroar mig. Vrider mig. Nöjer mig ett tag. Oroar mig. Roar mig.

Och väntar.

Växthospis

När min faster var här i veckan fick jag den här krukväxten. Den ska tydligen vara ganska odödlig och det kan ju behövas i det här hårda klimatet. Min faster hävdade att om jag lyckas döda den här växten ska jag nog inte ha några fler förhållanden. Vad menar hon? Har jag någonsin inte lyckats hålla en man vid liv? Va? Fast det är ändå lite oroväckande att blommorna dör på löpande band här. Det bådar ju inte gott inför den dagen jag får barn om man säger så. Tur att barn skriker när de hungriga. Det gör fan inte växter.