Dagens roligaste

Jag skrev min adress i ett sms och sekunden efter sa min telefon "Inget att ångra". Nej telefonen, jag ångrar mig inte.

From my point of view

Overkill att föna håret helt enkelt. Det regnar så mycket att det inte ens går att förneka att det faktiskt rör sig om regn. Tur att då att allt blir vad man vinklar det till. Det ni ser på bilden är alltså låtsasromantiskt, varmt, härligt sommarregn. Typ.

Same same i slutändan

Fyra lediga dagar och jag är redan helt dagvill. Igår kändes allt som lördag, så vaknar jag idag och det känns som fredag. Verkligen jättemycket som fredag, men så vitt jag vet är det torsdag. Är det inte märkligt att dagar kan kännas så olika? I slutändan är ju allt mer eller mindre same same. Fast inte idag kanske, om ett par timmar kommer nämligen världens bästa Emilija hit från Göteborg. Frågan är vad imorgon kommer kännas som? Kanske lite som ont i huvudet om jag ska dra till med en vild gissning.

Regn vs. Låtsaslivet

Eventuellt har låtsaslivet gjort oss till personer vi inte var innan.

My: Vad är det här för vätska?
Random tjej på gatan som går förbi: Men fan! Nu börjar det regna!

I låtsaslivet finns inget regn, inget sen och inte några som helst bekymmer. Fast när Carro sa att ingen är vackrare än jag i regn så fanns regn ett litet tag, komplimangen ut iallafall. Sen sprang jag till bussen och det var väldigt blött om fötterna, men det var knappast regn. Regn finns inte.

Lättnaden

Yes! Sprang på min snygga granne. Han vände sig om efter mig och min spontana tanke var att kjolen säkert hade fastnat i trosorna. Det hade den inte som tur var. Man får vara glad för det lilla.

Hej Ironi

Jag kommer inte behöva gå baklänges förbi lyktstolpar eller något för att få det här horoskopet att stämma. Vilket lättnad.

Dagens i-lands

Jag vet inte vad, men något talar för att jag nog behöver införskaffa någon sorts skohylla att ställa på mitt mintgröna golv i min grisskära hall inom en väldigt överskådlig framtid.

Och nej, det är inte jag som har målat hallen. Den personen var ju uppenbarligen bortom allt rimligt tvivel färgblind och det är ju faktiskt inte jag.

Nippleslipsseason

Mamma har varit på besök. Hon testade bland annat mitt skönhetstips; Hötorget, men hon tyckte det sög. Hon blev inte alls snygg, hon blev kallad damen. Surt sa räven.

Själv har jag lyckats med två nippelslips på en vecka. Först i fruktdisken på mitt lokala Tempo i ett alldeles för stort linne. Hoppas den lille farbrorn blev mer glad än rädd. Andra gången var idag i kassan på jobbet, när jag lyckades fastna med en galge i tröjan. Jag fick ta till mitt allra bästa pokerface och sen levde jag i förnekelse resten av dagen. Det gjorde säkert min kund också. Verkar som att det är hög tid att börja använda BH igen. Hur varmt det än är.

Lukterna

Det luktar sensommar och jag försöker att helst inte tänka alls. Därför ligger jag och fokuserar på hur sensommarn luktar och tänker på hur sjuvåningsvinden känns mot pannan. Jag börjar minnas andra lukter istället och inget av det luktade såhär. Inget av det luktade gräs, avgaser och cigarettrök från våning tre. Inget av det luktade inte sjövattenbadat hår och gammal solkräm. Och det luktade självklart inte solvarma nektariner heller.

Men som jag minns det så tyckte jag väldigt mycket om dem ändå.

Edit: Jag hällde solkräm på tandborsten nyss och var millimetrar från att lukta solkräm i munnen också. Klassisker det där.

Arlanda

Appråpå det förra inlägget. Jag vill också se Arlanda. Se det bli pyttelitet och försvinna under mig. Sen vill jag inte se Arlanda igen på hur länge som helst.

Jadehäng

Jade bjöd på fika. Fett gott som hon säger, otroligt knaprigt kaffebröd. En stund innan var vi i Kaknästornet, Jade var inte så pepp på att kolla på Stockholm uppifrån. Hon ville hellre se Arlanda.

(och den ena bilden är mer än lovligt suddig, det kan bero på att fotografen ville kolla bilden innan den ens var tagen).

Miss Wet T-shirt

Igår var det dans, dans, dans. Så sjukt svettigt, jag avslutade danssessionen med att hälla ett glas vatten över mig, annars hade jag smält. Det är bra att det mesta i min garderob är svart, då kan man nämligen hälla vatten över sig utan bli miss wet t-shirt. Låtsasliv för hela slanten igår igen alltså. Jag behövde en sån där danskväll eftersom jag har haft lite för mycket tid att ägna åt tankar på sistone och jag blir dum i huvudet av att grubbla så här mycket. Bland annat behöver jag göra upp en plan för hösten och jag har inte en aning om vad jag vill göra. Allra helst vill jag fly landet ett tag. Idag ska jag träffa Hulken, min gudson Diesel och världens härligaste Jade. Hon är min allra yngsta kompis, bara fyra år, men ändå stört skön. När man är med familjen Sindre har man inte tid att tänka på något annat och man får alltid hela magen full av skratt. Det är tvära kast mellan världarna, först dansbrutta och sen småbarnsfamiljshäng.

Bouleevening

En liten sväng till och ett litet häng i Rålis efter jobbet. Bönderna från väst vann över Åkersberga medan jag och Elina var hejjarklack. Sen åkte jag hemåt och konstaterade att det är ganska ledsamt att melankolin är så nära jämt. Fast min promenad hem från Telefonplan var väldigt fin. Sommarkvällspromenader for life.

It always have to go this way

Some people dies in their sleep. Jag hoppas jag också gör det. Inte nu alltså, men när det är dags.

Sommarliv

Igår var inte livet särskilt jobbigt. Vi badade i stort sett hela dagen. Dessutom fick jag en granne bara sådär. Inte pjåkigt alls. Skvallertidningarnas horoskop meddelade att det är låtsasliv som gäller ett tag till för alla oss. Jippie tyckte vi. Sen lurade jag Eric att det var jäääättevarmt i vattnet. Det var det inte. Inte alls faktiskt, men då hade han redan hoppat i och jag var mycket nöjd med mig själv.

Värmedrömmar

Intressant att allt som är inte har en plats i tankarna dagtid gör inbrott på nätterna. Jag drömmer riktigt konstiga saker. Flöden helt utan förankring i tid. Minnen, fantasier, tankar, personer, ansikten, ord. Jag är lite nervös varje kväll när jag ska somna just nu eftersom jag inte vet vad som väntar mig under natten. Tacka vet jag jobbet, där vet man precis vad som kommer hända - verkligen ingenting. Drömmarna skyller jag på värmen och förövrigt är det bra att bo på sjunde våningen i ett hus som står på en kulle eftersom det, om jag har tur fläktar lite på nätterna. I morgon ska vi till Fjäderholmarna för att bada och leva låtsasliv hela dagen. Kanskekanske är imorgon dagen jag blir brun. Eller röd, det återstår att se.

Min bästa poster

En av mina väggar pryds av en ganska gammal poster som jag alltid har älskat högt, ända sen första gången jag såg den. Jag tycker om den för att den är så sjukt fin och för att ljuset i fotot är fantastiskt. Dessutom är den sjukt stor, den blir som en fondvägg när man sätter upp den. Mycket praktiskt. Bilden föreställer ett 50-talspar som är millimetrar från att kyssas. En natt i vindsvåningen i Norpan låg min kompis Jojje och tittade på den, sen sa han " De kommer aldrig kyssas". Nej. De kommer aldrig kyssas, men i min värld kommer de alltid ha det kvar. De har spänningen och millimetrarna på sin sida. Allt är alltid bäst innan det har börjat. Dagen innan skolavslutningen har man ju hela sommarlovet kvar. Jag tänker mig att det är precis så för dem på bilden.
(Och så är de ju fotomodeller. De kan ju såklart inte hångla loss på jobbet hur som helst. Klart att de aldrig kysstes).

Låtsaslivet

Just nu lever jag låtsasliv. Mest består det av långa jobbdagar och extremt långa kvällar där man lever så mycket som man bara hinner. Idag åkte jag till Aspudden efter jobbet, finaste My och jag tog ett kvällsdopp i Vinterviken. Kan inte minnas när jag kvällsdoppade mig senast, men det var nog mångamånga år sen sist. När jag var liten var det ett stående inslag. Först badade man hela dagen, sen åkte vi hem och grillade, efter det tjatade man till sig ett kvällsdopp. Bilen full med barn och efter man hade dykt bara 75 gånger åkte vi hem i blöta badkläder. Hursomhelst. Kvällsdopp är fortfarande grejen. Sen såg vi lite fotboll i Elinas trädgård tillsammans med trevliga hennes grannar och låtsaslivet kändes fint, även om jag naturligtvis fullständigt struntar i allt som har med fotboll att göra. Jag hoppas och tror låtsaslivet fyller den enda funktion som det rimligen kan ha - att ludda till och mjuka upp verklighetslivet.

(Solen sken på min My som var lika fin som vanligt. När jag tröttnade på fotbollen tog jag en promenad hem och det var precis så härligt som man tänker sig att ett låtsasliv ska vara).

Soluppgången

Jag tittar på soluppgången från mitt sovrumsfönster. Det var egentligen inte alls planen för 10:e juli, men det är ok ändå.

Just det, ett soundtrack ska man ha också.

Reclaiming Nada

En gång i tiden bodde vi nästan på Nada. Sen blev det lite DJ/mans-trassel och vi gav upp vårt bästa hangout för ett tag, men nu är vi tillbaka i fönstersoffan. Operation reclaiming Nada har inletts och hittills har vårt återtåg varit en stor succé. Nada skulle kunna bli det där stället jag drömmer om, som man aldrig ens behöver nämna att man ska till för att det är så självklart. Ett riktigt stammishak helt enkelt. Igår var en sån där kväll som börjar och bara fortsätter i all evighet. Först satt vi på Nadatrottoaren och drack öl i kvällssolen, efter det ville Carro lära sig gilla Debaser. Jag och Eric gjorde vårt bästa och Carro är härmed omvänd. I kön till Debban råkade jag träffa några gamla campkompisar från Emmaboda-05. Märkligt att möta folk som jag inte ägnat en tanke sen vi skildes åt en solig söndag i Småland och helt plötsligt minnas så mycket saker om att jag blev helt rädd för mig själv. Jag undrar hur mycket mer omedvetna minnen jag bär runt på och som kan bubbla upp när jag minns anar det. Ibland när jag tar kort på mina vänner tänker jag på vad min barndomskompis Albin sa någon gång i tonåren "Malin, du har bara snygga kompisar!" och japp. Det har jag. Jävligt snygga kompisar. Nu ska jag åka och träffa dem för jag kan inte sitta stilla.

Martin Timnell i fantatsin

Jag är ju en lagom klantig person som oftast gör och känner först och tänker sen. Det resulterar i allt möjligt, ibland blir det bra, ibland blir det skit. Idag blev jag lite väl ivrig och drog igång ett snickarmässigt projekt. När jag var klar insåg jag vilka saker jag inte hade tänkt på. Törs inte riktigt berätta vad jag har gjort, men jag vet en person som skulle garvat ihjäl sig åt det. Förmodligen skulle han påpekat att sådana som jag inte borde få äga en hammare (vilket högst sannolikt också är helt riktigt). Alla andra hade bara skakat på huvudet och tänkt "Malin du är förfan inte sann". Och det är jag nog inte heller. Mest är jag glad att alla fingrar är kvar och dessutom har rätt färg. Allt övrigt snickrande får vackert vänta till Gabbe och Pappa kommer förbi.

Rastlösheten är här. Det bara kliar i mig och jag skulle lätt kunna göra saker dygnet runt. Det är tur att jag jobbar just nu och därmed måste prioritera lite sömn ibland. Jag vågar inte ens tänkta på vad jag skulle kunna få för mig att bygga/göra/fixa annars.

Och min nya lya börjar kännas väldigt mycket som ett hem, har till och med isbitar i frysen. Overkill, men härligt.

Danskjävlar

Aha. Nu är jag Wingman igen. Vi ska möta upp Carros danska ragg. Danskar alltså. Danskar pratar danska. Och jag älskar ju danska och pratar det ganska ofta på låtsas. Risken finns att kvällen slutar såhär:

The Backing Vocals

Lite sömn. Det var längesen det toppade priolistan. Lucksmiths hela vägen till mina för tillfället helt urflippade drömmar.

(I've woken up on one too many floors
but my Favourite was yours)

Memory Lane

Jag har packat upp i min lägenhet hela kvällen och alla gamla minnen sköljer över mig. Den här kvällen har varit så mycket skratt i magen. Hittade en tavla på mig och Gunnar, en låda proppfull med världens bästa blandband, massor med foton, handskriva kärleksbrev, kungakort från Frank och väldigt mycket fint porslin. Framförallt så hittade jag en gammal bekant - nämligen Grogggubben! Den karln har aldrig spottat i glaset, han var alltid med på våra fester back in the days, jag har ett vagt minne av att han faktiskt har varit på Hultsfred med oss. Jag har plastat botten på mina köksskåp också, ett litet helvete på jorden kan vi kalla det för och som bekant är jag ju inte den händigaste personen på jorden. Inte heller den tålmodigaste. Och en annan konstig sak - jag har ungefär en miljon vinglas. Varför då? Hur tänkte jag när jag önskade mig alla dem? Att jag behövde fler? Dessutom har jag två tamburiner, men inte en enda gaffel. Är det, det som kallas att prioritera? Jag kan inte minnas att jag någonsin har ätit med en tamburin, menmen minnet kanske sviktar. När man flyttar blir allt en himla röra, speciellt när man bor på ett annat ställe och springer emellan. Därav de de sjukt sexiga strumporna. Sommarben och blåmärken, allt är i sin ordning. Helgen har för övrigt varit fantastiskt rolig, hela den här veckan har egentligen varit sådär som fler veckor borde vara. Med ett litetlitet minus för skåpen.

Antiklimax

Jag hade det fetaste blogginlägget ever på G. Sen försvann min telefon och det feta inlägget dog med det. Det var en asbra video på två hemska trubadurwannabes på en äng. Jag profylax andades mig igenom Sommartider, No Women No Cry och Wonderwall. Huden i öronen skrumpnade och jag längtade efter skämskuddar. Man kan lugnt säga att jag led. Förutom det där med telefonen var det en riktigt bra kväll. Och Eric kan intyga att jag är världens bästa wingman. Oyes.