En gång i tiden bodde vi nästan på Nada. Sen blev det lite DJ/mans-trassel och vi gav upp vårt bästa hangout för ett tag, men nu är vi tillbaka i fönstersoffan. Operation reclaiming Nada har inletts och hittills har vårt återtåg varit en stor succé. Nada skulle kunna bli det där stället jag drömmer om, som man aldrig ens behöver nämna att man ska till för att det är så självklart. Ett riktigt stammishak helt enkelt. Igår var en sån där kväll som börjar och bara fortsätter i all evighet. Först satt vi på Nadatrottoaren och drack öl i kvällssolen, efter det ville Carro lära sig gilla Debaser. Jag och Eric gjorde vårt bästa och Carro är härmed omvänd. I kön till Debban råkade jag träffa några gamla campkompisar från Emmaboda-05. Märkligt att möta folk som jag inte ägnat en tanke sen vi skildes åt en solig söndag i Småland och helt plötsligt minnas så mycket saker om att jag blev helt rädd för mig själv. Jag undrar hur mycket mer omedvetna minnen jag bär runt på och som kan bubbla upp när jag minns anar det. Ibland när jag tar kort på mina vänner tänker jag på vad min barndomskompis Albin sa någon gång i tonåren "Malin, du har bara snygga kompisar!" och japp. Det har jag. Jävligt snygga kompisar. Nu ska jag åka och träffa dem för jag kan inte sitta stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar