Jag är ju en lagom klantig person som oftast gör och känner först och tänker sen. Det resulterar i allt möjligt, ibland blir det bra, ibland blir det skit. Idag blev jag lite väl ivrig och drog igång ett snickarmässigt projekt. När jag var klar insåg jag vilka saker jag inte hade tänkt på. Törs inte riktigt berätta vad jag har gjort, men jag vet en person som skulle garvat ihjäl sig åt det. Förmodligen skulle han påpekat att sådana som jag inte borde få äga en hammare (vilket högst sannolikt också är helt riktigt). Alla andra hade bara skakat på huvudet och tänkt "Malin du är förfan inte sann". Och det är jag nog inte heller. Mest är jag glad att alla fingrar är kvar och dessutom har rätt färg. Allt övrigt snickrande får vackert vänta till Gabbe och Pappa kommer förbi.
Rastlösheten är här. Det bara kliar i mig och jag skulle lätt kunna göra saker dygnet runt. Det är tur att jag jobbar just nu och därmed måste prioritera lite sömn ibland. Jag vågar inte ens tänkta på vad jag skulle kunna få för mig att bygga/göra/fixa annars.
Och min nya lya börjar kännas väldigt mycket som ett hem, har till och med isbitar i frysen. Overkill, men härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar