Barn vs. Vuxen

Ibland undrar jag varför det var så viktigt att bli vuxen att man började räkna sig som 19 redan samma dag som man fyllde 18. Sen blir man 20 och tycker att tiden går förbannat snabbt, samtidigt som man förskräckt inser att den aldrig kommer gå att stanna.

Mindre bra saker med att vara vuxen:
-Ingen lagar kvällsmat åt en och man måste själv handla käk för sina hårt ihopslitna pengar.
-Ingen annan kommer plocka bort kläderna ur soffan eller disken ur torkstället
-Ingen stoppar om en på kvällen och ingen läser gonattsagor.
-Man kan (eller man kan förstås, men jag personligen gör det ganska sällan i förhållande till hur ofta jag skulle vilja) inte lägga sig själv på golvet i mataffären och skrika om man är hungrig.
-Drömmer man mardrömmar måste man själv dammsuga bort alla monster under sängen.
-Att det tar sån tid att äntligen bli fem fingrar. Eller 20 år.


Det är ju tur att fördelarna väger upp nackdelarna, för jävlar vad många bra saker det finns med att vara vuxen:
-Man kan åka var man vill, göra vad man vill och inte åka hem förrän man själv tycker det dags och det är sällan någon ifrågasätter ens beslut att komma hem klockan 15.00 dagen efter man lämnade hemmet.
-Man kan äta ägg, knäckebröd eller gurka eller vad man vill varje dag i en månad-frukost,lunch,middag - bara för att det är gott eller för man faktiskt struntar i att laga mat.
-Man får köpa vilka skor man vill, skitsamma om de är praktiska, vattentäta eller varma (eller ehh jag fick ju faktiskt gummistövlar för en månad sen, så den här punkten är ganska svävande antar jag, men det är praktiskt med gummistövlar, det är det).
- Man kan vara inne i en vecka om man vill. Varför man nu skulle vilja det, men det är najs att själv bestämma över sitt behov av frisk luft.

Efter den här gedigna analysen verkar ju det bästa helt enkelt vara att få bestämma själv och det sämsta att inte bli omhändertagen 24/7.

Fakturafuck

Det går väldigt bra för mig att fakturera mitt senaste jobb, först glömde jag min egen adress, sen kom jag och momsen inte alls överens. Tar en livlina och ringer en vän. Imorgon. För det här med logik är ju uppenbarligen inte alls min grej.

Imorgon är också tiden för förkylningar förbi, det har jag bestämt och därmed återupptar jag axelbygget. Det kommer troligen göra ganska ont ett tag, men det får det helt enkelt vara värt.

Hej Pappa, jag är hetro.

Idag ifrågasatte min pappa för andra gången i mitt liv min sexuella läggning. Det är andra gången på bara ett halvår. Jag förstår inte varför han helt plötsligt har fått för sig att jag är homosexuell. Han har liksom inga belägg i världen för den teorin. Och för varje gång han säger det så intygar jag bara ännu mer hur straight jag faktiskt är och det blir ju ganska fånigt alltihopa.
- Pappa jag är jääääättestraight, typ den straightaste av alla jag känner. Straight, straigthare, straightast - det är jag det!
-Är du säker på det?
- Jamen JA förihelvete!

Det blir ungefär som när min faster följde med en vän till AA och blev tillfrågad om sina problem. Min faster sa som det var "Nejnej, jag har inga problem med spriten!" och trots att det var helt sant lät det som en lögn. Min pappa skulle vara helt ok med om jag var homosexuell och jag skulle vara helt ok med att vara det - om jag var det. Men så är ju inte fallet nu, jag råkar vara hetro och vill bara vara det i fred utan att behöva intyga eller bevisa något. Ska jag behöva visa upp någon sorts jakttrofé innan han ger sig eller vad handlar det om?

Äntligen!

Jag vet inte om alla har känt av det, men den senaste veckan har Stockholm liksom blivit ännu lite bättre, ännu lite härligare. Förklaringen till det är mycket enkel; Signe har ju äntligen flyttat hit! Jag är väldigt, väldigt glad över det.

Dansfeber

Eftersom Aftonbladet nästan kör krigsrubriker på hur riktigt totalt uselt fyrans nya lördagsunderhållning Dansfeber är, så var jag ju naturligtvis tvungen att se ett par nummer och herregud! Det är som att fyran har suttit i produktionsmöte, hummat och helt enkelt kört ner alla sina succér i mixern, slängt in smeten i ugnen och ut kom alltså det här, ett något vidbränt Let's dance möter småstjärnorna för parlamentetmedlemmarna. Jag tror vi ska vara väldigt glada att inte några nycklar verkar vara gömda på scenen. VÄLDIGT glada.

Söndagar och vem låg med vem i helgen

Det fina med söndagar är allt som alla berättar om sina helgupplevelser och det här verkar ha varit en vild helg. Och också de misslyckade raggens helg om man ska tro alla fina ögonvittnesskilldringar.
Såhär var min; fredagen inleddes med ett skivbolagsparty. Det var som en minifestival och en hel bunt av skivbolagets artister spelade två låtar var, väldigt bra upplägg måste jag säga. Så på bara ett par timmar hann vi se ungefär 10 band. Sen mötte jag upp söderbönorna Elina och Astrid. De ville absolut gå till sitt älsklingsställe Kvarnen - baren som gud glömde när han skapade lönehelgen. Så sjukt dräggigt och sunkigt. Fulla killar som tror att "jag vill faktiskt inte prata med dig" betyder "vi kan väl gå hem och klä av oss nakna" fixar jag inte riktigt , vad är det som är så svårt att förstå med ordet nej? Jävligt irriterande. Detta till trots hade jag ändå roligt. Folk är ju inte kloka helt enkelt. Lördagen bestod av fika, te, hårklippning, öl och en sväng på Debban. Jag och Carro paxade ungefär hela stället, även om jag valde att se det som fönstershopping. Och idag blir det nog mest te i sängen. För det är jag värd.

Och till skvallret - varsågoda:
En vän blev för blyg för att hångla med den hon hade tänkt sig, så hon tog hans vän istället, en annan gick hem med sitt pax från Twin Peaks, en annan blev lite stjärnögd en sjukt full norrlänning, en tredje åkte hem till sitt span från i fredags igår, en fjärde träffade en gammal tonårskärlek på tuben hem, och nummer fem fick slutligen tummen ur och nådde second base med sin flirt. Själv har jag bara skickat alldeles för många onödiga sms och kan därmed vara alldeles säker på att jag iallafall inte har fått klamydia det här veckoslutet. En finfin helg helt enkelt.

The Ring

Nej, det här kommer aldrig bli en modeblogg, men jag måste visa min nya fina ring. Jag älskar den förstås. Den är ungefär lika praktisk som den är fin, speciellt om man dagen till ära väljer att kombinera ringen med lite kläder och hår på huvudet. Vi misstänker dock att den fungerar utmärkt som självförsvarmojäng.

Åberg tolkar horoskop

Jag vet att jag har hakat upp mig lite på det här med horoskop. I dagens står det att jag ska akta mig för påtryckningar. Påtryckningar på könet tolkade min vän fröken Åberg. Så tolkade jag inte det, jag skrattade bara. För jag vet att även om det stod tur i spel skulle Åbergskan, nybliven singel som hon är få det till något med ragg, män eller könsdelar.

Compact living

Det finns väldigt många bra saker med min lägenhet, men det finns också några dåliga. Till exempel:

- Kylen i min nya lägenhet är verkligen ett kapitel för sig. Ett väldigt litet kapitel, köper jag en liter mjölk och ett salladshuvud kan man säga att jag har storhandlat. Det fina med det är ju att det alltid känns som att jag har en välfylld kyl, även om det bara är ketchup i den.

- Det där att det inte finns något eluttag i köket är sådär faktiskt. Börjar bli lite less på att förklara att micron jag har i sovrumsfönstret inte är en TV. Å andra sidan har jag ju både en matsal, ett bibliotek och ett vardagsrum i sovrummet, det här med micron är ju småpotatis. Fast det är lite bisarrt att mixa sin frukostsmoothie i hallen, det måste jag säga.

- Faktumet att det inte går att tappa upp ett bad eftersom badkarets ventil inte håller tätt upptäckte jag igår. Först blev jag sur och sen kom jag på att jag ändå aldrig badar och med det var ju den saken ur världen. Hur jävla irriterande det än må vara.

Dagens horoskop

Läs tvillingarna:

Det här horoskopet roar mig väldigt mycket. Visst, jag är ganska trött, men någon har något vänligt att säga om mig! Yes!
Förmodligen är det något i stil med "Åh, hon är så söt (läs tyst) när hon sover" och vem är inte svag för smicker liksom?

Att byta spår

I dag blev inte tillvaron som jag hade tänkt mig. Inte i går heller, men då var det bara för att jag så pass vimsig att jag kom en hel dag förtidigt. I dag hade jag egentligen inte ens behövt vara där. Det var liksom kört, men det är ok. Och jag vet inte riktigt om jag vill gå i en klass där folk läser Leo Tolstoy under reservuppropet. Frågan är om folk gör det för att de inte kan lägga ifrån sig boken eller handlar det egentligen om att visa upp sin goda smak? Folk och deras goda smak har en tendens att växa sig till en stor äcklig böld och förlåt, men jag vill inte ha den gnuggad i ansiktet. Nog om det.
Eftersom den där planen med pluggandet gick sådär har jag ägnat dagen åt att fundera ut en helt annan plan. Wilda lånade ut sin hjärna och hjälpte mig strukturera upp saker. Och jag tror den nya planen kommer bli lite bättre för mig än en smitkurs på högskolan.

Cykeltheme

Om jag hade kunnat cykla hade den här låten varit perfekt som soundtrack, men eftersom jag inte ens har påbörjat skruvandet blir det inget med det. Låten kan jag i alla fall lyssna på och eftersom jag är en positiv jävel så är jag ju naturligtvis glad för det lilla.

Kring Spindelbron

Här går man om man vill gå en av de Norrköpings bästa promenader. Här ligger en bro som jag en gång döpte en låt efter. Här har jag en gång gömt en blandskiva till en kille som i sin tur gömde skivor bakom elskåp till mig. När jag var 18 var en annan kille vackrast i världen en kväll där under gatlyktorna på bron. Här över bron sprang jag en helt annan kväll när tillvaron inte var så mycket att ha. Nu förtiden är Spindelbron visserligen en mycket nostalgiladdad, men vacker plats (som ganska många, ganska stora spindlar bor på).

Cykeln

Min vän Wilda boostade sin karma på ett mycket storartat sätt idag. Hon gav nämligen mig en cykel! Världens bästa cykel med hela två pakethållare. Den är så himla fin! Jag susade hemåt på den med vind i håret, bra musik i öronen och jag kände mig fri. I min fantasi cyklade jag i minst 100 km/h. Fantasin har inga hastighetsbegränsningar och det är ju bra. Jag stannade vid en mack och pumpade däcken. Nya ventiler fixade jag också, efter det bara flög vi fram jag och min mintgröna springare. Vi flög och flög - hela vägen hem. Nästan. 200 meter från mitt hus börjar cykeln vobbla och sen: PANG! Sen var bakhjulet ett minne blott. Jag dog nästan av chock och en kille på andra sidan skrattade högt. Ojdå, tyckte han och förklarade att det var texten på min väska som gjorde hela grejen rolig. Well. Jag måste alltså fixa en ny slang, gärna i rätt storlek, försöka få loss det arma däcket och laga mitt fina åk. Det ska dock bli mycket intressant att se om det fortfarande kan räknas som en cykel efter det här lilla ingreppet.

Fredagsöl à la My

My lärde mig dricka som i de fina salongerna. Direkt ur bruken är tydligen deras giv. Vi vaskade naturligtvis en öl per öl vi drack - no worries.

Speakin to me?

Den här veckan har jag förvandlat mitt residens till skrivarlya och knappt inte träffat en enda människa. För första gången på hela sommaren har det varit ganska skönt att vara ensam med mig själv. Jag har tagit itu med saker, bitit hornen av en tjur, käkat knäckebröd och bott i pyjamas hela veckan. När det blivit ensamt har jag pratat med mig själv. Det har låtit ungefär såhär:

Jag: Någon måste diska. Så är det bara.
Jag: Men det kan väl du göra?
Jag: Men du är ju mycket bättre på det?
Jag: Nej, du är.
Jag: Nej, du är!
Jag: Gullegulle, du får läsk om du gör det, snälla, söta du.
Jag: Okdå, jag gör det, men imorn är det din tur!
Jag: Deal.

Hoppla

Och jag har sommarens märkligaste, roligaste historia sparad åt dig. Och åt dig. Och åt dig. Och åt dig.
En vacker dag kommer och ska jag använda den i ett pressmeddelande. Tro mig.

Mammor

Om jag inte redan hade en väldigt bra mamma skulle jag be Ketchupmamman att adoptera mig. Det här inlägget avgjorde hela skiten. Hon slår huvudet på spiken läskigt ofta, ofta på sanslöst underhållande sätt. Det där med jordgubbarna, blåbären och chokladen undrar jag också över nämligen.
Hur många som sen väljer att adoptera främmande 26-åringar har jag ingen som helst statestik på.

Porr i smyg - Not

En storbildskärm på andra sidan gården visar ofta porr. Personen som konsumerar all den där köttsliga akrobatiken bor på högsta våningen och tror kanske därmed att den kollar på porr i smyg. Tänk så fel denne person i så fall har. Jag kan ju se den och förmodligen minst 10 personer till i mitt hus. Jag kan också ha fel, det kanske inte är i smyg, det kanske snarare är: Här sitter jag med världens största tv och zappar canalplus, hoppla nu blir det mer göttig porr - rikta kikarna kära gårdsgrannar!. Själv lyssnar jag på webbavsnitt av Outsiders just nu, i smyg, men jag har inte heller någon som helst insyn.

Nattens skavanker

I morse vaknade jag av att jag grät. Vad fan är det egentligen som jagar mig i sömnen? Det är ju inte direkt första gången det här händer i sommar. Fast om man kan - om man vill - se det hela positivt också för om man vaknar med tårar på kinderna finns det goda möjligheter att dagen kommer bli bättre väldigt snart. Och det blev den.

Dags för verkligheten

Det blåser inte så lite här uppe på sjunde våningen och Nackamasterna blinkar som om de vore en nattklubb på Ibiza. Jag jobbar natt idag (inatt snarare). En efter en släcks lamporna i fönstren här i Solberga och det blir märkligt öde. Det är egentligen de tända fönsterna som intresserar mig. Jag kan inte låta bli att undra vad folk som är vakna så här dags egentligen gör - varför sover de inte? Är det gråtande bebisar, ekande huvuden, sömnlöshet eller vanligt hederligt nattugglande som håller dem vakna? Att det lyser här hos mig finns det dock en väldigt simpel förklaring till; min dygnsrytm lika rubbad som jag själv är och när jag får välja mina egna arbetstider blir det därefter. Så var det med det glammiga frilanslivet.

Hittade förresten texten till en låt som förföljer mig. Den handlar mycket mer om döden än jag hade tänkt mig. Det var inte direkt upplyftande. Nu blir det höst och folk blir tunnelbanezomibes med tomma blickar igen. Det där försvann liksom under sommaren. Fast det är lättare att vara motiverad att sig till badstranden än till november förstås. Jag kommer sakna låtsaslivet, men jag tror det är dags för verkligheten nu. Vi ses där.

Dagens outfit

10 brandmän är den perfekta accessoaren. Bara lite rouge och 10 brandmän, så är man ready to go.

Way Out Bäst

Way out West är helt fab. Men det är tydligen en dålig idé att bara äta två vegetariska korvar på en hel dag. Nu har vi lärt oss det. Igår såg jag underbara Beach House och det var så bitterljuvt och fint. Mitt hjärta gjorde akrobatiska konster i bröstkorgen ungefär hela spelningen. Sen såg och missade vi massa andra saker. M.I.A var riktigt tung till exempel.Om ett par timmar blir det Mumford & Sons och sen kör vi tills eftermiddagen blir kväll, natt och morgon igen. Jag vill inte att det ska ta slut.

Till minne av Kräkisarna

Kräkisarna vet ännu inte om det, men efter Way Out West kommer de få möta döden och sedan för alltid vila i den goda matjorden i Danmark. De här skorna har varit med om det mesta och jag älskar dem innerligt. Vi har bland annat dansat, promenerat i storstäder, dinglat från kajkanter, stampat takten på underbara konserter, stirrat på varandra när jag ibland fått slut på ord, sträckt oss på tå för att kyssa unga (och lite äldre) män, sprungit i regn och uppför rulltrappor. Problemet är att alla våra äventyr har tärt mer på Kräkisarna än på mig och hur många gånger jag än tvättar dem nu rinner inte synden eller smutsen av dem. Inte hålen heller för den delen. Kräkisarna har helt enkelt blivit norra Europas äckligaste skor. Därför måste det bli så här. Det här är det vackraste avsked jag kunde tänka mig. Farväl Kräkisarna, tack för din trofasthet i vått, torrt och kräks. Vila i frid.

Hösten vs. något annat

En sån där plan börjar ta form i mitt huvud. En av den typen som får farmor att sucka högt och säga " Jaha, så nu ska man behöva oroa sig igen". Nej, ingen ska behöva oroa sig. Det är bara det att hela grejen med en annalkande höst skrämmer skiten ur mig och det är betydligt mer oroande än alla dumheter/äventyr jag någonsin skulle kunna hitta på.
Imorgon är rehabtiden över och jag fortsätter Sverige-turnén. Next stop - GBG, jag och My väljer att återgå till vår favorittillvaro några dagar till innan vi ger oss i kast med verkligheten på riktigt. Jag kan ju bli seriös och allt det där sen, visst?

Appråpå Middle East - ett smakprov

Superfin video och bästa plinget på länge. Jag älskar fina pling.

Nuet

I solen på Arbisteaterns varma stentrappa sitter jag och lyssnar på The Middle East. Ett band som självaste Mumford & Sons tipsade mig om och för att använda deras ord så är det helt wicked good. Jag kan bara instämma - sjukt jävla bra. Jag sitter här och blir lugn, solen gör jobbet. Någon sa till mig att Norrköping var Svergies fulaste stad, jag ville bara påpeka att den personen har fel. En del platser här är så vackra att strupen knyter sig. Det märkliga är att det nästan känns som om jag är utomlands. Utomlands i min egen barndomsstad.

Hänt i veckan

Johanna kysste en kräfta. Han/hon/det blev ingen prins och chanserna för det minskade rätt radikalt efter att Johanna hade käkat upp den.
Jag mötte min svåra, men ack så vackra syster. Eller hon är inte så svår egentligen, det var mest svårt att arrangera fotot för att få henne att se nog svår ut.
Jag var på landet och farmor lagade blåbärpannkaka till mig, det gör hon varje sommar och det kan vara det godaste som finns i hela världen.
Jag och Judas - min ludne rehabvän - har umgåtts en del, försökt oss på saker vi inte är så bra på. Som att borra till exempel.


En ganska lugn vecka helt enkelt.

Bag in Ljug

Äntligen har jag blivit så pass gammal att jag lugnt kan ta mig ett glas vin ur mammas boginbax utan att behöva ljuga ihop en räddningshistoria om att det var mameluckerna från långt bort i bergen som smet in under natten och drack direkt från vintappen. Numera kan jag bara säga att det var jag och skulle det (mot förmodan och gud förbjude) försvunnit väldigt mycket så är det ju tur att jag har en lillasyster. Lillasystrar är nämligen alltid mer törstiga än sina oklanderliga storasystrar.

Rehab

Någonstans långt borta i den Östgötska idyllen vilar jag upp mig efter den här både fantastiskt roliga och stundtals vedervärdigt hemska sommaren. Det är här någonstans låtsas- och verklighetslivet nosar på varandra, och blir plågsamt medvetna om varandras existens. Norrköping är lika litet som vanligt, men det är ok. Den här semestern ska jag inte längta bort eller hem. Nu och för ett litet tag framåt finns faktiskt inte Stockholm. Vi, jag och staden, kommer bli nykära igen när jag kommer tillbaka och det kommer bli som att jag aldrig var borta. Så är det inte med mig och Norrköping, vi har gjort slut och jag kan inte få Norpan att komma längre, men jag kramas hårt och kysser mungipor för gamla tiders skull. Jag vill liksom att det ska funka mellan oss. Vi kan väl vara vänner Norpan?