Goodbye 2010

När man kollar förra årets nyårsinlägg och vet vad som hände sen förstår man att inget blev som jag hade tänkt mig. Inget blev som förväntat. Det är ok. För hur tråkigt vore inte livet om det blev som förväntat? Därför bestämmer jag mig här och nu för att inte förvänta mig något av det kommande året. Eller jag förväntar mig visst saker, jag förväntar mig ett konstigt, märkligt, fint, roligt, hemskt, äventyrligt år som inte alls blir som jag tänkt mig. På gott och på ont.
Det gångna året, vad ska jag säga ? Kort sagt. Jag reste till botten av mig själv och tillbaka. Det var stundtals en ganska hemsk resa, men vägen har också varit kantad av syrener, apelsiner och solsken. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen -jag har verkligen världens härligaste, finaste, bästa vänner och det är många gånger deras sätt att smycka mitt liv på som gör tillvaron.
Mitt sista val det här året är att välja klänning till festen jag ska på mig imorn. Ett lätt val kan tyckas med tanke på allt jag redan jag valt i år, men icke. Antingen blir det en tårta i tyll eller en elegant variant med en sjujävla urringning. Klänningen, middag med Caroline och sen en trevlig fest är allt som återstår innan jag säger tack och goodbye 2010. Välkommen 2011. Come what may och forsättning följer. Gott Nytt År! Låt oss hoppas att det blir ett djävulskt bra.

Mellandagsreans konsekvenser

Idag hoppade Jesper först ner för en ganska hög trappa på jobbet och sen var vi tvungna att kolla om han kunde hoppa förbi en hel hylla. Det kunde han. En stund innan hade min favorit going-to-be-polis Annelie tagit ett riktigt polisgrepp på mig efter att jag hade insisterat på det. Jävlar. Smärtan. Måtte jag aldrig bli gripen om man säger så. Där i mellan pratade vi om efterrätter till nyår. Sanna tyckte jag skulle göra pannacotta eller tårta, Jesper tyckte vitkladdkaka. Men det bästa av allt var ändå kunden som mitt i allt frågade om vi blev knäppa av julrean. Detta hände precis efter att en av oss hade landat framför reabordet efter ett mycket elegant (nåja) längdhopp. Alla svar utom ja, kändes som en lögn. En helt vanlig dag på jobbet.

Gabbe - trendspanarn

Gabbe har koll på det senaste och hävdar att djävulskt är det nya wait for it. Det finns alltid ett nytt det nya svarta. Väldigt behändigt. Hur känsliga Gabbes trendspanartentakler faktiskt är återstår att se, men om han skulle visa sig ha rätt kan ni ju komma ihåg var ni såg det först. För känner jag den lille saten rätt, så kommer han vilja ha djävulskt mycket ära.

Nedan följer några enkla tips på hur man bäst piffar upp språket med djävulskt, självklart är tipsen Gabbes egna.
1. Byt alla jätte mot djävulskt. "Den var jättegod" = "Den var djävulskt god".
2. Svara alla tilltal med djävulskt. "Vilken snygg klänning! - Djävulskt!"

Att tolka julklappar

Om man ser till alla fina julklappar jag fick skulle man lätt kunna få för sig att jag har varit väldigt snäll i år. En annan slutsats man skulle kunna dra av dem är att min familj anser jag borde duscha lite mer med tanke på hur många handdukar jag fick.

Fyllot från Stockholm

Jag vet inte vad man förväntas svara när ens morfar kallar en fyllot från Stockholm när man tackar ja till vinglögg. Jag tog det med ro på mitt sätt, tänkte att han skulle bara veta. Skål på det. Snart är det ju nyår också. Tiden går ack så fort nu igen. Det beror säkert på att jag är ledig.

God Jul från Underlandet

Det har varit en lite märklig jul det här, mamma har stoppat stora delar av köket i vardagsrummet, vill man ha knäckebröd säger hon "kolla bakom soffan", den som diskar hittar man i badrummet och äter gör vi vid pingisbordet. Frysen står bredvid hallspegeln och alla husets tallrikar ligger i min säng så jag får sova hos min syster. Förutom den här känslan av att befinna sig i underlandet, har det varit en trevlig jul. Man kan ju fråga sig vad som har hänt här och ni får väl gissa om min mamma tappat det på riktigt eller om hon kanske renoverar köket. Jag älskar att jag fick Loes senaste "Stilla dagar in mixing part" av min bror och en jättefin klänning av min syster. Det är ju skönt att det inte alls är uppenbart hur man vinner mitt hjärta och att det inte är billigt eller så. Nu ska vi kolla på skäggiga killar som härjar runt i kjol i det antika Grekland. Det känns nytt och spännande, eftersom vår tradition normalt sett bjuder småkillar med glasögon och trollspön. Nåväl.

God Jul alla!

Man ska ju ha lite rutin dårå

Jag är ju då inte så lite rutinerad. När julbiljetten skulle bokas var buss top of mind och se så rätt min magkänsla förde mig. Jag har lärt mig läxan - snöhjärtaSJ. NOT.

Idag blev jag vuxen

Efter att ha förespråkat obäddad säng mer eller mindre vildsint i sådär 17 år hände något stort idag - jag köpte ett överkast och blev vuxen på kuppen. Inte nog med att jag blev vuxen, jag blev kärring. Det här med överkastet är något som vuxit fram på sistone, jag har tänkt att det kanske vore hemtrevligt(!). Ja och nu får jag leva med alla kvalster som blir i bäddade sängar bara för att jag ville ha det lite mysigt hemma. Var ska det här sluta? Kommer jag skaffa pelargoner att älska i nöd och löst eller kommer jag go nuts och börja virka mina egna gardiner?

The Swan

Lite Bishi och sen kan vi call it a day. Världen utanför är inbäddad i bomull och jag är rädd för fler mardrömmar i natt.

Hjärtsvikt

Vi kommer alltid hitta sätt att hälla ut varandra över golvet på. Vi kommer alltid hitta något att gräva sönder fingrarna för. Vi kommer alltid göra fel. Tusen miljarder gånger och sen tusen till. Men en dag kommer också vi våga säga förlåt, till oss själva och varandra. En dag kommer vi mena det. Någon gång och till slut kommer även hjärtat sluta ticka i otakt.

Potatisgratängsafton

"Vi tänkte att du kunde vara en mattjej, men sen kom vi på att vi aldrig sett dig äta något annat än keso"
Alex och Björn var lite nervösa igår när jag fick ett ryck och bjöd på middag, men alla överlevde, trots att jag hade pressat i en hel vitlök i potatisgratängen. Tydligen ska det inte vara så mycket, men det kunde väl inte jag veta heller? Det var första gången ever som jag tillredde rätten och det är med att läsa recept är ju bara för folk som inte tror på sin egen förmåga. Jag jobbar inte så. Jag höftar. Kanske lite mindre vitlök nästa gång, kanske ännu fler vänner. Det är nämligen väldigt trevligt med potatisgratängsaftnar. Det har varit en mycket trevlig helg stundtals, nu är det söndag med allt vad det innebär.

Magiska tankar och bevisen

Ok. Ödet och Slumpen. Vi har ju pratat om magiska tankar förr. På halvskämt, men det här är inte på skämt. Inte alls. Säg vad ni vill, men människor som tänker magiska tankar kommer alltid se tecken. Inte i allt, men i ganska mycket. Jag vet inte riktigt varför det är så eller varför det har blivit så eller vad det gör för nytta. Vi väljer att se dem, men vet inte riktigt varför och det är fint så. Kanske för att det skänker mening eller för att det gör tillvaron lite mer spännande. Det tecken jag fick idag, vet jag inte vad det betyder eller innebär, tänker inte tolka det och jag förväntar mig inget. Jag vet bara att slumpen inte på något sätt var inblandad. Jag blev glad och rörd och lugn, sen skämdes jag litelite över mig själv. MEN det var ett tecken, det var det. Och på något sätt Beviset.

Och nej, jag tror inte på horoskop, jag driver bara med dem. Tecken i tillvaron är något helt annat. Att Norweigan Wood förföljer mig är dock inget tecken, det är bara konstigt. Så var det också sagt.

Björnfittorna

Ni vet stora håriga pälsmössor i äkta russian goes luberjack i stil, dessa mössor har ett smickrande smeknamn - Björnfittor. Vi säljer dem på mitt jobb, vi för dem kanske inte under just det namnet, men problemet är att ingen riktigt vet vad de heter och detta vållar en del problem. Inte för mig som kan leva med namnet pälsmössa, utan för alla andra som ska beskriva vad de letar efter utan vara för grova i munnen. Jag har hört så många roliga varianter de senaste dagarna, folk har liksom fitta på tungan, men förmår sig inte säga det. Det blir "Har ni björnmössor?" eller "Har ni sånna där..ehhh...björnfi...ehh..grejer?" - jag lovar att stämningen blir härligt tryckt och djävulen på min axel klappar händerna och myser och tycker fram med det, fram med det! I min värld är fitta inget fult ord. Det är ett bra ord, något skevt använt, men fortfarande ett bra ord. Ingen svordom eller skällsord som folk har fått för sig. Fast det är ju en märklig sak att kalla en mössa förstås. Och angående hur björnarna ser ut i underlivet tänker jag inte spekulera i, men en vild gissning är att det inte så likt en lurvig pälsmössa. Så man kan ju fråga sig vilken lustigkurre som hittade på mössornas smeknamn, när ingen ändå riktigt vågar säga det.

Att blidka ödet

Ajaj. Tecknen talar för att undertecknad får ta det lite lugnt med julgroggen imorn på jobbets julbord. Nåde den som försöker motarbeta ödet, slumpen och alla kosmiska tecken. Det kan tydligen medföra helt andra effekter än man förväntar sig.

Du får inte vara här

Det är märkligt att en plats som ingen annan kan besöka alltid är den mest hemsökta. Man kan så lätt få för sig att är det någonstans man skulle kunna få vara i fred är det i ens egna drömmar. Det är bisarrt att saker jag inte särskilt ofta tänker på dagtid jagar mig om nätterna och när jag sänkt garden, när jag är försvarlös dyker spökena upp. I natt ska jag säga som det är; älskade du, du får inte vara här.

Tankar om bombmän och om att ta sig märkliga rättigheter

Jag har tänkt mycket de senaste dagarna. Jag blev rätt skärrad och ganska illa berörd av bombmannen som sprängde sig i luften 30 meter från mitt jobb, mitt i julhandeln, mitt i vår vardag. Det här är tyvärr vardag på många ställen i världen, men än så länge är det inte det här. Vi är en del av världen, så det här var väl egentligen att vänta, men helt ärligt hade jag inte tanke på det. Nu inser jag vad som kunde ha hänt och insikten skrämmer mig. Drottningatan är smal, och Centralen rymmer väldigt många människor - speciellt en lördag innan jul. Jag är beklämd över vilka andra effekter det här kan ha på vårt samhälle, risken för att vi ska sluta oss ännu mer, att det ska ge främlingsfientliga krafter vatten på sina redan snedvridna kvarnar, att snubbar av arabiskt ursprung med skägg och ryggsäck ska få sneda blickar i rulltrapporna bara för att de är snubbar med skägg och ryggsäck.
Jag blir också arg, det är väldigt svårt att förstå vad alla de som var ute på stan hade gjort den här självmordsbombaren för ont. Jag vet inte så mycket om gudar, men det är bara så väldigt svårt att tro att någon Gud skulle ställa sig bakom något sånt ( eller någon av alla skeva saker folk gör och sen lägger ansvaret på sin Gud). Oavsett om det sker i Skövde, Washington eller Kabul så är aldrig våld lösningen. Inte i min värld. Jag blir så fruktansvärt ledsen och bestört över att folk lämnar sina barn, ger upp sin framtid för något som verkligen inte är till någon nytta eller glädje. Och till sist - vad hände med den där lilla detaljen som gäller i de allra flesta religoner? Vad hände med att man inte får ta någon annans liv?

Apelsiner del. 2

Ja. Jag bjussar hej vilt på frukt fortfarande. Jag brukar skriva små meddelanden på frukt som har skal (och på ägg) innan jag lägger dem i kylen på jobbet. Det är egentligen bara ett lite mer trevligt sätt att säga rör du så dör du på och det hjälper ju inte eftersom jag alltid ger bort dem ändå. Nu undrar jag ju förstås om Ylva också är min? Det är klart hon är.

Apelsinerna

Det var ju knappast slumpen som matade oss med apelsiner. Vi åt dem för att det är min favorit och för att jag tyckte om att dela. Vi slängde skalen och glömde apelsinkyssarna, men jag är ändå helt säker på att det var fint. Gott och härligt - sådär perfekt kan bara en vinterapelsin vara.

Sömn - om kroppen själv får välja

Efter att ha jobbat röven av mig i ungefär en månad så fick send-knappen sig en kyss i måndags. Lättnaden, det är nästan klart känslan slår nästan all tillfredsställelse i världen. Det är värt att offra all min lediga tid om det innebär att jag kommer ett steg närmre min dröm om att leva på ord och formuleringar. Iallafall, jag lovade mig själv att få sova tills jag vaknade av mig själv idag. Min hjärna tog tydligen fasta på det där löftet, jag vaknade allmänt förvirrad klockan sisådär 14.00 och en timme senare föll skymningen. Det var bisarrt, men jag var värd en sömnbelöning. Man kan ju fråga sig hur länge jag kommer behöva sova efter bokprojektet.

Och halva tallriken grönsaker

Antingen försöker jag förändra Matildas matvanor...
...eller så bakar vi sån där riktigt hälsosam Rocky Road. Naturdiet som Astrid kallar det.

Nyckeln

Intressant att jakten efter att hitta en plats att vila på inuti mig själv har fått mig att stänga ute nästan all fysisk kontakt. Det gör mig inte något att jag inte riktigt minns hur hud mot läpparna känns längre, för jag behöver lugnet så mycket mer och minnas kan jag göra så fort jag vill sen. Det här är värt varenda person som inte får en chans just nu. Jag har inte någon bekräftelse att strössla över någon annan och ingen lust att dela med mig av mig själv på det viset. Min chanskvot kommer bli uppfylld igen, men först när jag vet exakt hur man gör för att hitta en plats att vila på inuti sig själv. Just nu är det väldigt lugnt och skönt i mitt huvud och jag vill passa på att vara i det, vara glad över det. De tår jag har råkat trampat på i jakten får jag be om ursäkt sen.

Kul att Dan Sartain skrev soundtrack även till detta. Förövrigt har han släppt en ny bra platta.

Pris vid förfrågan

Jag tror det var hennes vishet som stämplade sanningen i din panna. Priset och plötsligt kostade dina val. Det blev konkret på ett sätt du inte förväntade dig. Kanske kostade det för mycket den här gången. Det är inte gratis, smärtfritt när man har så mycket att förlora. Priset multiplicerat med tre. Det påminner om att bekänna sig egen dödlighet, jag vet, men det kostar på att försöka leva utan något man instinktivt behöver. Den enda kompass jag förmår att läsa av är den i magen, så är det väl för dig med? Det spelar nog ingen roll vad som är norr och vad som är söder i en cocktail av blod, vatten, viljor och tårar. Magen, eller instinkten kommer alltid tala sanning även när det tar emot att lyssna på den.

Ryskan

En tjej på mitt jobb är rysk och nu försöker hon lära mig lite-bra-och-ha-ryska. Hon säger att jag är mycket duktig elev, det tyckte jag också fram till idag då jag insåg att allt jag har lärt mig säga är "Hej snygging, hur är läget?". Jag kommer förstå vad han svarar - om han svarar skål, bra eller skit. Svarar han "sådär" eller "huvudet upp och tårna ner" är det kört och min bluff är synad. Jag måste spä ut ryskan, det är alldeles klart.

Min BFF - Vetekudden

Åh. Sann lycka är att teet blir färdigt precis samtidigt som vetekudden, även om jag egentligen är alldeles för ung för att reagera såhär. Eller jag är ju egentligen alldeles för ung för att ens äga en vetekudde, men det gör jag och jag älskar den. Den är hur bra som helst. På söndag kommer Matilda hit. Då jag kan ha vetekudden på axlarna och tårna i Matildas armhålor. Perfekt.

SolbergaNarnia

Det här är vad man möts av när man går in i min garderob. Jag kommer på mig själv med att bli sådär töntigt naturromantisk, men rimfrost i träden är faktiskt väldigt vackert. Speciellt om man sitter med tårna instuckna i elementet. Innanför fönstret. Jag misstänker att frånvaron av vägarbetare som bilar i gatan klockan freakin sju på morgonen bidrar ganska mycket till min lilla Narniaidyll också. Ibland är verkligheten nästan alldeles nog.

Tema svart

Imorn är det klädkod på jobbet, jag hatar egentligen allt sånt, men imorn är det tema svart och det betyder att jag inte behöver vara naken eller ha på mig någon ful jävla tröja. Faktum är att jag kan se ut precis som vanligt. Ett bra tema tycker jag.