Intressant att jakten efter att hitta en plats att vila på inuti mig själv har fått mig att stänga ute nästan all fysisk kontakt. Det gör mig inte något att jag inte riktigt minns hur hud mot läpparna känns längre, för jag behöver lugnet så mycket mer och minnas kan jag göra så fort jag vill sen. Det här är värt varenda person som inte får en chans just nu. Jag har inte någon bekräftelse att strössla över någon annan och ingen lust att dela med mig av mig själv på det viset. Min chanskvot kommer bli uppfylld igen, men först när jag vet exakt hur man gör för att hitta en plats att vila på inuti sig själv. Just nu är det väldigt lugnt och skönt i mitt huvud och jag vill passa på att vara i det, vara glad över det. De tår jag har råkat trampat på i jakten får jag be om ursäkt sen.
Kul att Dan Sartain skrev soundtrack även till detta. Förövrigt har han släppt en ny bra platta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar