Kontoutdragen skvallrar

Mina digitala kontoutdrag vittnar om ett väldigt rutinartat liv. Det hade varit roligare om det stod lite mer flashiga eller mystiska saker. Tänk om jag tappar mitt bankomatkvitto nu. Det vore katastrof, jag verkar ju skittråkig.

Jag bjussar på ett, såhär ser det verkliga ut:
H&M
Debaser
VI Älvsjö
H&M
Systembolaget
COOP Älvsjö
Sandys
Monki
Debaser

Såhär vore det roligare om det såg ut:
Lön: 10000000000000 kr

OS

Jag vet att livet inte är en tävling i att få svåra pojkar/män/karlar/killar/snubbar att le. Men det känns lik förbannat som en liten vinst varje gång det sker.

#

Gör din egen lookalike

Det är alltid härligt med do it your self, men tjejens agenda var väl uppenbar och det tyckte hennes kille också. "Varför ser alla jackor du plockar fram åt mig ut som Edward Cullens vampyrjacka?". Jag fnissade för mig själv och tyckte det var lika fånigt som vanligt att bestämma över sin kille (jag tycker självklart att det är fånigt att bestämma över sin tjej också).

Den blödiga hundvakten

Jag har varit hundvakt idag och nu är mitt pälsdjursbehov lite stillat. Min blödighet tog sig helt nya former och jag ville inte att hon skulle känna sig ensam på golvet, så jag flyttade helt enkelt ner mig och mina saker dit. Så låg vi där och jobbade, eller jag jobbade, Tuva pussades och buffades mest. Sen tog vi en långpromenad genom världens finaste höstskog. Raggsockar, fuktig frisk luft och en jätteglad hund var den perfekta motvikten till allt som är trött och ledsamt i min tillvaro. En sällsamt fridfull dag.

Jag kan inte gå i höstskogar utan att höra den här låten i huvudet.

Malin och Camilla är på semester - i fantasin

Jag och Camilla har dragit på semester, det är lite oklart var vi befinner oss, men det spelar inte så stor roll när man semestrar i fantasin. Nedan följer ett utdrag ur ett soldegigt samtal.

Malin
Vi borde inte ha druckit den där sista ölen, jag börjar bli onykter. Det är så det blir om man dricker i solen.
Camilla
Jag vet, dessutom har jag bränt mig efter att jag däckade...
Malin
Borde väckt dig, men jag var ju på massage då. Förlåt!
Camilla
Det är lugnt, lite after sun, så är man igång igen.
Malin
Jag ska på en asnajs klubb på playan sen. Massa roligt folk och så måste man vara jävligt snygg om man vill komma in där som kille.
Camilla
Count me in!
Malin
I guess that makes it you and me -och sjukt många snygga karlar.
Camilla
Absolut!
Malin
Måste i säng skapligt dock. Ska upp och dyka imorn ju.
Camilla
Jag tror jag tar en yogaklass då.
Malin
Jag har hört att snorklarna ska vara heta...
Camilla
Mm, om det är flera så kanske jag borde överväga att följa med och dyka?
Malin
Vi kan ju yoga på eftermiddagen eller kanske sova?
Camilla
Vi säger att vi ska yoga, men förmodligen sover vi väl, så vi orkar med natten.
Malin
Jadu, det är inte dumt det här livet.
Camilla
Verkligen inte!
Malin
Idag ska jag bara äta efterrätt.
Camilla
Det har vi nog gjort oss förtjänta av

Väldigt många dumheter

Jag och lillasyster diskuterar livet via MSN ibland. Så även i kväll och jag började tänka efter att vi hade sagt gonatt. Tänk om, för att citera Håkan H, lite kärlek av fel sort och sympatier från fel håll är en kanske en strategi helt åt helvete. Tänk om det är det eviga bekräftelsebehovet som talar, nej, skriker; ge mig uppmärksamhet, bada mitt ego i strössel.

Och sen undrar lillasyster varför jag är så klok. Vojne, vojne. Där fick egot skäl att svälla igen. Jag förklarar så förståndigt som bara storsystrar kan att jag inte alls är så klok, att jag egentligen bara har hunnit med många dumheter. Väldigt många.

Veckans playlist

Finns här.

Slagborrar

Av alla verktyg som finns är ändå slagborren min absoluta favorit. Den låter riktigt högt, får marken att skaka och det den borrar i att damma så mycket att en prärie framstår som nystädad. Hela sommaren har det varit bygge på jobbet, det är över nu och således har mitt umgänge med slagborrar minskat betydligt. Därför visste inte lyckan några gränser när de alldeles nyss slagborrade mellan plattorna på pendeltågsstationen när jag kom hem. You and Me slagborren.

Ett litet, litet djur

Är man uppväxt med djur omkring sig så är det stundtals svårt att vara utan och just behöver jag bara en liten hund, katt, gris. Till och med ett marsvin skulle kännas OK (fast burdjur är bojkottat i min värld). Till saken hör också att det finns fantastiska husdjurssajter som får mitt inre att kvida "Bara en liten, liten valp" och jag förstår att de här sajterna är förmodligen vad valfri godis- eller bakverksblogg är för en bodybuilder. Också spännande att det går mode i husdjur. På 90-talet skulle man ha iller och jag behöver väl inte nämna att chihuahuaorns prisbild ökade lavinartat när kändisar började stoppa ner dem i sina handväskor? Det var då. Nu ska man ha microgris eller en Afrikansk dvärgigelkott. Det är inte sunt, men jag tänker redan "Bara en liten, liten microgris".
Så här ser en sån ut.

Verkligheten

Bear Quartet var väldigt fina och Whitest boy alive sjöng don't give up för mig hela vägen hem. Jag är uppriktig förvånad över hur jobbigt det är att en gång ha brytt sig.


(ni behöver inte titta på det crappiga fotomontaget, jag ville bara spela låten igen.)

Tidsresa

Att ha en blogg är att ha en tidsmaskin. För ett år sen tänkte jag såhär.

Angående Bloggawards

I bloggosfären nämns det kommande Bloggawards på alla möjliga ställen. Jag måste klaga lite nu, för det är ett fruktansvärt tunt urval av bloggar nominerade. Och självklart känns det som en personlig oförrätt när inte en enda av mina favoritbloggar har fått en nominering. De har en designkateogori, men det som dominerar hela skiten är så kallade livsstilsbloggar. Jag är helt enkelt sur för att det mest verkar vara en sorts livsstil som räknas. Är det verkligen bara shoppasakerätalunchpåmoccolivsstilen som är värd att prisa? Vad hände med alla dem som lever för tillexempel musik? Eller rödvin? Eller fitness? Eller fotboll? Eller bilbanor? Eller färglatt godis? Veckorevyns värld är fortfarande lika liten som när jag var 15.

Ett sätt att älska ett band

Vid väldigt speciella tillfällen lyssnar jag på The Clientele tillsammans med andra människor, men det ska en del till för att det ska ske. Jag älskar nämligen det här bandet och vill inte förstöra deras musik med tradiga minnen.

Copywriter goes sotare

Googlar runt i jakt på spännande jobb och nya idéer. Läser arbetsbeskrivning efter arbetsbeskrivning. Alla söker renässansmänniskor. Konstaterar syrligt att de här företagen kommer få leta länge. Sen brister det för mig och jag skrattar högt, ovanför jobben jag tittar på sitter en banner, på den står det "Vill du göra karriär som sotare?". Varför inte egentligen? Det känns dock som någon strateg inte riktigt har gjort sitt jobb och som att den här bannern blinkar på fel ställe.

Dessutom måste jag säga att Stadiums höstruggiga jackreklam är fin. Den är nordisk, rå och ser väldigt kylslagen ut. Inte en vit fjällstopp så långt ögat kan nå. Bara snålblåst, snöblandat regn och svart vatten. Riktigt snyggt.

Logik och konsekvenser

Det logiska valet när det är bråttom till tåget och conversen står nytvättade i källaren är ju naturligtvis högklackade stövletter. Fyfan för den logiken. På tåget kom förnuftet ikapp mig och jag undrade vad jag höll på med. Precis som vanligt. Efter ett par timmars jobb gjorde mina tår slut med mig. Nu måste jag fjäska och bönfalla dem att ta mig tillbaka.

Rättstavning

För andra gången på två dagar kommer jag på mig själv med att skriva hjärna istället för gärna. Men jag gjorde om och rätt, båda gångerna och nu erkänner jag. Frågan är bara vad jag ska skylla det här på?

Mamman och meteoriterna

Jag tjuvlyssnade på ett fint samtal mellan en mor och hennes son idag på pendeln. Han var som barn är mest och undrade varför om det mesta. Hans mamma förklarade tålmodigt om hur små meteoriter brinner upp redan i atmosfären, medan lite större varianter inte hinner brinna och trillar ner på jorden, gör hål i marken eller plaskar stort i havet. Men när han frågade varför man saltar nötter hade hon först inget svar alls. Sen sa hon att det kanske helt enkelt är godare så. Godkänt svar tycker jag (undrar om det är det riktiga?).Det är små stunder av det här slaget som gör att jag älskar att åka kommunalt, det är ett fint kikhål in andra människors världar.

Det man minst anar

Ibland är tillvaron minst sagt överraskande och underlig. Kvällar som man inte ens hade hopp om kan verkligen välta omkull verkligheten. Det började stilla med en middag med Ylva, jag hade bakat en finfin paj åt henne. Första maträtten på länge som inte såg ut som en spya, fantastiskt. Ett par glas vin senare åkte jag till stan för att möta stans rödhårigaste PR-konsult. Hon hade smuttat jäger och tappat bort både sig själv och sin väska. Och så fick jag träffa Astrid också för första gången på hundra år -roligt! En öl här och en öl där på Götgatans nötta syltor. Bytte sällskap och blev kallad träningsmonstret av en jobbarkompis pojkvän. Jahaja. Klockan blev pubstängardags och jag tog till reträtten. Intet ont anande. På vägen till tåget blev jag stoppad av en söt yngling som ville låna en tändare och ha en kram. Han fick en kram och tog sig friheten att hångla upp mig. Sånt händer ju inte nuförtiden, oväntat och roligt . Natten fortsatte med roliga samtal på Skype med Eric och Anton. Det var fint. Jag saknar dem. Ett musikmaraton senare var jag den skrattigaste och nöjdaste personen i världen. Det var bannemig den bästa kvällen/natten på länge. Fint så. Fint att vara levande.

Situpsmaratonmannen

Maratonmän, jag älskar dem. Typerna som kan hålla på med samma sak hur länge som helst utan att tröttna, samtidigt som omgivningens öron trillar av i ren tristess. Råkade på just en maratonman i fredags på gymmet. En ny sort för mig - en situpsmaratonman. Redan vid första åsynen skvallrade en del saker om att han inte var en vanlig motionär. Kläderna till exempel. De flesta byter om innan träningen, inte herr Situps, han stövlade in i jeans och t-shirt. Sen slängde han sig på stretchmattorna och började göra situps i en hälsovådlig fart. Jag har aldrig sett någon göra dem så fort. Det var som att han ville kvala in till VM i maggympa. När han var klar gick han ett varv bland maskinerna, spände sig lite, vände tillbaka och slängde sig på stretchmattan och hans maraton började om igen. Så höll han på i de 45 minuter som jag var där. Helt klart en alldeles äkta maratonman som inte tröttnar i första taget. Jag var mållös.

Förövrigt gör min hjärna sin egen version av High Fidelity och jag minns saker som jag har jobbat hårt för att glömma. Utöver det så är tillvaron varken uthärdlig eller outhärdlig. Den är liksom ingenting. Bara rutiner och rundgång. Jävligt långtråkigt som det så vackert heter.

Veckans playlist

För alla långa promenader. För all tid du stirrar i taket. För alla höstglåmiga ansikten på pendeltåget. Här är veckans:playlist.