måndag 5 december 2011

Spåren jag lämnar efter mig

Eh. Ibland funderar jag över informationssamhället och faktumet att all information konstant sparas. Ibland funderar jag över hur mina digitala spår kan användas mot mig själv (i form av reklam, erbjudanden, åsiktsregistrering). Saker man gör i smyg är så långt från i smyg du kan komma. Nu för tiden finns inte i smyg längre. Av något skäl började jag tänka på filmen "The eternal sunshine of the spotless mind", i den filmen säger Kate Winslets karaktär Clementine en av de få filmrepliker som jag aldrig kommer kunna skaka av mig. Hon säger "Göm mig i din skam" och så tänker jag att man inte kan gömma skam längre, trots att det är två vitt skilda saker. Ibland tänker jag också på att jag ser samma dokumentärer hela tiden och det kan ju verka som att jag är väldigt intresserad om det registreras varje gång jag trycker play, sanningen är ju egentligen bara är att jag är väldigt trött. Ibland tänker jag också på att människor jag känner kan dö (det är ingen bra tanke och den gör mig så oerhört stressad), att jag måste bli bättre på att säga till alla jag älskar att det är så. Så att de vet. Så att jag vet att de vet. Seså Google, Gud och Universum, åsiktsregistrera det. Låtom oss skriva det överallt. Över hela min panna och över dina händer.