Ständigt bla bla bla

Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska göra med allt bara.  Jag sitter med massa saker i mina händer och bara jaha, vad ska jag göra med det här nu då? Var vill jag komma? Jag vet ju var jag vill komma egentligen, men det är lite krångligt att förstå hur bitarna ska sitta ihop och exakt hur en säger saker för att uppnå rätt sorts lagom. Ibland önskar jag att jag kunde få tjuvtitta in i framtiden och se vad som finns i mitt liv om ett halvår.

Det är handlingarna som räknas, inte dina ord

Så flyter de mot ytan, alla mina känslor. Mitt skal må vara lite tunt i konturerna just nu, men om ett par dagar kommer det vara tjockare än nånsin och det är kanske det sorgligaste av allt. Jag vill inte ha ett hårdare skal, jag vill inte ha strategier för hur jag säkrast applicerar min tillit. Jag vill inte göra kärlek och omtanke med förebehåll eller flyktvägar. Mest av allt vill jag inte resa i tiden genom de mest smärtsamma stunderna i mitt liv. Jag är klar med det. Jag är klar med sorgen, smärtan och ångesten. Vi lever bara framåt och jag är fast besluten att göra det som en hel människa.