Vad bär framtiden i sitt sköte?

Så då var vi framme vid slutet av det här året. Det har varit ett bra år. Jag har haft så sanslöst roligt och jag har lärt mig massor. På både gott och ont.
Ännu en liten bit mer sarkastisk och cynisk kanske, men samtidigt också lite mjukare och säkrare. Det känns lite löjligt att allt alltid måste komma den hårda vägen. Som vanligt undrar jag om jag skulle vilja förändra något - göra något ogjort. Radera möten som kanske gjorde ont i slutändan. NEJ! jag skulle inte för allt i världen göra något ogjort. Jag kanske bara skulle vara lite mindre mesig. Det skulle om inte annat jag må bra av. Jag låter saker bero nu, det får vara som det är och bli som det blir. Mest för att jag inte har vare sig ork eller något egentligt val.

Nyår firar jag tillsammans med My, Carro, Kristin och Anna. Det blir middag och kalas och ingen har en aning om vart den där kvällen kommer ta vägen. Jag vet att det blir kommer bli roligt iallafall. Tyvärr är det lite kris på bh-fronten och frågan är om jag kan ha min fina nyårsklänning som är väldigt urringad om det inte löser sig. (Förra året stack en svinpackad fransman in sin näsa mellan mina boobies när jag hade den på mig, jag blev mäkta förvånad)

Idag har jag jobbat på barnavdelningen, inte det roligaste om man är van vid tempot på dam. Men inget ont utan något gott och jag fick en del bra texttankar till projekt visuell. Nedskrivet och klart på undanhängningslappar. Perfekt.

och Eric verkar ha skaffat sig en bloggoflört.

Vad ska hända det kommande året? Ska jag lyckas med mina planer? Kommer jag åka utomlands? Kommer Exil få en hemsida? Kommer jag starta ett nytt band? Vilka nya männsikor kommer dyka upp i mitt liv? Kommer jag bli heartbroken? Kommer Jimmy fixa beach 09 och vinna Antons gunst? Kommer jag hitta mitt livs soundtrack? Kommer besökarantalet här mondaymorningsaturdaynight fortsätta vara högst på onsdagarna? Kommer blondinbella vinna let's dance? Allt detta återstår att se och jag ser fram emot det med spänning!

Den obligatoriska årsbästa listan kommer i dagarna.

Tåglove

Det blev en god jul. Efter allt åkande hit och dit behöver jag dock nästan semester. Jag tror jag har slagit alla mina befintliga rekord i att träffa människor den här veckan. Det var verkligen jätteroligt att träffa alla. Igår var den roligaste juldagen någonsin. Jag inser att jag saknar alla som jag träffar så sällan rätt mycket och ganska konstant.
På tåget hem idag var det packat och folk var trötta. Jag vet inte riktigt varför, men jag gillar när främlingar sover tillsammans sådär som man gör på tåg. Vi svenskar med en personlig sfär på två meter släpper liksom den lite, när vi nästan dregglar på en främlings axel. En annan bra sak med tåg är tiden att reda ut sina tankar. Jag tror jag vet vart jag har mig själv nu. Kanske.

Juligt

Jag satt mittemot en ca femåring flicka igår på Norrköpingståget. Hon blev mycket konfunderad när jag visade upp min mobilbiljett för konduktören och efteråt undrade hon varför ville han se min telefon? "Undrade han vad klockan var?" Roligt sagt tyckte jag.
Jag har överlevt ännu en julafton och den var helt ok. Ja,ok,jag erkänner att jag faktiskt har haft rätt roligt idag.
Julklappen jag skrev om härromdagen var förresten alla Otoriböckerna. Mamma och syskonen verkade bli glada för dem. Jag fick också en bok, en fet en. Svenska akademins ordlista heter den. Nu ska jag och lillasyster Matilda se någon film och inte slåss.

God jul alla! Här är en virituell julklapp, Green Grass of Tunnel.

Something of value

Jag sitter i min soffa och utanför fönstret är det skitväder. Jag är rätt nöjd med att jag slipper vara ute i skiten. Jag längtar ut i skogen, saknar lukten av fuktiga löv och sol genom träden. Jag längtar efter att galoppera en sväng på fälten. Det är väl våren som just nu känns otroligt långt bort som gör sig påmind.

Det här är en av mina bästa jullåtar och jag vet att det inte är en riktig jullåt (men jag gillar oftast inte vanliga sådana). Den här fanns med på en blandskiva jag fick för två evigheter sen. Det var nära jul, under en dagsvisit i Stockholm och sen spelade jag den där skivan till förbannelse resten av helgdagarna. Det är helt enkelt lite nostalgi som får den att bli en jullåt.

I <3 Julhandeln

Mitt jullov började med att glögga hela eftermiddagen med grafikerna. Det är väldigt mycket drickadricka när det gäller den klassen. De har spritförråd i klassrummet och så vidare. Hur som helst, vi började glögga i skolcafeterian och det hade kunnat sluta i fördärvet, men det slutade med rund- och kungpingis tillsammans med folket från mixed media-klassen. De hade byggt ett finfint pingisbord, mycket provisoriskt, men fullt funktionellt. Det visade sig att jag suger på pingis. Förstås. Jag kom hem halv sex och insåg medan jag spankulerade omkring på konsum att jag var lite onykter. Det är som Ylva brukar säga, något är jävligt roligt med att vara onykter när man inte borde vara det. Som när det är sol ute och onsdageftermiddag.

Mitt jullov varade i sisådär ett par timmar, sen började min maratonhelg på jobbet, julhandel, jultider, alltså öppet hur länge som helst. Vet inte om det är finanskrisen eller det faktum att folk inte har fått lön än, men det var en ganska lugn dag trots allt. Den var rolig också. Jag hade förväntat mig en storm av hysteriska kunder, stressade och otrevliga till förbannelse. Men jag fick den stora glädjen att bli motbevisad. Folk var glada och vänliga - de tycktes ha all tid i världen. Några ryssar på det och dagen var komplett.
Nu är halvtid i jobbhelgen och sen väntar fem dagars...ehh..vila?
En ganska trevlig sak är annars att jag inte har julångest iår. Undrar vad det beror på?

Ninaninana

När jag fyllde år fick jag en bokserie av Carro och Martina. Sagan om Otori klanen av Lian Hearn. De var det finaste och mest spännande jag har läst på länge. En dryg vecka senare var böckerna slut och utlästa. Jag sörjde det och förbannande mig själv för att jag hade läst så fort. Jag slank in på Pocket Shop härromdagen medan jag väntade på tåget.Plötsligt var lyckan fullkomlig. Där bland nyheterna låg den femte boken i serien. Den utspelar sig innan den första boken. Gissa om jag blev glad?
Johanna kom på besök idag. Mysigt och mackmiddag. Johanna agerade tomte och skänkte mig det fulaste hon hade kunnat uppbringa. Det är en rosa badrumsmatta som är formad som en fot. Den är verkligen otroligt jätteful! Bara att konstatera Johanna lyckades med sin mission.

Jakt

Jag fortsätter jakten på tryckmätare. Knallade ner till macken på Birger Jarlsgatan och frågade om det var ok om jag tog lite bilder. Inga problem tyckte de, men det verkade allmänheten tycka när jag fotade pumpar och mätare. Kjol, kappa och kameran i högsta hugg på jakt efter en riktigt bra bild. Folk blängde, men jag fick mina bilder. Imorn ska jag besöka en dykaffär. Där måste det finnas mätare.

Jag har också köpt de enda julklappar som jag ska köpa iår. Killen i affären sa att det var en fantastisk julklapp och det tycker jag med. Återkommer med vad det var för något efter jul.

Kliniskt och mänskligt

Det började med att jag behövde lite fakta om hjärtlungräddning till Projekt Visuell. Man kan ju lugnt säga att det spårade ur lite, men jag lärde mig en del på vägen också. De slutade med att jag och pappa pratade om aktiv dödshjälp från Årstaberg till Solna i telefon. Självklart tyckte vi olika om ungefär allt som vanligt. Hursomhelst nu kan jag i alla fall standardmåtten för HLR. 2 inandningar och 30 kompressioner (och de sistnämda är viktigast). Jag fortsatte med det visuella projektet hemma hos Theo. Han släpade fram sin kompressor och lite bra tillbehör till den. Det var snällt! Jag och kompressorn hade en lång fotosession på golvet. Tog en del riktigt fina bilder. Jag tror alla mina bilder på maskiner och mätare kommer bryta fint mot texten som ska vara mjuk. En bra mix mellan kliniskt och mänskligt. Jag behöver fler grejer med lågt tryckt i eller saker som mäter tryck. Alla sorters tryckklockor är välkomna. Är det någon som kommer på något, säg till mig!

Nu sitter jag i skolan och tittar på mitt juljobbschema. Det ser överkomligt ut. Det blir ett femdagars jullov. Det ska väl räcka?

Bakfyllesofi

Vilken rolig och konstig helg det här har varit. Framför allt så var den ledig. Först någon sorts klassfest med grafikerna i fredags, en utgång som inte blev av, blev kallad för Frau Copy av Tor i marknadsmixen. Efterfest, kall jordgubbsaft, vin och Kenny Starfighter med Eric. Jag gillar barnprogram som nästan är roligare när man ser det som vuxen. På det hela taget, en mycket bra fredag.
Det började om, det blev lördag. Jag kände redan när jag stod i duschen att det var en sån där dag som kunde sluta konstigt. Det blev inte så konstigt, det blev mest bara väldigt sent. Middag och en fyra liters bålskål hos Martina. Insikten om att god mat blir mycket godare när man alltid annars äter tråkig mat. Nåväl. My, Martina, Caroline, Mikaela och jag härjade runt en del.Det blev Pet Sounds bar, Imperiet och slutligen en sväng på Spyan. Sen kom gå-hem-paniken, ni vet den där, jag måste hem NU!Klockan sådär dags går det inte att ta sig hem lite snabbt och smidigt. Jag förbannade SL ett tag, jag hade ju god tid på mig...
Jag ser fram emot den dag då teleportering fungerar. Det kommer vara jättebra(förrutom när folk börjar fylleteleportera sig direkt in i folks sovrum).
Idag är det söndag och jag vilar lite. Jag borde egentligen fila på min debattartikel, eftersom jag har lovat bort även min söndagkväll.
En vecka kvar innan jullovet. Den här hösten har gått så fort och den har inte varit så jävlig. Tvärtom. Den har varit fylld av känslor och nya erfarenheter och det är ju trots allt så jag vill ha det.

Det här är mitt soundtrack till den här helgen.

Sammanhangen

Hela tiden sen jag reste, kom hem och bestämde mig för att aldrig mer fastna så har jag ofta tänkt att jag alltid kan byta sammanhang. Gör jag det så blir det alltid lite bättre. Notera att det inte är en flykt, det är ett mentalt miljöombyte. Inatt har jag varit i byta sammanhangstanketräsket igen. Jag besöker det när något känns lite tungt.
Jag börjar fila på en plan redan nu. Det kanske är dags till hösten. Dags för ett nytt sammanhang. Jag undrar om det är för att det känns som att det är lite uppförsbacke nu eller för att tiden/jag börjar bli mogen?

"Jag vet ju att det både är dåligt och bra" sa Caroline och visst, hon har helt rätt. Det är bara det, att när tiden bara går och går så börjar jag längta...

En Luciafascists bekännelser

Jag hatar julen. Det finns dock några saker jag gillar med den. Glögg och Lucia. Saken är den att jag är en Luciafascist av stora mått mätt och är därmed minst sagt konservativ när det gäller hur det ska genomföras. Det ska vara ett traditionellt Luciatåg. En Lucia, levande ljus, gärna röda band och lingonkransar(jag hatar glitter mer än julen). Det ska vara stämsång, inga fåniga verser och helst inga tomtar heller. Om det är så, så tycker jag det är jättefint. Problemet är ju att det nästan aldrig är så. Oftast är det sjukt amatörmässigt eller ännu värre, barn. Barn som petar näsan med sitt elektriska ljus. Barn som gör rörelser till tipptapp osv. Jag vet, det låter helt hemskt, men jag står inte ut! Jag filar redan nu på ursäkter för att slippa följa med till dagis och titta på mina framtida barns eventuella Luciatåg. I värsta fall skulle det kunna sluta med att jag drillar dem så hårt att de får ett fullständigt skruvat förhållande till Lucia.
På lördag är det dags och jag vill så gärna se ett Luciatåg, men jag har inte riktigt råd att pröjsa 300 kronor för det. Tänkte att den enklaste lösningen var att uppsöka en kyrka, men det är tydligen de som har betaltågen. Detta måste lösas.

Kaffefejden

Ibland, men bara väldigt ibland (och lite oftare nu på sistone) så har jag känt av ett iphonesug. Vet inte om det här beror på en tre månaders hjärntvättning av en ung man som älskar sin väldigt högt.Eller på om att allt jag läser om den får den att verka fantastisk. Vad jag skulle kunna ha för behov av GPS i mobilen låter jag vara osagt. Alla som känner mig blir ju förr eller senare varse mitt stora teknikointresse. Just därför kännns detta iphonetänkande inte riktigt som jag. Är minst sagt förbryllad över det själv. Jag vet ju att jag förmodligen inte ens skulle få igång den...
Idag har jag slagits av suget två(!)gånger. Det här är sjukt!

Eftersom jag har varit hemma från skolan två dagar så har jag missat den kaffefejd så har pågått i köket på min skola. Den består mest i psykologisk krigsföring via diverse lappar (och nu affisher) som är uppsatta runt kaffebryggarna. Jag förstår inte hur det kan bli så mycket snack om vem som har druckit kaffet och mjölken. Hursomhelst är den här kaffefejden ytterst underhållande och jag väntar spänt på fortsättningen.

Torka

Ibland vet jag bara inte. Som idag till exempel.
Gravenhurst - Trust.

But Why?

Åh, jag skrattar ihjäl mig. Råkade få syn på listan över nya körledare i nästa säsong av det fullkomligt jättemeningslösa programmet körslaget. Mina ögon ser, måste kolla en gång till för att förstå att jag ser det jag tror att jag ser och mina ögon ser rätt. Det står klart och tydligt Timo Räisänen. Robert Wells, Hanna Hedlund, Nanne Grönwall och alltså Timo då...Jag tänker bara But Why? och sen skrattar jag lite till.
Sen fick jag ännu mer skäl att skaka på huvudet lite, råkade zappa in Volvo Ocean Race. Inte världens bästa program kanske. Nåväl, de sprutade ketchup och klippte håret på varandra, dessutom var det en som lagade en tand på en annan på däck. Ganska grabbigt och jag undrar bara, är det sådär det är att segla?

Beach 09

Nu jävlar är hårdsatsningen igång. Det är som att det går en träningsvåg, folk går man ur huse för att gymma. När till och med Jimmy gör det kan man generellt sett säga alla. Beach 09 blir en väldigt seriös tillställning då vi hoppas att få se en krallig Jimmy i stars and stripes speedos. Just nu är Jimpan ungefär motsatsen till krallig... Det ska bli väldigt spännande. Jag menar bara att få tag på sånna speedos är ju en utmaning. Kort sagt, jag längtar till midsommar och Beach 09.

Idag har jag varit kulturell och varit på teater, Den ömhet jag är värd på Elverket. Den var minst sagt smutsig och bitvis fantastiskt rolig.

Utan definition

Det här med definitionslöshet kanske inte är så dumt, det kanske rentav ligger oanade styrkor i det. Däremot ska jag nog låta bli att inbilla mig att den gör mig särskilt fri, men jag är ok med det med. Det är trots allt bra som det är. Trodde inte jag skulle tänka såhär, inte såhär fort.

wino

Det är onsdag, jag är någon outgrundlig anledning kvar i skolan. Helt plötsligt plockade grafikerna fram vodka och groggvirke. Alltså är klockan kvart över fem och jag sippar på en liten drink, samtidigt som jag försöker skriva klart en intervju. Jag känner mig lätt dekadent och jag anar att det kommer smyga sig in stavfel snart. Dessutom är jag ju bortbjuden på filmkväll ikväll.

Tell a story

Vi har haft föreläsning om storytelling idag. Det handlar som namnet antyder om att berätta en historia och det är mycket svårare än man tror om man ska göra det enligt reglerna. Visserligen blev vi rådda att bryta regler, men det blir inte lättare för det. Uppgiften tills nästa gång är att skriva ett synopsis för en film. Vi har full konstnärligfrihet, vilket kort sagt innebär - hitta på vadfan ni vill. Karaktärerna ska vara tydliga och det är massa punkter i historien som måste vara med. Vet ni hur svårt det är att hitta på en sån hållbar historia? Det är hur jävla svårt som helst! Nu har jag nog ändå en på gång. Livlig fantasi har ju iallafall aldrig varit ett problem...
Åter till skrivandet.

Idet

Jag känner mig som en pensionär, jag till och med har vilat lite på maten idag. Nu är klockan halv tio och jag är, för att vara sanningsenlig, sugen på att att packa ihop för idag. Snacka om att det är vinter och att jag har gått i idé. Vissa stunder blir tröttheten helt förlamande och allt jag kan tänka på är att få sova. Varje morgon när jag tvingar benen över sängkanten lovar jag mig själv att jag får sova en timme när jag kommer hem. Hur sjukt är inte det?
Låt det bli vår nu, för jag förstår ärligt talat inte hur jag ska överleva.

Förresten så upptäckte jag en jätterolig grej på kundvagnarna när jag storhandlade härromdagen. På Willys i Älvsjö finns det nämligen en karta över butiken på kundvagnens handtag. Det är ju helt fantastiskt. Självklart förstår jag syftet. Men det är ju roligare att låtsas att det är för att butiken är så stor att man lätt går vilse och kanske behöver en karta för att hitta ut igen.