Hela tiden sen jag reste, kom hem och bestämde mig för att aldrig mer fastna så har jag ofta tänkt att jag alltid kan byta sammanhang. Gör jag det så blir det alltid lite bättre. Notera att det inte är en flykt, det är ett mentalt miljöombyte. Inatt har jag varit i byta sammanhangstanketräsket igen. Jag besöker det när något känns lite tungt.
Jag börjar fila på en plan redan nu. Det kanske är dags till hösten. Dags för ett nytt sammanhang. Jag undrar om det är för att det känns som att det är lite uppförsbacke nu eller för att tiden/jag börjar bli mogen?
"Jag vet ju att det både är dåligt och bra" sa Caroline och visst, hon har helt rätt. Det är bara det, att när tiden bara går och går så börjar jag längta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar