"Orsaken är elektriskt kaos i hjärtat". Och vips är sinusrytm det vackraste ordet i världshistorien och om inte där så åtminstone i SAOL.

Jackstöldernas Norrköping

Och så blev jag av med min andra jacka på ett halvår i Norrköping. Har detta blivit jacktjyvarnas stad? Utgår de stora jackligorna härifrån? Åker de omkring i skåpbilar och samlar ytterplagg för att sedan sälja dem billigt till Baltstaterna? Jag vet inte alls, jag vet bara att jag blir ledsen av att se mina jackor försvinna. Jag älskar mina kläder, annars hade jag aldrig köpt dem och det är ett helvete att hitta den perfekta jackan och så har någon idiot mage att sno den. Mamma säger sånt där som mammor ska säga om att jag borde ha lärt mig sen förra gången. Men det har jag inte. Jag lär mig inte. Jag hoppades att den första jackstölden var en engångsföreteelse. Utöver det inträffade var det en rolig och fin juldag med alla mina finaste här. Träffade människor som jag inte sett på 150 år. Märkligt, fint och på en del sätt lite omvälvande. Norrköping är och förblir fruktansvärt konstigt för mig.

Västra Husby och Julen

Allt sker i en viss ordning och hela julfirandet har gått lugnt till. Visst finns kraven fortfarande här outtalade, men jag väljer att ignorera dem. Jag fick nästan bara bra julklappar och gav bara bort bra julklappar, inga onödiga saker. Skönt.
Snön är inte lika jävlig som jag tänkte mig och jag går omkring i täckbyxor(!) när hunden behöver promenera. Under mina fötter knastrar snön och jag klafsar runt i lånade Goretexkängor som inte läcker det minsta, underskatta aldrig värdet av att inte frysa, jag har gjort mina conversevintrar. Jag går förbi pulkabackarna från barndomen - de som brukade höga som K2 har krympt ihop till små lut. Jag minns att det var en sjujävla pärs att få upp pulkan där och nu ser jag inte ens skälet till att åka i den fjuttiga backen. Jag minns alla gånger vi lekte förr i tiden, snökojorna, islyktorna och hur långa alla dagar var. Jag minns jullovsmorgon på TV, gå upp en kvart tidigare för att hinna väcka alla Barbies och sätta dem på rad, jag minns vårat hemmagjorda marsipangodis. Jag minns hur tillvaron såg ut innan skilsmässor, ansvar, heartbreak och vuxenlivet kom emellan.


God Jul!

Uppdaterar

Jag vill börja med att ursäkta den dåliga uppdateringen här, tänker hela tiden att jag ska bättra mig. Efter nyår kommer det bli som vanligt här igen förhoppningsvis. Jag har dock två saker att skylla på, julhandeln (den föder i helt sjuka tankar i mig) och att jag producerar ganska mycket text just nu dels för eget bruk (boken) och dels för Devotion. Nog med ursäkter nu.

Julhandeln är ett kapitel för sig, eller ett kapitel, jag skulle kunna skriva en bok om det. Människor är fantastiskt roliga ibland, jag älskar frågor som "Vad gillar 18-åringar ?" och "Tror du den här blir bra till min syster?". Människor är också fantastiskt stressade och bortom allt sunt förnuft många gånger. Inne i mig härjar 5-åringen och 85-åringen, den ena vill lägga sig på golvet och skrika och gråta av trötthet, den andra säger "Såja ta det lugnt, borde du inte ha lärt att det går över?".
Jag har hjärtklappning på nätterna och jag inser att det här livet inte är hållbart längre. Jag längtar till ett liv där jag orkar och har tid att se människor igen. 2010 får bli förändringens år. Som alla andra år.

Nu kommer julen, i år igen, jag lyckas aldrig stoppa den! Min vän Marianne sätter käppar i hjulet och ger mig julsaker. Hittills har jag fått en elljustake och hon hotar med tomtar. På onsdag tar jag och hunden Kanelen tåget till Norpan, alltså kan jag bota min djurlängtan hela julen. Katt, hund, häst, ett helt litet zoo till mig.

Nyårslöften och sånt tar vi i nästa inlägg.

Matlagningsfascister och amatörer

Halv åtta hos mig. Programmet alltså. Jag gillar det och många jag känner gillar det. För den som inte har sett det, träffas fyra främlingar och bjuder varandra på hemmamiddag under fyra kvällar och i slutet av veckan vinner den bästa femtontusen kronor. Nu har jag tyvärr hittat några vis att ogilla detta charmiga program på. Upptäckten att det finns gott om matlagningsfascister ute i landet smärtar mig. Det är trakörpannor hit och chokladtorn dit och den som inte har gjort glassen själv blir straffad med döden. Om någon har gjort en enkel rätt säger alltid någon snorkig person "Det var ju husmanskost!". Ve och fasa - husmanskost! Det är då jag vill öppna TV:n, kliva in deras matsalar och skrika "Detta är ett matlagningsprogram för amatörer! Det är mötet mellan människor som är det fina! Ge er!" Jag får direkt obehagskänslor när folk tror att de Melker Andersson eller Erik Lallerstedt. I min värld är det helt ok att inte vara stjärnkock och det märks på kvällens meny. Ni skådar den nedan.

Förätt: Finn crisp
Huvudrätt: Två ägg och en varma koppen
Efterätt: Apelsin och te

Genomgående dryck till alla rätter:Funligt wildberry.

Smashing news

Jag har glömt att berätta en grej, eller snarare valt att inte göra det. Såhär är det, från och med nu kommer jag skriva lite för musiktidningen DevotionMagazine. Äntligen får jag nörda loss offentligt utan att folk tror att banden jag pratar om är på låtsas. Det är också ett steg närmre min gamla dröm om musikjournalistik. Jag är peppad och glad över möjligheten.

Nu sitter jag på ett café i Hornstull, skriver rent en intervju och de spelar Kinks Waterloo Sunset. Slutsats: det finns hopp.

Walls

Titta vad jag hittade! En ny och fin Shout out louds låt. Pianot är underbart och drivet är hur härligt som helst. Mina fingrar kommer smyga sig till playpilen igen och igen och igen resten av kvällen. Det är liksom bara att erkänna.

Helgen - den korta och något censurerade versionen.

Jag känner att saker börjar vända nu. Lusten börjar komma tillbaka. Tankarna är inte bara gröt längre, de är idéer igen. Det är så jag vill ha det. Jag vill inte vara ett uttröttat deppigt monster. Det är söndag igen, men jag känner mig inte ensam. Den här helgen har varit hysterisk rolig. I fredags var det kalas hos My och sen blev det en sväng på Spyan. Ett slusko synade mig från topp till tå, la handen på min höft och frågade om jag var där ofta. Låt mig va sa jag. Sen tog jag taxi till någon annanstans (mammacensur), taxichauffören envisades med att ha rutorna öppna (i december?) och spela sjukt deppiga spanska gitarrlåtar på en volym som fick diskanten att skära i mitt huvud. Om det skar för att det var högt eller för att jag var onykter låter jag vara osagt. Rolig kväll, rolig natt. Jag borstade tänderna på öppen gata. Allt väl.

Det blev lördagkväll och spelningar på Debaser. Mixtapes and Cellmates var väldigt fina. Alberta Cross är bättre på skiva (eller hur man nu säger i dessa Spotifytider). Jag konstaterade att det var roligt att vara ute med människor som jag inte alltid är ute med och som vanligt nickade jag nöjt för mig själv på vägen hem och tänkte; jojo, jag älskar Debban. På en del sätt var igår en mycket märklig kväll. Ibland blir jag helt förvånad över vilka vuxna resonemang jag för. I min hjärna är det en femåring och en åttiofemåring slåss om alla beslut som jag är tvungen att fatta. Jag blir alltid lika förvånad när jag väljer det förnuftigaste.

Underkläderna och julen del.1

Det här med julen och alldeles för sexiga underkläder. Jag förstår mig inte på det. Vad har det med varandra att göra? Jag förstår att det är en enkel och bra julklapp. Fint so far. Men jag förstår inte att underklädeskampanjer är synonymt med julhandel. Eller jag ser det här: Pojkvän köper formpressad pushup och matchande string i röd och svart spets till sin flickvän. Hon fnissar och skäms lite när hon öppnar dem inför svärföräldrarna. Använder dem några gånger i sovrummet för att göra honom glad, sen faller de i glömska under kategorin opraktiska underkläder. Sen så upprepas det här varje år. Handlarna satsar stora pengar på att marknadsföra dessa slinkiga tygbitar, folk köper dem och handlarna blir nöjda när det hela faller väl ut . Jag förstår den biten, men jag förstår inte varför behöver man spetsar och underkläder som är på tok för kinky just till jul? Var kommer denna tradition ifrån? Finns det några historiska skäl? Gav grevarna i Tyskland sina fruar garn att virka spetsar av i juletider på 1700-talet eller så? Det är kanske bara jag som tycker det är för kallt att vara lite läcker medans julljusen brinner, vad vet jag? Nåväl. Jag återkommer i ämnet.